Där det finns bidrag att få från det offentliga, där flockas också bedragarna och lycksökarna som flugor kring en sockerbit – eller som asätare runt ett kadaver. Det senaste, men säkert inte det sista liket, är Skolverkets läxhjälpssstöd.

Syftet med stödet är som framgår av namnet vällovligt: att ge barn och unga läxhjälp. Bidraget kan sökas av föreningar och andra organisationer. De senaste dagarna har såväl Expressen som Kvartal i flera artiklar uppmärksammat hur mindre nogräknade aktörer använt stödet för att berika sig själva och sina släktingar. Men först med att offentligt slå larm om skojeriet med läxhjälpsstödet tycks Medborgerlig samling ha varit. Redan i våras ställde partiet ett antal väl befogade frågor till Skolverket med anledning av de oegentligheter som förekom.

Pengar som skulle använts för att ge läxhjälp har istället gått till inköp av datorer och mobiltelefoner, till att betala av privata skulder, till fönsterrenoveringar, till en resa till Somalia. Med mera. Inget nytt under solen, således. Av vad som kunde förväntas vara en ideell verksamhet utförd av oavlönade vuxna blev en ljusskygg födkrok.

“Det är ett bidrag med hög risk som attraherar oseriösa aktörer”, konstaterade Jonas Krantz, avdelningschef på Skolverket, i en intervju med Altinget.

Kanske borde myndigheter och inte minst ansvariga politiker vid det här laget ha lärt sig att undvika den typen av bidrag, men så är tydligen inte fallet.

Läxhjälpsstöd går dels till huvudmän, alltså till kommuner och till aktörer som driver friskolor, dels till olika organisationer. Från 2015 till i år har summan som betalats ut till organisationer vuxit från drygt 6,4 till över 54 miljoner kronor. I vilken mån denna ökning beror på ett hastigt uppflammande intresse för att hjälpa barn att klara skolan, eller om allt fler upptäckt vilka oanade möjligheter läxhjälpsstödet erbjuder den som vill berika sig själv på skattebetalarnas bekostnad, är kanske bäst att låta vara osagt. Hursomhelst har det under de här åren totalt betalats ut i runda slängar 200 miljoner i läxhjälpspengar till olika organisationer.

Läs även: Forsne: Gycklare på skattebetalarnas bekostnad

Sedda i ett vidare perspektiv, med alla former av svindlerier som går ut på att med oärliga medel tillskansa sig skattepengar, är de miljoner som försvunnit till läxhjälpsskojarna försumbara. En droppe i en ocean där det offentliga – stat, kommuner och andra myndigheter, mjölkas på pengar.

Varje år betalas det exempelvis ut mellan 11 och 27 miljarder kronor från välfärdssystemen på felaktiga grunder. Här är de systematiska assistansbedrägerierna det kanske mest omtalade exemplet. Det förekommer till och med att brukare – alltså de som ges assistans på grund av sin funktionsnedsättning – importeras till Sverige.

I en kartläggning genomförd hösten 2020 av Nationellt utvecklingscentrum, konstateras att det finns kopplingar från assistansbedrägerierna till “såväl organiserad brottslighet som till våldsbejakande extremism”.

Friskolor har blivit en annan födkrok för skojare. Som Römosseskolan, vars tidigare rektor, islamisten och tidigare riksdagsledamoten (M) Abdirizak Waberi, i våras dömdes i tingsrätten till fyra års fängelse för grova bokföringsbrott och grov förskingring. Totalt drygt tolv miljoner kronor i skolpeng försnillades av Waberi. Pengarna användes till så vitt skilda ändamål som sexklubbsbesök i Thailand och finansiering av ett islamistiskt parti i Somalia. Ett annat exempel är tidigare friskoleägaren Abdel Nasser El Nadi, av regeringen klassad som ett hot mot rikets säkerhet. Salafisten El Nadi flydde för ett par år sedan Sverige med miljoner han tillskansat sig i elevpeng.

Visst finns kontrollrutiner, men de ser ut att vara allt annat än omöjliga att kringgå för den som så vill. En någorlunda effektiv kontrollapparat är dessutom kostsam. När det gäller läxhjälpen hade problemet aldrig behövt uppstå om skolorna fått sköta detta själva utan att utomstående organisationer blandats in.

I fråga om läxhjälpsfusket har myndigheterna dessutom varit bakbundna av ett regelverk som inte tillåtit dem att sinsemellan dela uppgifter om misstänkta oegentligheter, uppgav Expressen på onsdagen. Att myndigheter fortfarande hindras av uppenbart otidsenliga bestämmelser att dela information som är relevant för bekämpande av välfärdsbrottslighet och bidragsbedrägerier är häpnadsväckande.

Läxhjälpspengarna, liksom en hel flora av bidrag till det så kallade civilsamhället, bygger i grunden på tillit, på att den eller de som söker bidrag också använder pengarna för avsett ändamål. Den tiden är förbi. Det är dags för ansvariga politiker och myndigheter att inse detta.

Det är dags för Sverige, den strukturella naivitetens förlovade land, att vakna. Larmklockorna har ringt i decennier.

Läs även: Lindén: Får det lov att vara en 2 000-kronors smörgås?