Fler kriminella ska i framtiden kunna utvisas ur Sverige. Istället för som nu, knappa en av tjugo, blir det kanske en av tio när de lagändringar som riksdagen beslutade om på tisdagen börjar gälla den 1 augusti?

Det är nog att ha alltför högt ställda förväntningar. Enligt regeringens tidigare bedömning kommer de skärpta reglerna att resultera i omkring 200 fler utvisningar. Det motsvarar en ökning med knappt en tredjedel. Från en väldigt låg nivå.

Den som eventuellt förväntar sig underverk riskerar således att bli grymt besviken. Den absoluta majoriteten av alla utlänningar som begår brott i Sverige kommer även i fortsättningen att få stanna. Oavsett om de är folkbokförda här eller ej.

De viktigaste förändringarna som nu genomförs är att ribban för hur allvarligt ett brott ska vara för att kunna leda till utvisning sänks. Det blir också skärpta krav på etablering i det svenska samhället för att en dömd utlänning ska undgå utvisning. Kravet på synnerliga skäl för utvisning när utlänningen vistats länge i Sverige ska tas bort, likaså förbudet mot att i vissa fall utvisa den som kom till Sverige som ung.

Men att skärpa reglerna är en sak. Vilket utfall det i praktiken blir av dessa skärpta regler när de väl ska tillämpas av åklagare och domstolar återstår att se.

Som Carina Ohlsson (S) konstaterade i den debatt som föregick beslutet så fick den senaste skärpningen av reglerna som genomfördes 1994 inte “någon konstaterbar effekt på antalet utvisningsbeslut”.

För bara sex år sedan tyckte Socialdemokraterna och justitieminister Morgan Johansson att regelverket fungerade alldeles utmärkt. Den dåvarande ordningen var “väl avvägd” och innebar en “rimlig proportionalitet. Den som begår brott i Sverige och är utländsk medborgare löper “stor risk” att utvisas, hävdade Johansson.

Men justitieministern är som bekant inte sämre än att han kan ändra sig. Två år senare inte bara välkomnade Johansson ett förslag från Moderaterna om att sänka ribban för utvisning av brottsdömda, han förklarade dessutom att Socialdemokraterna var beredda att gå ännu längre:

“Partiets utgångspunkt är att utländska medborgare som begår brott ska utvisas.”

I februari i år hade “partiet” definitivt bytt inställning. Då fastslog Johanssons kollega, migrations- och integrationsminister Anders Ygeman (S) att “tröskeln för att utvisas har varit alldeles för hög”. Han kallade brottsligheten “ett gift som hotar hela vår gemenskap”.

I dag tycker justitieminister Johansson kanske att reglerna om utvisning borde ha skärpts för flera decennier sedan, på samma sätt som han numera hänvisar till att åtgärder mot den systemhotande grova kriminaliteten borde ha satts in för 20–25 år sedan.

Och omöjligt är det inte att det skulle ha haft betydelse om politikerna när det gäller utvisningar stämt i bäcken istället för som nu i ån.

Läs även: Skogkär: Kaosminister Morgan Johansson (S)

År 2016 gjorde Brottsförebyggande rådet, Brå, en analys av hur reglerna om utvisning tillämpats under åren 2000–2014. Under den här perioden utvisades mellan 1,7 och 0,5 procent av alla folkbokförda utländska medborgare som dömts i tingsrätt. Inte ens vid de grövsta brotten utvisades en majoritet av de dömda. Av dem som dömts för grov våldtäkt utvisades åren 2010–2014 endast 17 procent, för dråp var andelen 7 procent, för grov misshandel 3 procent. Största andelen utvisade återfanns bland dem som dömts för mord, 43 procent.

Detta var alltså vad Johansson 2016 kallade välavvägt och rimligt.

I den statliga utredningen Utvisning på grund av brott – ett skärpt regelverk (SOU 2021:61) gjordes en uppdatering av utvisningsstatistiken som omfattade åren 2015–2019. Det visade sig att det under dessa år var endast 0,4 procent av alla i Sverige folkbokförda brottsdömda som också dömdes till utvisning.

För brottsdömda utländska medborgare som inte var skrivna i Sverige låg andelen på 4 procent. Det kan jämföras med att andelen år 2000 enligt Brå låg på drygt 20 procent.

Det är med andra ord en häpnadsväckande utveckling som skett under 2000-talet. Från att var femte dömd utländsk brottsling utan hemvist i Sverige även dömts till utvisning, till knappt en av tjugo.

“Välavvägt”, sade justitieministern. “Stor risk”, sade justitieministern.

Utgångspunkten för diskussionen borde inte vara vilka brott som ska kunna leda till utvisning. Utgångspunkten borde snarare vara under vilka omständigheter utländska medborgare som begår brott trots detta ska få stanna i Sverige.

Läs även: Gudmundson: Ygeman låter 19 av 20 utländska brottslingar stanna