En ny metod för att bättre utnyttja överföringskapaciteten i det svenska elsystemet kommer att bli till stor glädje för producenter och konsumenter – i utlandet. För svenska hushåll och företag väntar däremot rejäla prisökningar.
I slutet av oktober införs något som kallas flödesbaserad kapacitetsberäkning i Sverige. Till glädje för elkonsumenter i Tyskland och Norge som på det hela taget kan räkna med lägre elpriser. Svenska elkunder kan däremot se fram emot högre elräkningar.
Hur mycket dyrare den svenska elen kommer att bli återstår att se. Tio, kanske uppemot 20 procent, är siffror som nämns utifrån simuleringar som gjorts av Svenska Kraftnät.
De som kommer att tjäna på införandet är i första hand elproducenterna, i synnerhet de norska. Elkonsumenterna i Sverige, företag såväl som privatpersoner, är förlorare.
De största prisökningarna kommer att drabba elkunderna i elområde 3, Mellansverige, där både Stockholms- och Göteborgsregionen ingår. I detta område återfinns drygt 60 procent av Sveriges elkonsumenter. Men också södra Sverige, elområde 4, där elpriserna länge legat betydligt högre än i övriga Sverige, kommer att få se höjningar.
“Livet blir lite enklare för Svenska kraftnät. De får lite mindre att göra, men det finns inga synbara positiva konsekvenser för Sverige. Det är den bittra sanningen”, säger nationalekonomen och elmarknadsanalytikern Erik Nilsson till Bulletin.
Riktigt hur flödesbaserad kapacitetsberäkning fungerar rent tekniskt är det förmodligen få vanliga dödliga som förstår fullt ut. Syftet är dock att göra överföringen av el enklare och säkrare och leda till ett optimalt, eller åtminstone bättre kapacitetsutnyttjande.
Ingen förvånas väl över att det är krav från EU som ligger bakom. Syftet är att skapa en gränslös inre energimarknad där el kan flöda utan hinder mellan och inom medlemsstaterna.
Men det handlar också om att den “gröna omställningen” ställer nya krav. Andelen otillförlitlig icke planerbar kraft, framförallt vindkraft, i energimixen har ökat kraftigt de senaste åren. Det gör det allt mer tekniskt komplicerat att distribuera den producerade elen dit den behövs när den behövs, klara effektbalansen och undvika storskaliga elavbrott.
Men medan EU tvingar fram en solidarisk omfördelning av den el som produceras inom EU är det fritt fram för enskilda länder att driva vilken stollepolitik på energiområdet som helst, oavsett hur det spiller över på övriga medlemsstater. Sydsvenska elkonsumenter i elområde 4 har länge fått betala dyrt för Tysklands energipolitik där man dels gjorde sig beroende av rysk gas, dels drev igenom en huvudlös kärnkraftsavveckling. Under 2023 låg elpriset i elområde 4 cirka 60 procent över priset i elområde 1 och 2, till stor del beroende på att höga tyska elpriser smittade av sig. Under sommaren har elpriset i södra Sverige periodvis varit dubbelt så högt som i övriga landet.
Läs även: Skogkär: Grön omställning är ett annat ord för energifattigdom
Tillgång till billig planerbar el från vatten- och kärnkraft har i decennier varit en viktig konkurrensfördel för svensk industri och därmed av avgörande betydelse för svenskt välstånd. Denna kraftproduktion var strategiskt lokaliserad. I norr fanns vattenkraften, i södra Sverige kärnkraft. Sedan såg de rödgröna partierna till att avveckla sex kärnkraftsreaktorer. Det gick bra ända tills den ryska invasionen av Ukraina avslöjade Europas energiberoende och att den nya svenska energipolitiken var en Potemkinkuliss.
Nu skriker samma rödgröna partier i högan sky över ett pausat vindkraftsprojekt, Kriegers Flak – regeringen måste ingripa och subventionera bygget, heter det. Vindkraftsparken i fråga skulle kunna producera 2,7 TWh per år, mindre än hälften av vad en av de nedlagda reaktorerna i Ringhals producerade.
Den konkurrensfördel billig och säker tillgång på el inneburit riskerar att snart vara ett minne blott. Svenska elkonsumenter – hushåll såväl som företag – får ta konsekvenserna. Inte bara av vad svenska politiker ställt till med utan även tyska.
När flödesbaserad kapacitetsberäkning införs medför det enligt Erik Nilsson en årlig förmögenhetsöverföring från konsumenter till producenter och kraftnätsbolag motsvarande 10 miljarder kronor.
Erik Ek, strategisk driftchef på Svenska kraftnät, föredrar att tala om “ökad samhällsnytta” – i det här fallet att fördelarna för producenterna är större än nackdelarna för konsumenterna. Det som avses är dessutom samhällsnytta på europeisk nivå, inte på svensk.
Om regeringen och energiminister Ebba Busch (KD) inte håller med om att denna förmögenhetsöverföring är rätt, rimlig och samhällsnyttig, är det hög tid att göra något åt saken.
