Ebba Buschs uttalanden i Ekots lördagsintervju (23/4) om hur polisen agerade och om hur polisen möjligen borde ha agerat under påskhelgens korankravaller, har blivit till en medial och politisk följetong som snart två veckor senare fortsätter med nya avsnitt i stort sett varje dag.

“Vi har alltså minst hundra skadade poliser och den stora frågan som borde ställas nu är: Varför har vi inte minst hundra skadade islamister”, undrar Ebba Busch i intervjun.

Nu visar det sig att Sveriges Radios arabiska redaktion, Radio Sweden Arabic, i inslag om intervjun med Busch översatt ”islamister” till ”muslimer”, och på så sätt helt ändrat innebörden i det Busch sade.

Enligt Dagens Nyheter återges Buschs uttalande felaktigt i såväl ljudinslaget, som på sajten och på kanalens Facebooksida.

Den felaktiga översättningen upptäcktes av en arabiskspråkig lyssnare. “Jag upplever att granskningen av vad som skrivs på arabiska är obefintlig”, säger han till DN.

Om det är något Sveriges Radios arabiska redaktion bör kunna så är det att översätta från svenska till arabiska på ett korrekt sätt.

Här uppstår frågor kring vilken kontroll redaktionsledningen på Radio Sweden har vad gäller det som publiceras. Förstår någon annan än de arabisktalande journalisterna arabiska? Förstår redaktionsledningen och den ansvarige utgivaren de övriga språk Radio Sweden publicerar på, som persiska, kurdiska, tigrinska?

Enligt Radio Swedens redaktionschef Gaby Katz var översättningen ett misstag. Med tanke på vilken betydelse som allmänt fästs vid att inte blanda ihop vanliga muslimer med islamister, framstår ett sådant misstag som svårförklarligt.

I en svensk kontext avses med muslim en person som bekänner sig till islam eller bara har muslimsk, kulturell bakgrund. En islamist vill att religionen ska styra samhället, att Guds lagar, inte människans, ska råda. Viss skillnad.

Och även misstag kan få allvarliga följder. Sverige är sedan flera månader tillbaka i fokus för en islamistisk påverkanskampanj i sociala medier. Svenska myndigheter, och då särskilt socialtjänsten, anklagas för systematiska övergrepp mot muslimska barn. I denna ryktesspridning, som understöds av utländska krafter, ingår påståenden om att svensk socialtjänst bedriver systematisk handel med barn som stjäls från muslimska familjer.

Bakom kampanjen står en brokig blandning av islamister, hatpredikanter, rättshaverister och en välkänd kriminell klan, men även helt vanliga medborgare. För individerna och grupperna bakom denna kampanj kan uppgifter i Sveriges Radio om att ledaren för ett svenskt riksdagsparti vill se “hundra döda muslimer” bli en propagandaskänk från ovan.

Läs även: Skogkär: När Ekot klipper till

Sveriges Radio hävdar att allt bara var ett beklagligt misstag och förväntar sig att frågan därmed ska vara utagerad. Sveriges Radio förväntar sig att dess agerande ska tolkas välvilligt.

Det är en generositet och välvilja Sveriges Radio inte visar andra, och definitivt inte visar Ebba Busch.

Hennes uttalande i lördagsintervjun klipps på ett sätt som gör att innebörden i det hon säger förvanskas. Hennes fråga “Varför sköt polisen inte skarpt?”, riktad till de ansvariga inom Polisens ledning, tas ur sitt sammanhang, och fogas till svaret på en föregående fråga, till något hon säger en halv minut tidigare i intervjun. På så sätt får Sveriges Radio det att framstå som att hon anser att poliserna på plats borde ha skjutit skarpt och därigenom skadat hundratals upploppsmakare.

Men denna fulklippning anser Sveriges Radio är helt i sin ordning. Den ligger kvar, ograverad.

I omedelbar anslutning till intervjun med Busch målar Ekots inrikespolitiske kommentator Tomas Ramberg sedan upp ett dramatiskt scenario där polisen “skjutit skarpt, använt skjutvapen och skadat eller dödat människor, tonåringar, barn”.

Rambergs spekulativa tolkning blir början på allt vildare fantasier från olika håll om att Ebba Busch anser att polisen borde ha skjutit rakt in i folkmassan, skjutit kvinnor och barn, ställt till med en massaker, och så vidare.

Den här gången, när ”islamister” felaktigt översatts till ”muslimer”, tvingas Sveriges Radio medge sitt misstag. De uppenbara, enkla felen som omöjligt kan förnekas, erkänns motvilligt. (Med reservation för att det tycks råda viss förvirring om huruvida rättelsen är korrekt.)

En underliggande politisk tendens i programutbudet som uppstår genom exempelvis kreativ klippning, vinklingar och insinuanta tolkningar är betydligt svårare att komma åt, svårare att belägga och därmed enklare att förneka.

Men lyssnarna noterar denna tendens, drar sina slutsatser. Det visar sig också i de stora skillnaderna i förtroende för Sveriges Radio hos vänster- respektive högerväljare. Att det är rödgröna väljare som har högst förtroende för Sveriges Radio och public service är knappast en slump.

Läs även: Skogkär: Det är till vänster SVT och SR söker sina sanningar