Facebook noscript imageSkogkär: Rättvisans olidliga tröghet
Mats Skogkär
Ledare
Skogkär: Rättvisans olidliga tröghet
Fru Justitia. Blind för brottsoffrets perspektiv? Foto: Björn Larsson Ask/TT
Fru Justitia. Blind för brottsoffrets perspektiv? Foto: Björn Larsson Ask/TT

Utländsk våldtäktsman döms men utvisas inte. Mönstret känns igen. Den här gången lär den dömde vara utvisningsimmun på grund av flyktingstatus. Men fler som kan utvisas borde också utvisas.

Den siste oktober dömdes den 35-årige syriske medborgaren Mohamed Nour Alothman till 4,5 års fängelse av tingsrätten i Linköping för två fall av våldtäkt i Motala i somras. Han dömdes också för två lägenhetsinbrott. I de fallen var kvinnorna lyckligtvis inte hemma när Alothman bröt sig in i deras lägenheter.

Åklagaren yrkade på utvisning men rätten ville annorlunda. Visserligen är brotten Alothman begått så allvarliga att “han inte bör få stanna kvar i Sverige”, men någon utvisning blir det ändå inte. Annat väger över. Inte minst det faktum att Alothman har flyktingstatus. Det krävs då att han gjort sig skyldig till “ett synnerligen allvarligt brott”, så grovt att det skulle medföra “allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna i Sverige”. Och den gränsen var enligt tingsrättens bedömning inte nådd.

Alothman kom till Sverige 2013. Han hävdade att han riskerade förföljelse i Syrien efter att ha smitit från militärtjänstgöringen. Dessutom pågick en väpnad konflikt på hans hemort. I februari året därpå beviljade Migrationsverket honom permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Våldtäktsdomen var inte Alothmans första kontakt med svenskt rättsväsende. Han inledde sin karriär som sexbrottsling här – så vitt känt – sommaren 2019 genom att smyga sig på en skolflicka i en trappuppgång och tafsa på henne under kjolen. Senare samma sommar blottade han sig för en annan flicka på en badstrand. För detta dömdes han till böter för sexuellt ofredande.

Det finns all anledning att misstänka att 35-åringen kommer att begå nya brott när han så småningom blir fri. Risken för återfall var också anledningen till att rätten beslöt att Alothman skulle sitta kvar i häktet tills våldtäktsdomen vunnit laga kraft. Det har den ännu inte gjort eftersom åklagaren överklagat till Göta hovrätt med krav både om att straffet ska skärpas och att Alothman ska dömas till utvisning.

Läs även: Gudmundson: Ygeman låter 19 av 20 utländska brottslingar stanna

Utländsk medborgare begår grova brott men får ändå stanna i Sverige – så har det sett ut under många år. 2016 gjorde Brottsförebyggande rådet, Brå, en analys av hur reglerna om utvisning vid brott tillämpats åren 2000–2014. Av samtliga utländska medborgare som dömts i tingsrätt utvisades de här åren endast 0,5 till 1,7 procent. Inte ens vid mord utvisades en majoritet av gärningsmännen. För dem som dömts för grov våldtäkt var andelen endast 17 procent.

Under åren som följde, 2015–2019, var det ännu färre, endast 0,4 procent av alla i Sverige folkbokförda brottsdömda, som också dömdes till utvisning. Detta enligt utredningen Utvisning på grund av brott – ett skärpt regelverk (SOU 2021:61).

Tidigare i år ändrades reglerna för att göra det möjligt att döma till utvisning i fler fall än tidigare. Men de våldtäkter Alothman dömts för begicks före den 1 augusti, medan den gamla lagstiftningen fortfarande gällde och det är då enligt detta äldre regelverk han ska dömas. Hur som helst innebär de nya reglerna ingen förändring för den som likt Alothman har flyktingstatus. Då krävs precis som tidigare “ett synnerligen allvarligt brott” och “allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet”. Därför får nog sannolikheten för att hovrätten ska göra en annan bedömning än tingsrätten i frågan om utvisning betraktas som låg.

I de internationella konventioner Sverige är bundet av – och därmed även i svensk lagstiftning – väger den skada och den eventuella fara en utländsk våldsbrottsling riskerar vid utvisning tyngre än tryggheten för dem som riskerar att bli dennes offer.

Allmänhetens trygghet – tryggheten för dem som riskerar att bli de icke utvisningsbara våldsmännens framtida offer – kommer i andra hand.

Det tog tid att tvinga den föregående rödgröna regeringen att skärpa reglerna för utvisning. Och när riksdagen i juni klubbade den nya lagstiftningen avslogs flera förslag från den dåvarande oppositionen – den nuvarande regeringskonstellationen. Dessa förslag återkommer i Tidöavtalet – överenskommelsen som ligger till grund för samarbetet mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Där slås fast att en ny utredning ska tillsättas för att skärpa reglerna ytterligare, bland annat att frågan om utvisning alltid ska prövas när en utländsk medborgare åtalas för brott.

Att komma åt personer som likt Alothman skyddas av sin flyktingstatus lär bli svårt, men för alla grova brott – och all upprepad brottslighet – bör utvisning vara huvudregel. Inte bara på papperet och i den politiska retoriken utan också i verkligheten. Men rättssystemet är trögt. Det lär kräva ett stort mått av tydlighet från lagstiftarnas sida om svenska domstolars djupt rotade vana att tolka lagar och paragrafer på det för gärningsmannen gynnsammaste sättet, ska kunna brytas.

Läs även: Skogkär: Trots tuffare regler lär de flesta utländska brottslingar få stanna

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu