Det dröjde åtta månader men till sist stod Jamal El-Haj (S) där, i Aktuelltstudions kalla strålkastarsken, redo att i direktsändning ta avstånd från terrororganisationen Hamas. För en man som påstås ha ägnat sitt politiska liv åt att bekämpa just Hamas får det anses vara en exceptionellt lång reaktionstid.
Framträdandet i Aktuellt, liksom en intervju med Dagens Nyheter publicerad samma dag, var möjligen tänkta att sätta punkt för Affären El-Haj. Men denna skandal, som förföljt Socialdemokraterna alltsedan den famösa palestinska konferensen i Malmö i slutet av maj, fortsätter att plåga dem. Jamal El-Haj gick på konferensen trots partiledningens uttryckliga avrådan.
Men någon punkt sattes knappast. Och då inte främst för att det ur El-Hajs mun hoppade grodor som “man får inte döda civila även om de är judar”. Nej, det blev uppenbart under intervjun i Aktuellt att El-Haj inte ångrade att han deltog i den Hamaskopplade konferensen. Där, liksom i DN, stod El-Haj fast vid vad han sagt tidigare, att “det här handlar om min identitet, om mitt DNA, om min familjs existens. Att inte delta hade varit att svika mig själv, min familj och hela det palestinska folket.”
Samma sak sade han i sitt tal på konferensen i maj:
“Det finns ingen makt i världen som kan få mig att bojkotta eller att inte delta i den här konferensen”, en tydlig syftning på att hans parti avrått honom från att medverka.
Var El-Haj har sin främsta lojalitet borde det inte råda någon tvekan om vid det här laget. Den ligger hos det palestinska folket, hos hans “palestinska bröder”. Och det hade varit El-Hajs ensak om han varit en Malmöbo vilken som helst. Men nu sitter han i riksdagen, som en av svenska folkets främsta företrädare.
När Moderaternas riksdagsledamot Fredrik Kärrholm kallade Jamal El-Haj en säkerhetsrisk på grund av hans deltagande i Malmökonferensen, svarade El-Haj med att polisanmäla Kärrholm för förtal. En anmälan som Socialdemokraternas ordförande Magdalena Andersson och den övriga partiledningen backade upp. Men en person med dubbla lojaliteter är närmast själva definitionen av en säkerhetsrisk. En ledamot av Sveriges riksdag ska vara lojal mot Sverige och enbart Sverige, inte mot någon annan stat eller något annat folk.
Socialdemokraterna sätter alltid Sveriges och det svenska folkets intressen främst, brukar partiordföranden Magdalena Andersson (S) framhålla. Hur det rimmar med att ha en riksdagsledamot som i första hand ser sig som palestinier är en fråga som söker sitt svar.
Läs även: Norell: Att relativisera Hamas brott och göra sig blind
Att Socialdemokraterna försatt sig i den här prekära situationen beror inte enbart på Jamal El-Haj. Minst lika stort ansvar bär partiordförande Andersson. Hon hade inte behövt måla ut El-Haj som Hamas svurne fiende, hon hade inte behövt hitta på att han “vigt sitt politiska liv” åt att bekämpa Hamas, något som uppenbart saknar förankring i verkligheten. El-Haj har dessutom fångats på bild vid en manifestation där det viftades med Hamasflaggor, han deltog i en sorgeceremoni för Hamas grundare, shejk Ahmad Yassin.
Ordförande för konferensen i Malmö var en viss Abu Rashid, palestinier bosatt i Nederländerna. Abu Rashid har synts i sällskap med Hamasledare och pekats ut som en av Hamas ledande företrädare i Europa. Kort tid efter konferensen i Malmö greps Abu Rashid av nederländsk polis, misstänkt för terrorfinansiering.
Så småningom visade det sig att El-Haj inte bara deltagit i konferensen som något av en hedersgäst, han hade också varit med under planeringen. I Aktuellt hävdade El-Haj nu att han lärde känna ordföranden Abu Rashid först i februari i fjol och att han innan dess inte visste vem denne var. Ändå finns det flera år gamla bilder på nätet där El-Haj och Abu Rashid syns tillsammans på olika palestinska arrangemang.
Det är nog tveksamt om det finns några nya, besvärande uppgifter om Jamal El-Haj som skulle kunna få Socialdemokraterna att skicka ut honom i kylan. Magdalena Andersson har satt sin heder – sådan den nu är – i pant på att El-Haj är prima socialdemokratiskt virke, en progressiv “fackföreningskille” som ideologiskt inte har något gemensamt med Hamas religiösa fundamentalism.
För Socialdemokraterna är Jamal El-Haj en ovärderlig tillgång, en röstmagnet. Att ta sin hand ifrån honom skulle innebära att partiet förlorar tusentals väljare. Misstankar om att El-Haj i hemlighet sympatiserar med Hamas lär hur som helst inte avskräcka palestinier och muslimer i Malmö från att rösta på honom. Snarare tvärtom. Detta är trots allt en stad där Hamas massmord på judar den 7 oktober firades med flaggviftande, tutande bilkorteger.
