När tyska energibolaget Uniper nu låtsas som om det aldrig varit aktuellt att investera i ny svensk kärnkraft är det ännu ett exempel på hur politiken – inte marknaden – styr inom energisektorn.
Den krisdrabbade tyska energijätten Uniper tänker inte bygga ny kärnkraft i skånska Barsebäck. Inte någon annanstans heller. “Nein. Nein, nein, nein, nein”, sade bolagets talesperson Georg Oppermann till Ekot i Sveriges Radio på torsdagen.
Det låter onekligen som om Uniper bestämt sig. Men för bara någon vecka sedan lät det annorlunda. Åsa Carlson, vd för Barsebäck Kraft, ett dotterbolag till Uniper, välkomnade då i Agenda i SVT de positiva signalerna om kärnkraft från den nya svenska regeringen. Carlson uttryckte förhoppningar om att kunna bygga ny kärnkraft i Barsebäck, vars båda reaktorer stängdes 1999 respektive 2005 efter beslut av den svenska regeringen.
“Vi har i dag inte tillräckligt med energi i Skåne och vi vill bidra med lösningen”, sade Åsa Carlson.
Uniper har tidigare talat varmt om utveckling av små modulära reaktorer, SMR. Så sent som i februari i år beviljade Energimyndigheten bolaget Swedish Modular Reactors AB, ett bolag som ägs gemensamt av Uniper och Blykalla, ett bidrag på 99 miljoner kronor till en testanläggning vid kärnkraftverket i Oskarshamn.
“Ett oerhört glädjande besked”, kommenterade Johan Lundberg, vd vid OKG, där Uniper är majoritetsdelägare.
Så vad har hänt? Varför denna tvärvändning? Trots att Oppermann talar om ett missförstånd råder det ingen tvekan om att Uniper tidigare – åtminstone fram till detta nu – varit positivt till investeringar i ny kärnkraft. Så varför detta Nein, nein, nein? Om Oppermann verkligen talar för ägarna kan svaret inte gärna sökas någon annanstans än i tysk energipolitik.
Rysslands gaskrig mot Europa var på väg att knäcka Uniper ekonomiskt. Under årets nio första månader gjorde bolaget en rekordförlust på närmare 40 miljarder euro eller omkring 437 miljarder kronor. Den tyska regeringen såg ingen annan utväg än att gå in med ett massivt räddningspaket och köpa ut Fortum, delägare i Uniper. Från årsskiftet kommer Uniper därmed att ägas till 98,5 procent av den tyska staten.
Och alla känner till den tyska regeringens inställning till kärnkraft: Hellre beroende av rysk gas. Hellre elda brunkol. Hellre vad som helst utom kärnkraft.
Den 1 april nästa år ska Tysklands tre kvarvarande kärnkraftsreaktorer tas ur drift. Det skulle egentligen ske redan vid årsskiftet, men på grund av energikrisen bestämde den tyska rödgröna regeringen efter mycken vånda att låta reaktorerna köra på i ytterligare några månader.
Läs även: Skogkär: Längre lever kärnkraften
Tysklands panikartade beslut efter kärnkraftsolyckan i japanska Fukushima 2011 att snabbavveckla landets kärnkraft är en viktig faktor bakom den energikris som drabbat Europa. Utöver en massiv satsning på förnybar energi skedde en övergång från kol till gas. Rysk gas. Den förtida avvecklingen av kärnkraft innebar också en kapitalförstöring av historiska proportioner när fullt fungerande reaktorer stängdes långt innan deras tekniska livslängd uppnåtts. 2019 drog den tyska motsvarigheten till Riksrevisionen slutsatsen att övergången till förnybar energi allt som allt kostat Tyskland 160 miljarder euro de gångna fem åren.Tyskland brände pengar. Och fortsatte att elda kol.
Utöver att Uniper äger Barsebäck, det nedlagda kärnkraftverket mellan Landskrona och Malmö, har bolaget ägarintressen i samtliga svenska kärnkraftverk som är i drift. Uniper äger en majoritet av OKG i Oskarshamn och är minoritetsdelägare i Forsmark och Ringhals. På dessa platser finns redan den infrastruktur som ny kärnkraft behöver.
Om Uniper inte längre vill investera i ny kärnkraft så är den bästa lösningen att bolaget lämnar den svenska energimarknaden. Svensk energipolitik ska inte styras av den tyska regeringen via ett statligt tyskt bolag. Detta borde Sveriges energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) göra väldigt klart för sin tyska motpart.
Med den nya energipolitik som regeringen Kristersson (M) aviserat bör det finnas andra bolag som är intresserade av att utveckla kärnkraft i Sverige.
Unipers helomvändning är en påminnelse om att på energiområdet så är det inte marknaden utan politiken som styr, även om miljöpartister och andra fortsätter att hävda motsatsen. Så bör det också vara. Ett lands energiförsörjning är alltför viktig för att staten ska frånhända sig det övergripande ansvaret.
Läs även: Skogkär: Hellre krig och klimatkatastrof än kärnkraft
