Ännu en jul har kommit och gått. Och, kan det tilläggas, utan att Sverige kollapsat. Ännu en jul där maten räckte och blev över för de allra flesta. Där huset inte ramlade ihop.

Ännu en jul utan att granen brann – om nu inte en och annan sett sig tvingad att elda upp den för att hålla värmen i en tid när höga elräkningar hotar att driva folk från gård och grund.

Det var för sex år sedan, efter julen 2015, som tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt ställde sina, som han antagligen tyckte, retoriskt vassa frågor:

“Hur var det att fira jul i kollaps? Brann granen? Tog maten slut? Ramlade huset ihop?”

Reinfeldts ärende var att framställa kritiken mot den flyktingpolitik han stått för – kännetecknad av öppna gränser, öppna hjärtan och noll konsekvensanalys – som grundlös, hjärtlös och felaktig.

Hösten 2015 hade den rödgröna regeringen sent om sider lagt om Sveriges asylpolitik, från att ha varit generösast i EU till att bli snålast; det var i alla fall så det framställdes.

Efter att Anna Kinberg Batra 2014 efterträtt Reinfeldt som ordförande i Moderaterna, hade partiet svängt ungefär 180 grader i flyktingfrågan.

Inte konstigt om Reinfeldt kände att behov av att rättfärdiga sig själv och den politik han stått för.

“Om Sverige är i kollaps och ingenting fungerar, vilka ord har vi kvar för att beskriva det som nu sker i Syrien, Libyen och Afghanistan?” fortsatte Reinfeldt.

Jämfört med situationen i dessa länder framstår Sveriges problem onekligen som futtiga. Men kanske är det rimligt att lägga ribban något högre?

“Moderaterna – när du vill att Sverige ska vara bättre än Syrien” är sannolikt inget valvinnande budskap.

Att kollapsen ännu sex jular senare uteblivit är kort sagt en ganska klen tröst och inget övertygande försvar för den förda politiken.

Läs även: M måste be om ursäkt för Reinfeldt-åren

Konsekvenserna av den politik Reinfeldt och andra med honom genomdrev är vid det här laget väl dokumenterade.

Inte minst vad gäller våldet och den tilltagande otryggheten.

Nyligen kom Brottsförebyggande rådet med en rapport som visade att antalet ungdomsrån mer än fördubblats under perioden 2015–2019. Ökningen har varit särskilt påtaglig i storstäder och storstadsnära kommuner. Två tredjedelar av de misstänkta förövarna har utländsk bakgrund, medan drygt tre fjärdedelar av offren har svensk bakgrund.

En annan Bråstudie under året visade att det är 2,5–3 gånger vanligare att personer med utländsk bakgrund misstänks för brott jämfört med personer med svensk bakgrund.

De senaste femton åren har det dödliga våldet ökat i Sverige, medan utvecklingen i andra länder i Europa varit den motsatta, visar ytterligare en studie. Sverige sticker särskilt ut när det gäller dödligt skjutvapenvåld. Här ligger Sverige numera mycket högt jämfört med andra europeiska länder.

“Inget annat land i studien uppvisar ökningar jämförbara med den i Sverige“, konstaterar Brå.

Sverige har, i förhållande till befolkningens storlek, numera drygt 2,5 gånger fler döda i skjutvapenvåld än genomsnittet för Europa. De som dödar och dödas i gängkonflikter har i regel utländsk bakgrund.

Det är högst osäkert om trenden brutits under 2021. Antalet skjutningar och antalet skadade har visserligen gått ner men antalet döda uppgår precis som de senaste åren till drygt fyrtio.

Av den uppdaterade Lägesbild över utsatta områden som Polisen presenterade för knappt en månad sedan framgår att det totala antalet utsatta områden ökat från 60 till 61 stycken; tre områden har tillkommit, två har tagits bort från listan.

Brott och straff är numera två av de hetaste politiska frågorna och kan avgöra valet 2022. Men det finns andra områden än brottslighet där konsekvenserna av decennier av ohållbar invandringspolitik märks.

I en intervju nyligen fastslog statsminister Magdalena Andersson (S): “Hedersförtryck har inte någon plats i Sverige”.

Trots den numera välbelagda statistiska kopplingen mellan invandring och brottslighet fortsätter forskare och politiker att tvista om huruvida detta är ett orsakssamband. Kanske hade Sverige sett samma utveckling utan invandring? Är problemet inte mansrollen; en snedvriden syn på manlighet – de allra flesta brott begås ju av män? Eller är skattesänkningar förklaringen? Gymnasiereformen 2011?

Säkert går det att med liknande fantasifulla argument förneka att hedersförtryck och hederskultur skulle vara en konsekvens av invandring.

Inget tyder på att en förändring till det bättre är nära förestående vad gäller utanförskapet, den bristande integrationen, eller vilken förskönande omskrivning som nu föredras.

Oppositionen vill gärna kritisera Socialdemokraterna som inte lyckats vända utvecklingen, trots att partiet suttit i regeringsställning i snart två mandatperioder.

Socialdemokraterna vill minst lika gärna ge den dåvarande alliansen – som hade makten i åtta år – skulden för att läget är som det är.

Sanningen är att inget parti som haft del i regeringsmakten de senaste tjugo, trettio åren kan svära sig fritt från ansvar.

Naivitet – också det en förskönande omskrivning – känner inga blockgränser.

Läs även: Hedersförtrycket måste få ett slut