Sverige står inför ett bryskt uppvaknande. Larmklockorna ringer på alla håll och kanter. Det har de i och för sig gjort länge, om än för döva öron.

Den grova organiserade brottsligheten nästlar sig in överallt, samtidigt. Kriminalvården infiltreras genom anställda som hjälper de intagna. Domstolar likaså. Samma sak med Polisen. Advokater hjälper sina kriminella klienter med tjänster som ligger utanför både god advokatsed och lagens ramar.

För att inte tala om hur stat och kommun och olika offentliga trygghetssystem dräneras på miljarder. Enligt bidragsutredningen, som lade fram sitt slutbetänkande i september, uppgår de felaktiga bidragsutbetalningarna till närmare 15 miljarder kronor årligen, och en stor del av de pengarna tar den organiserade brottsligheten hand om. Bedrägerier mot välfärdssystemen är numera dess viktigaste inkomstkälla. Totalt bedöms den kriminella ekonomin i Sverige omsätta mellan 100 och 150 miljarder årligen. Brottsligheten beskrivs numera som systemhotande.

Polisen avser nu att sätta in ökade resurser på att komma åt den kriminella ekonomin. Målet är att “göra det jobbigare, göra så att det går långsammare, göra så att det blir dyrare” för de kriminella att tjäna pengar, förklarade Torbjörn Rosén, nationell samordnare mot kriminell ekonomi vid en pressträff på onsdagen.

En ny forskningsöversikt från SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, redogör för hur den organiserade brottsligheten påverkar landets myndigheter. Rapporten har visserligen titeln Den sårbara staten men det är kommunerna som pekas ut som den svaga punkten.

Skälen är flera. Bland annat har olika valfrihetsreformer som innebär att privata aktörer kan erbjuda skattefinansierade välfärdstjänster skapat kontaktytor och vägar in i myndigheterna som kriminella kan utnyttja. Nyligen rapporterades om hur kriminella startar vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och driver HVB-hem.

Den största delen av välfärdsresurserna går till verksamheter på kommunal nivå, till skola, äldreomsorg, barnomsorg, stöd till handikappade, försörjningsstöd, bostadsbidrag med mera, konstateras det i rapporten. Totalt rådde kommunerna över 773 miljarder kronor förra året.

Beslut om hur dessa pengar fördelas tas många gånger av enskilda tjänstemän på lokal nivå. Det gäller till exempel försörjningsstöd, bostadsbidrag eller assistansstöd, liksom viktiga beslut med betydelse för ekonomisk verksamhet, som utskänkningstillstånd och tillstånd för markexploatering – vem som får bygga vad och var. Och långt driven decentralisering och delegering av beslut försvårar kontroll och underlättar korruption.

Läs även: Skogkär: Samhället är inte alltid starkare än gängen

En slutsatse i SNS-rapporten är att Sverige står inför en politisk målkonflikt. Tillit – till medborgarna, till anställda, till andra samhällsaktörer som företag och organisationer – måste vägas mot kontroll och de kostnader ökad kontroll oundvikligen medför i form av längre handläggningstider och mer komplicerade beslutsprocesser.

Att rörelseriktningen är mot mer kontroll råder det ingen tvekan om.

Nyligen beslutade regeringen att tillsätta en utredning som ska se över sekretessreglerna så att myndigheter kan dela information sinsemellan. Syftet är att upptäcka bidragsbrott och förhindra felaktiga utbetalningar i välfärdssystemen, men också att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet.

Dessa sekretesshinder är ett problem som det pekats på i decennier. Att den förra, rödgröna regeringen under sina åtta år vid makten inte tog tag i detta tyder på ett märkligt ointresse. En av de mest iögonfallande stenarna orkade vare sig Stefan Löfven (S) eller hans efterträdare som statsminister, Magdalena Andersson (S), vända på.

I internationella jämförelser har Sverige alltid tillhört den exklusiva skara av länder som bedömts vara i stort sett fria från korruption. Hög ekonomisk utvecklingsnivå, stabila institutioner och en likaledes stabil demokrati ses som en förklaring till att motståndskraften mot korruption varit så stark.

Men, menar statsvetaren Carina Gunnarson som författat SNS-rapporten, det går att vända på logiken. Då utgör Sveriges generösa och avancerade välfärdssystem i kombination med en offentlig förvaltning baserad på tillit tvärtom ett inbjudande smörgåsbord för den organiserade brottsligheten. Det är bara att ta för sig vilket de kriminella också gör i allt större utsträckning, med allt mer avancerade metoder och allt större aptit.

Läs även: Dahlman: S har misslyckats i sju år med att knäcka gängen