Statsminister Magdalena Andersson (S) medger nu i princip att regeringen tappat kontrollen över det rike den enligt grundlagen är satt att styra.

Samhället är för svagt för att bryta segregationen och tränga tillbaka de parallellsamhällen som uppstått, erkände Andersson vid en pressträff på torsdagen.

Hon flankerades av regeringens dynamiska duo Ygeman och Johansson, integrationsminister Anders Ygeman (S) och justitieminister Morgan Johansson, som dessutom är vice statsminister.

Möjligen kan påskhelgens våldsamma koranupplopp, med det storskaliga och besinningslösa våld som riktades mot polisen, ha inneburit ett senkommet uppvaknande för Socialdemokraterna och regeringen.

“Hur var det att fira jul i kollaps? Brann granen?”, frågade förre Moderatledaren Fredrik Reinfeldt retoriskt och hånfullt avfärdande alla som efter hösten 2015 oroade sig för hur Sverige skulle klara den omfattande flyktinginvandringen. Nu tycks brandröken i alla fall ha börjat sticka regeringen i näsan. Inte röken från någon gran, men från brinnande polisfordon, stadsbussar och en skola i Rosengård. En vacker dag når röken kanske till och med upp till Reinfeldts lägenhet i Vasastaden.

Så vad har då regeringen för åtgärder på gång för att bryta utvecklingen? Utredningar, utredningar och åter utredningar. Det är tydligen det svenska kommittéväsendet som förväntas hitta lösningarna för att betvinga gängen och bryta segregationen.

En utredning tillsätts för att bedöma om Sverige ska införa ungdomskriminalitetsnämnder av dansk modell.

En annan utredning får i uppdrag att analysera och föreslå införandet av aktivitetsplikt, en skyldighet för arbetslösa som har försörjningsstöd att delta i sysselsättning på heltid.

En särskild utredare ska se över hur utbytet av information mellan olika brottsbekämpande myndigheter kan utökas och effektiviseras.

En utredning ska granska frågan om barn och vårdnadshavare ska tvingas att ta emot stöd i vissa former även i de fall vårdnadshavare motsätter sig det.

Ytterligare en utredning ska överväga vistelseförbud för personer som inte är dömda för brott.

En pågående utredning om preventiva tvångsmedel får ett tilläggsdirektiv som bland annat innebär att den ska se över om användningen av elektronisk avlyssning kan utökas.

Läs även: Skogkär: Blå dunster om integration från en röd minister

“Vi lever i samma land men i helt olika verkligheter”, sammanfattade statsminister Andersson läget.

Det har vi gjort länge. Vissa, efter hand fler och fler, har sett utvecklingen, sett sprickorna vidgas i samhällsväven, sett den växande kriminaliteten, de pyrande etniska konflikterna, det framväxande skuggsamhället, och varnat för att utvecklingen är ohållbar – och som tack blivit utmålade som rasister och extremister. Inte minst av företrädare för Anderssons eget parti.

“Integrationen har varit för dålig samtidigt som vi haft en stor migration”, förklarade Andersson vidare.

Det bör noteras att migrationen enligt Andersson alltså varit “stor”, inte “för stor”. Och stor är den fortfarande. Under första kvartalet i år beviljade Migrationsverket drygt 38 000 uppehållstillstånd. Förra året drygt 95 000 och året dessförinnan 89 000.

Så länge inte invandringen reduceras påtagligt spelar det nog mindre roll hur många utredningar regeringen tillsätter, hur mycket medborgarnas integritet och frihet kringskärs genom ökad övervakning och kontroll i olika former, hur många nya befogenheter som ges till olika myndigheter vars uppdrag är att lägga människors liv tillrätta.

Men det kräver att regeringen inser att migrationen inte bara varit “stor” utan “för stor”. Och där är vi uppenbarligen inte ännu. När Magdalena Andersson valdes till ny ordförande för Socialdemokraterna lovade hon att ”säga som det är och göra det som krävs”. Så här långt har det inte blivit vare sig det ena eller det andra.

Läs även: Skogkär: Utan bidragstagare förlorar Socialdemokraterna makten