Sverigedemokraterna har ett program för att minska asylinvandringen till EU:s miniminivå – på riktigt. Men mandaten som krävs för att genomföra detta lär saknas.
Sverigedemokraterna accepterar asylrätten som den ser ut i dag, men vill samtidigt att svensk asylmottagning ska ner på EU:s miniminivå. Det beskedet gav partiledaren Jimmie Åkesson och den migrationspolitiske talespersonen Ludvig Asplund vid en pressträff på onsdagen.
Där presenterade de partiets 30 förslag för hur Sverige ska bli mindre lockande för asylsökande. Om förslagen genomförs kommer det att innebära “nära noll asylinvandring”, hävdade Åkesson.
“Det finns inte en enda regel i dag där Sverige inte är mer generös än vad regelverket kräver”, fyllde Aspling i. Och regelverket är i det här fallet EU:s skyddsgrundsdirektiv.
Bland de 30 punkterna märks striktare regler för anhöriginvandring och familjeåterförening, slopande av permanenta uppehållstillstånd, skärpta krav på vad asylsökande måste göra för att styrka sina asylskäl, beviljad skyddsstatus ska tidsbegränsas, regler om första asylland och säkra tredjeländer ska tillämpas fullt ut, hårdare krav när det gäller bostad, inkomst och sjukförsäkring för anknytningspersoner. Med mera, med mera.
Men ligger inte Sverige på EU:s miniminivå sedan många år? Det har ju justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) hävdat gång på gång? Knappast. Som mycket annat Johansson påstår har det rätt lite med verkligheten att göra.
Under årets sju första månader har Migrationsverket gett uppehållstillstånd till närmare 100 000 personer. Från och med 2016, året efter flyktingkrisen, till och med juli månad i år har drygt 819 000 uppehållstillstånd av alla de slag beviljats av Migrationsverket. Och en inte oansenlig andel av dessa gäller asylsökande och anhöriginvandring kopplad till personer som beviljats asyl eller skydd av andra orsaker.
Men oavsett av vilka skäl människor beviljas uppehållstillstånd behöver de någonstans att bo, de behöver vård och omsorg, barnen behöver undervisning. Den samhälleliga infrastrukturen måste byggas ut. Det gäller såväl den “hårda” i form av exempelvis bostäder och kollektivtrafik som den “mjuka” – alla de människor som ska göra jobbet i skolan, socialtjänsten, vården, inom polisen.
Så nära noll som möjligt bör – givet dessa omständigheter – vara riktmärke för svenskt asylmottagande under överskådlig tid.
Läs även: Skogkär: Med den migrationspolitiken hjälper ingen integrationspolitik
Utsikterna för att få igenom en sådan politik är dock inte de bästa. Åkesson bedömer att Moderaterna och Kristdemokraterna är med på tåget. Han hänvisar till partiernas gemensamma budgetförslag, som också antogs av riksdagen förra hösten. Där enades de tre partierna om följande punkter när det gäller migrationspolitiska reformer för den kommande mandatperioden:
- Asyllagstiftningen anpassas efter den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten.
- Arbetskraftsinvandringen begränsas bland annat genom införande av ett högre lönekrav.
- Fler utvisningar och avvisningar ska verkställas.
- Arbetet mot illegal invandring och personer som befinner sig i Sverige illegalt ska prioriteras.
Men en som definitivt inte kommer att sitta med i den soffan är Liberalernas ordförande Johan Pehrson. Det är bara att se på de våldsamma konvulsioner som drabbat partiet vid blotta tanken på att stödja en regering som också tar stöd av Sverigedemokraterna.
Magdalena Andersson (S) må låta som om hon haft ett Jimmie-moment – det ögonblick någon inser att SD haft rätt om invandringen – när hon säger saker som “jag vill att Sverige ska vara mer som Sverige” eller “det ska talas svenska i alla bostadsområden.” S har också sagt att partiet vill höja försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare från nuvarande cirka 13 000 till minst 29 880 kronor.
Men de tre övriga partier som hon realistiskt sett kan vända sig till för att säkra regeringsmakten efter valet har inga planer på att begränsa invandringen. Inte asylinvandringen. Inte arbetskraftsinvandringen. Centern talar om ordning och reda men röstar för motsatsen – som med gymnasielagen. V och MP vill se en återgång till de regler som gällde fram till 2015 och som försatt Sverige i dagens situation, gärna generösare. Sveriges flyktingmottagning gick in i väggen det året. Det fick C, MP och V att backa – men bara för att ta ny sats.
Med mindre än att M, SD och KD får egen majoritet kommer nuvarande invandringsnivåer med största säkerhet att bestå ännu en mandatperiod. Någon annan slutsats är svår att dra. Ett nytt Växjö om året? Det kommer inte att göra det lättare att bryta segregationen.
Läs även: Skogkär: Invandring kan varken vända demografin eller rädda välfärden
