Svenska nyhetsmediers intresse för amerikansk inrikespolitik gränsar emellanåt till besatthet. Men de gångna veckornas avslöjanden om hur den amerikanska regeringen med dess vidsträckta nätverk av myndigheter de senaste åren ägnat sig åt att manipulera och censurera innehållet på sociala medier har mötts med en gäspning för att inte säga öronbedövande tystnad.

Myndigheter och politiker som i det fördolda försöker styra informationsspridningen och begränsa yttrandefriheten i en demokrati låter annars som en stor nyhet. Men i det här fallet har intresset varit i stort sett obefintligt. Den som velat veta mer har varit hänvisade till Twitter och kanaler som Substack och The Free Press långt från de svenska mediala allfarsvägarna.

När entreprenören och mångmiljardären Elon Musk i oktober, efter många om och men, köpte sociala media-jätten Twitter för astronomiska 44 miljarder dollar bestämde han sig för att öppna Pandoras ask.

Musk gav några journalister fri tillgång till den sociala medieplattformens interna dokument. Allmänhetens och användarnas förtroende för Twitter skulle återupprättas genom öppenhet om vad som varit, var Musks tanke.

Medan allt den excentriske Musk gör i övrigt uppenbarligen anses ha stort nyhetsvärde också i Sverige, har granskningen av vad som försiggick på Twitter pre-Musk mötts av total likgiltighet på de stora svenska redaktionerna. Undantaget som bekräftar regeln är en krönika av Malin Ekman i Svenska Dagbladet.

Den första delen av Twitterfilerna – The Twitter Files – handlade om hur det gick till bakom kulisserna när Twitter försökte tysta ner den sanna men på många sätt osannolika historien om presidentsonen Hunter Bidens bärbara dator, som kom på avvägar strax före presidentvalet 2020. På datorns hårddisk fanns bland annat en omfattande mejlväxling som avslöjade korruptionen kring presidentfamiljen Biden.

I den andra delen av Twitterfilerna granskades hur Twitters anställda svartlistade konton och ägnade sig åt “synlighetsfiltrering” – en lång rad olika metoder för att minska synligheten för konton som ansågs kontroversiella. Detta skedde i hemlighet samtidigt som Twitters ledning förnekade att det förekom.

Det visar sig exempelvis att den amerikanska federala polisen, FBI, ägnat omfattande resurser åt att på daglig basis tråla på Twitter och sedan försöka få inlägg raderade eller användare avstängda med hänvisning till att de brutit mot Twitters användarregler. De politiska partierna hade samma möjlighet. Och använde sig av den.

“Kända såväl som okända kunde avlägsnas eller granskas på begäran av ett politiskt parti”, summerar Matt Taibbi, en av de journalister som deltagit i granskningen.

Den tidigare Twitterledningen var inte bara djupt insyltade med FBI, de hade också regelbundna möten med alla upptänkliga federala underrättelse- och säkerhetsorganisationer: CIA, DHS, DNI …

Särskilt angelägna var dessa myndigheter om att hitta något, vad som helst, som kunde tyda på eller tolkas som rysk inblandning eller påverkan.

Och det har enligt Taibbi inte bara varit Twitter som den amerikanska regeringen och dess olika grenar uppvaktat, utan i stort sett varje större techfirma.

Den senaste uppsättningen Twitter Files handlar om hur Twitter riggade covid-debatten. Korrekt information som inte följde den amerikanska regeringens linje i dessa frågor censurerades, läkare och experter med kritiska åsikter tystades. En av dem som svartlistades och stängdes av tillfälligt var svensken Martin Kulldorf, epidemiolog och professor vid Harvard.

Nästan varenda konspirationsteori om Twitter visade sig stämma, sammanfattade Elon Musk i en kommentar nyligen.

Läs även: Gustavsson: Elon Musk är inte Twitters frälsare

Men i Sverige går det väl i alla fall inte till så här? Säg inte det. Våren 2018 hälsade dåvarande digitaliseringsministern Peter Eriksson (MP) på hos Facebooks europeiska huvudkontor i Dublin. Där lovade Facebook, enligt vad Eriksson senare berättade i Studio Ett, att “bli bättre på att ta bort falska konton och fejknyheter och så”.

Facebook öppnade också direktlinjer, en “hot line”, för dels Myndigheten för samhällssskydd och beredskap, MSB, dels för de politiska partierna.

”För att vi ska kunna reagera och säga ifrån när det händer saker som är problematiska”, förklarade Eriksson. Digitaliseringsministern berättade vidare att han haft “ganska många” möten med företrädare för Facebook men också för Google “och en del andra”.

Det finns verkliga problem med desinformation, konspirationsteorier och politisk extremism av skilda slag i dagens vildvuxna informationssamhälle. Att sanningen till sist ska segra över lögnen är en tilltalande men inte särskilt realistisk tanke.

Men lösningen kan inte vara att myndigheter och politiska tjänstemän i slutna rum gör upp med företrädare för medieplattformar om vilka åsikter som är godkända, vad som är en vetenskaplig sanning, vad som ska tystas ner, vem som ska stängas av. Det liknar hur diktaturer som Kina, där kommunistpartiet äger sanningen, hanterar sådana frågor. Det borde inte vara så det fungerar i USA – eller för den delen i Sverige.

Läs även: Altstadt: Hunter Bidens laptop är en kloak av korruption