Det var förra helgen Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch frågades ut i Ekots lördagsintervju. Redan på fredagen blev det en nyhet på Ekots hemsida. I inslaget hörs Ebba Busch säga:

“Vi har alltså minst hundra skadade poliser och den stora frågan som borde ställas nu är: Varför har vi inte minst hundra skadade islamister, hundra skadade kriminella, hundra skadade upprorsmakare? Vi hade personer som tog till sten i syfte att döda svensk polis, i syfte att döda räddningstjänst, i syfte att döda – i vissa fall – sjukvårdspersonal. De borde vara de som är skadade, inte svensk polis. Så frågan som borde ställas, det är ju: Varför sköts det inte skarpt?”

En kvart senare publicerar SVT samma nyhet på nätet tillsammans med den inledande delen av samma klipp Ekot använt.

Men det som i Ekots klipp framstår som ett sammanhängande svar på en fråga är i själva verket svaren på två frågor. Mellan den första delen av svaret och den avslutande meningen, kursiverad ovan, saknas en halv minut. Bortklippt. Den som lyssnar på klippet, hos Ekot eller hos SVT, har ingen möjlighet att uppfatta att två svar blivit till ett.

Läs även: Annika Borg: Public service måste rensas upp

Utan att kännas vid att det var den egna redaktionen som klippt ihop Ebba Buschs två svar rycker Ekots inrikespolitiska kommentator Tomas Ramberg ut i en Twittertråd till SVT:s försvar. Reaktionerna på Buschs uttalande berodde på “vad hon helt oredigerat sa i Ekots Lördagsintervju”, inget annat, slår han fast.

Här finns två frågeställningar som det kan vara klokt att hålla isär. För det första om det är rimligt att klippa en intervju på det sätt som Ekot gjorde. För det andra vilka effekter klippningen fick.

Att någon, i det här fallet Ebba Busch, bevisligen sagt såväl A som B, berättigar inte Ekot att klippa och klistra hur som helst. Att klippa bort en halv minut mellan två svar och ge sken av att det är ett sammanhängande svar är att vilseleda publiken. Det är svårt att förena med Sveriges Radios försäkran: ”I vår journalistik sätter vi trovärdigheten främst”.

Att hela den oklippta intervjun finns tillgänglig på annat håll är ingen ursäkt. Ytterst få som lyssnat på klippen kommer att göra sig besväret att lyssna på intervjun i sin helhet.

Det förklarar också varför samma fulklippta citat återges ordagrant i såväl Svenska Dagbladet som i Dagens Nyheter. Även där har journalisterna förmodligen lyssnat enbart på Ekots eller SVT:s inslag och även de utgått från att orden faktiskt föll som de faller i fulklippet.

På ett sätt handlar all journalistik om att klippa och klistra, om att välja ut och välja bort. Men urvalet görs inte på måfå. Den som klipper och klistrar gör det utifrån en idé, en tanke, om vad som är intressant och viktigt att förmedla. Det kallas att vinkla.

Och här fanns uppenbarligen en tanke. Annars hade Ekot inte gjort sig besväret.

Valet av vinkel påverkar i sin tur hur nyheten kommer att förstås, sätter ramar för publikens tolkning. Genom Ekots klippning vävs “skjuta skarpt” samman med “minst hundra” angripare som “borde vara de som är skadade”.

Läs även: Sandström: Vänstermedia och deras apokalyptiska krisbudskap

Spelade klippningen någon roll för den storm som sedan utbröt? Ramberg hävdar tvärsäkert nej. Men varken det ena eller andra lär gå att leda i bevis.

Dock är det inte svårt att urskilja hur den tematiska tråden i Ekots korta klipp går igen i de angrepp på Busch som sedan följer. Hon påstås efterlysa ”minst hundra” skottskadade upploppsmakare. En annan kommentator hävdar att hon “ifrågasatte varför polisen inte sköt skarpt, bland annat mot mammor och barn”. Enligt en S-minister kritiserar hon polisen “för att de inte ställde till en massaker”. Hon påstås ha riktat “en uppmaning till polisen att gå in i fullskaligt gatukrig med skjutvapen, med enorm risk för att barn eller förbipasserande träffas”.

Tolkningar, eller snarare vilda fantasier, utan mycket till förankring i det som faktiskt sades i intervjun. Om man nu inte vill hävda att var och en som anser att polisen i extrema lägen ska få skjuta skarpt – i grund och botten en icke-fråga – därmed per definition uppmuntrar polisen att skjuta urskillningslöst mot allt som rör sig.

Ekot inleder en form av visklek där Ebba Buschs uttalande steg för steg förvrängs tills det inte längre går att se någon rimlig koppling till vad hon faktiskt sade.

Och på tal om tolkning. Efter att lördagsintervjun avslutats går ordet till Tomas Ramberg som ombeds “tolka” det Ebba Busch nyss sagt. Det är nästan som om det för Sveriges Radio är viktigt att lyssnarna inte lämnas ensamma att dra sina egna slutsatser av intervjun de just hört.

Ramberg kallar Buschs uttalande om att skjuta skarpt för “ett ganska så radikalt förslag” – trots att många poliser uppenbarligen befunnit sig i livshotande situationer. Sedan målar även han upp ett dramatiskt scenario där polisen “skjutit skarpt, använt skjutvapen och skadat eller dödat människor, tonåringar, barn har det ju beskrivits som till och med”.

Därefter funderar Ramberg vidare, nu om hur Busch tänker sig att en regering där hon ingår ska agera. Ska den kanske i liknande situationer tala om för polisen att “skjuta skarpt om det händer något”?

Det är i båda fallen att ta ganska rejäla, spekulativa kliv från det som Ebba Busch faktiskt säger i intervjun. Det framstår dessutom som rätt onödigt. Det hade i båda fallen varit enklare att fråga Ebba Busch direkt när hon ändå satt där i Ekots studio. Så hade ju Tomas Ramberg inte behövt spekulera så mycket. Och lyssnarna hade kanske rent av blivit klokare.

Läs även: Gustavsson: Media behöver en haverirapport om invandringen