Socialdemokraternas tidigare statsråd Annika Strandhäll har, likt en annan Alice i underlandet, dykt med huvudet före ner i kaninhålet. Konspirationernas kaninhål.

Där nere öppnar sig en värld där sverigedemokratiska trollarméer dirigerar valrörelsen och på så sätt avgör valet; en värld där Sverigedemokraterna därefter kontrollerar den nya regering som blir resultatet av valet. Eller för att citera Strandhäll i en replik till Johan Pehrson (L): det är “20 procent fascister som styr skutan”, det vill säga styr regeringen och därmed Sverige.

“Köpt propaganda, otillåten manipulation och hatdrev avgjorde sannolikt valrörelsen, och om det hade hänt i ett annat land så hade vi tyckt att det hade varit helt sjukt.”

Så avslutade Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson en krönika en månad efter valet. Denna hennes slutsats fann Annika Strandhäll så tankeväckande att hon omedelbart delade den på Twitter.

När Strandhäll, intervjuad i 30 minuter i SVT på onsdagen, får frågan varför hon sprider ett citat som många uppfattar som ett ifrågasättande av valresultatet, står hon på sig. Strandhäll hänvisar till att andra val i närtid påverkats på detta sätt: den brittiska Brexitomröstningen och det amerikanska presidentvalet 2016, där Donald Trump vann.

– Jag tycker själv att det var oerhört märkligt att det faktum att det i somras avslöjades att Sverigedemokraterna driver en egen trollarmé, och det nätverk de har med kopplingar till alternativmedier, att det inte granskades mer vad detta får för påverkan på den politiska dagordningen, på den massmediala dagordningen och därmed potentiellt också ett valresultat.

Har Strandhäll några belägg för att valet manipulerats? Nej. Tror hon att valet manipulerats? På den frågan svarar Strandhäll undvikande:

– Det är ju omöjligt att svara på i vilken grad det har påverkat.

Strandhäll vet inte, men hon är mer än villig att antyda.

Hon ifrågasätter på så sätt valets legitimitet – och indirekt den nytillträdda regeringens legitimitet. Hon sår tvivel om något så centralt för den svenska demokratin som valutgången.

Läs även: Skogkär: Annika Strandhäll talar sannolikt

Att Sverigedemokraterna är demokratiskt opålitliga för att inte säga rena fascister eller nazister, att SD går i Moskvas ledband, och att de partier som väljer att samarbeta med SD är naiva alternativt redo att sälja sin själ till djävulen för maktens skull, var ett bärande tema genom hela valrörelsen för det rödgröna blocket, inte minst för Socialdemokraternas del.

Drygt en vecka före valet kallade två av Magdalena Anderssons statsråd, Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist, till en pressträff där de varnade för att SD är ett “säkerhets- och utrikespolitiskt hot” med kopplingar till Putins Ryssland.

– Sveriges demokrati bygger på fria, oberoende domstolar, myndigheter, universitet, fria, oberoende medier. Detta står nu på spel, förklarade Ygeman.

Ett par dagar senare skrev förre statsministern Stefan Löfven och Bengt Westerberg, tidigare ordförande i Folkpartiet, en debattartikel i Dagens Nyheter där de pekade ut Sverigedemokraterna som ett “allvarligt hot mot demokratin”. Även här fanns den obligatoriska hänvisningen till vad som hände på 1930-talet.

Aftonbladets “oberoende socialdemokratiska” ledarsida och andra partimegafoner började redan efter valet 2018 måla ut Ulf Kristersson som en svensk motsvarighet till den konservative tyske politikern Franz von Papen, som i sin naivitet banade väg för nazisternas maktövertagandet i Tyskland.

I Aktuellt i tisdags återkommer avgående statsministern Magdalena Andersson (S) till att Ulf Kristersson leder en marionettregering: “Det kommer inte att kunna fattas ett enda beslut i regeringen som inte Jimmie Åkesson godkänt”. På frågan om hon tror att den svenska demokratin är hotad, som Socialdemokraterna hävdade före valet, svarar Andersson svävande: “Vi får ju naturligtvis se hur det samarbetet utvecklar sig och vad det kommer att innebära [...] framöver.”

Ja, vad ska hon svara? Att naziststämplandet och varningarna för att demokratin är hotad var valtaktik och inget annat? Det är väl tveksamt om Strandhäll och Andersson ens själva tror på vad de säger. Det vore i så fall en förmildrande omständighet.

Den politiska debatten får gärna vara hård. Men om medborgarnas respekt för demokratin ska upprätthållas, om inte föraktet för såväl politiker som politiken ska breda ut sig, måste debatten också präglas av ett minimum av anständighet – denna egenskap som så ofta efterlyses i politiska sammanhang.

Det Socialdemokraterna anklagar andra för att ägna sig åt i det fördolda – propaganda, manipulationer och hatdrev – bedriver de själva helt öppet. I den här valrörelsen gav det dock inte önskat resultat. Det borde partiet dra lärdom av. Men av Annika Strandhälls intervjusvar att döma är det nog en fåfäng förhoppning.

Läs även: Skogkär: Den homeopatiska fascismen