Facebook noscript imageSkogkär: Socialdemokraternas Natoångest går att ta på
Mats Skogkär
Ledare
Skogkär: Socialdemokraternas Natoångest går att ta på
Har försvarsminister Peter Hultqvist (S) varit i Finland och försökt sälja in idén om en svensk-finländsk försvarsallians som alternativ till Natomedlemskap på uppdrag av statsminister Magdalena Andersson (S)? Foto: Paul Wennerholm/TT
Har försvarsminister Peter Hultqvist (S) varit i Finland och försökt sälja in idén om en svensk-finländsk försvarsallians som alternativ till Natomedlemskap på uppdrag av statsminister Magdalena Andersson (S)? Foto: Paul Wennerholm/TT

Efter Sverigedemokraternas besked – ja till Nato om Finland går med – finns en klar riksdagsmajoritet för medlemskap. Socialdemokraterna, som klamrar sig fast vid alliansfriheten, sitter i en rävsax.

Socialdemokraterna pressas allt hårdare i Natofrågan. Nu ska partiet i all hast dra igång en intern “säkerhetspolitisk dialog” bland medlemmar och förtroendevalda. Syftet är att “få en bredare förståelse för vad som har hänt i vår omvärld och lära oss om för- och nackdelarna med vår nuvarande säkerhetspolitiska linje”, sade partisekreteraren Tobias Baudin till nyhetsbyrån TT på måndagen.

Enligt Baudin ska diskussionen inte enbart handla om ett ja eller nej till Nato utan om vad som i ett bredare perspektiv är bäst för Sveriges säkerhet. Det ska inte vara en simpel Natodebatt, utan något större och finare.

Baudin och andra partikoryféer får ursäkta, men ja eller nej till Nato är vad detta handlar om. Så enkelt är det.

Socialdemokraterna har ett kongressbeslut från så sent som i november förra året på att Sverige inte ska gå med i Nato: ”Den militära alliansfriheten är ett fundament i Sveriges säkerhetspolitik.”

Rysslands invasion av Ukraina och uttalade hot mot övriga Europa – inklusive Sverige – har fått detta fundament att vackla.

Fast många av Baudins partikamrater låtsas att fundamentet fortfarande är stabilt, eller att det åtminstone hjälpligt kan stagas upp; att det finns alternativ till ett Natomedlemskap, likvärdiga eller rent av bättre.

I lördags avslöjade den finske socialdemokraten, riksdagsledamoten och säkerhetspolitiske tungviktaren Erkki Tuomioja att Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist (S) fört fram tanken på en finsk-svensk försvarsallians vilande på säkerhetsgarantier från USA. För ett parti vars företrädare i sitt Natomotstånd ofta hänvisar till risken för att Sverige ska hamna i knäet på en opålitlig amerikansk president – läs Donald Trump – är det onekligen ett udda upplägg.

Nyheten vållade helt naturligt ilskna reaktioner från den svenska oppositionen. På vems uppdrag sonderar Hultqvist för olika alternativa säkerhetslösningar med finländska riksdagsledamöter, frågade sig Liberalernas Allan Widman.

Hultqvist försökte framställa Tuomiojas uppgifter som gripna ur luften. Det här är inget som diskuterats “med de andra partierna i den svenska riksdagen”, svarade han.

Det är det heller ingen som påstått. Enligt Tuomioja är detta inte ett förslag som lagts fram i diskussionerna med partierna i den svenska riksdagen – då hade Widman och andra nog inte blivit tagna på sängen – utan en idé som Hultqvist lyft i samtal med finska socialdemokrater. Hultqvists icke-dementi stödjer snarare Tuomiojas version.

Läs även: Skogkär: Regeringen spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet

Ungdomsförbundet SSU upprepade i helgen sitt nej till svenskt Natomedlemskap. Ordföranden Lisa Nåbo för fram EU som ett fullgott alternativ.

“Vi tycker att Sverige ska utöka samarbetet med EU och att den solidaritetsklausul som finns, som alla medlemsländer skrivit under, också ska innebära militära garantier”, förklarade Nåbo.

Det är nog inte en tanke som går hem bland särskilt många av EU:s medlemsstater, där gott och väl två av tre även är Natomedlemmar. Varför bygga upp ett alternativ till något som finns och fungerar?

Socialdemokraternas kvinnoförbund säger nej till Nato. Socialdemokrater för tro och solidaritet, en annan av partiets sidoorganisationer, är och förblir Natomotståndare.

Att hitta namnkunniga socialdemokrater som stödjer ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen är inte det lättaste.

Partiets Natomotståndare är däremot inte buskablyga. Den senaste tiden har två av Magdalena Anderssons företrädare på posten som partiordförande luftat sitt Natomotstånd: Göran Persson och Stefan Löfven.

Löfven, som i valrörelsen 2018 – fyra år efter Rysslands invasion och folkrättsstridiga annektering av Ukraina – inte ville välja mellan den ryske diktatorn Putin och den amerikanske presidenten Donald Trump, har tagit till sig Kremls inringningsargument om ett Nato som tränger sig allt närmare Ryssland. Att lägga “Natogränsen dikt an mot Ryssland i hela Europa” är nog inget som skulle leda till att Sveriges säkerhet ökar, förklarade Löfven vid en fredskonferens på Åland i början av månaden.

Socialdemokraterna vill inte för allt smör i Småland – eller resten av Sverige för den delen – släpa med sig Natofrågan in i valrörelsen. Det finns bara en väg ut ur denna fälla – och den leder in i Nato.

Och dit vill Socialdemokraterna i grund och botten inte. Motståndet består och den politiska våndan är så uppenbar att den går att ta på.

Efter Sverigedemokraternas besked på måndagen, att partiet vill att Sverige går med i Nato om Finland gör det, blev tillvaron med ens ännu besvärligare för S.

Finland kommer någon av de närmaste månaderna att ansöka om Natomedlemskap, få bedömare tror i dag något annat. Det kommer att göra en socialdemokratisk nej-linje eller vänta och se-linje allt svårare att hålla.

En sak står klar: om Socialdemokraterna i Sverige ska fås över till Natolägret så får de släpas dit, en hel del av dem skrikandes och sparkandes. Men det må vara hänt. Det är resultatet som räknas.

Läs även: Gudmundson: Nej till folkomröstning om Nato

Mats Skogkär

Utbildad vid Journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på TT Nyhetsbyrån i 15 år. Ledarskribent på Sydsvenskan i 15 år.

mats@bulletin.nu