Natten till torsdagen sköts en ung man till döds i Helsingborg. Polisen bedömer att det handlar om ännu en skjutning i gängmiljö. Han blev offer nummer 46 för det dödliga skjutvapenvåldet i år. Mindre än ett dygn senare var det dags för offer nummer 47. En 27-årig känd gängman hittades på torsdagskvällen död i Haninge, skjuten i huvudet. Därmed är antalet ihjälskjutna hittills i år två fler än under hela förra året. Och då återstår ändå drygt fyra månader av 2022. Ett nytt, svart rekord i svensk kriminalhistoria väntar.

Justitieminister Morgan Johanssons (S) andra mandatperiod avslutas därmed stilenligt. Inte märkligt att statsminister Magdalena Andersson (S) satt svarslös när hon i SVT:s utfrågning i tisdags ställdes inför den förödande statistiken över skjutvapenvåldets utveckling de gångna åren. Medan det dödliga våldet minskar i så gott som alla andra länder i Europa, skenar dödsskjutningarna i Sverige.

Andersson och Johansson har lyft fram socialdemokratiskt styrda Malmö som ett exempel på hur trenden kan brytas. Men förra veckans mord mitt på ljusa dagen på köpcentret Emporia – där en förbipasserande kvinnlig turist fick allvarliga skottskador – påminde om det ihåliga i den framgångshistorien.

“Malmö gick från att vara överlägset värst till en nivå där man fortfarande var bland de värre i Sverige. Staden var alltså fortfarande illa ut, att då utropa detta som en jätteframgång är väl så där”, säger kriminologen Manne Gerell till DN.

Det är liten risk att oskyldiga drabbas, har Johansson hävdat. Men under perioden 2011–2020 har minst 46 utomstående drabbats av gängvåldet i Sverige, 14 av dem miste livet. Så visst, risken är förvisso ytterst liten men det är förmodligen en klen tröst för offren och deras familjer.

I ett land där det finns ett politiskt ansvarsutkrävande värt namnet hade Morgan Johansson varit utbytt för länge sedan. Om någon befinner sig på fel plats vid fel tillfälle så är det Johansson. Men justitieministern är helt uppenbart en av Andersons mest betrodda medarbetare. Kanske handlar det mer om hans erkänt stora kapacitet som Twittertroll än om hans förmåga att sköta sitt ämbete.

Polisen började föra statistik över skjutningar och sprängningar 2017. Under de här åren har det fram till den 15 augusti i år – statistiken är inte helt uppdaterad – skett 1 899 skjutningar som resulterat i 261 döda och 683 skadade.

När Socialdemokraterna på torsdagen presenterade sitt valmanifest var insatser mot gängkriminaliteten inte oväntat det första Magdalena Andersson tog upp.

Hon utlovade “tunga straffskärpningar, kraftfulla utvidgningar av polisens befogenheter och samtidigt den mest omfattande insatsen mot nyrekrytering som någonsin genomförts i Sverige. Vi ska vara stenhårda mot brotten och mot brottens orsaker.”

Varför någon skulle tro att Socialdemokraterna sitter inne med en lösning på problemet är en gåta, med tanke på partiets totala misslyckande med att bryta utvecklingen under de gångna åtta åren i regeringsställning.

Men som en rad socialdemokratiska statsråd påpekat de senaste åren har vi i Sverige “varit naiva”. Och kanske finns det tillräckligt många naiva väljare som är beredda att ge Magdalena Andersson och Morgan Johansson ytterligare en chans. Opinionsmätningarna tyder på att så kan vara fallet.

Läs även: Skogkär: För Morgan Johansson (S) finns inget ansvar som är hans

De skyldiga bakom dödsskjutningarna i Helsingborg och Haninge har goda chanser att undgå straff. De senaste fyra åren har drygt åtta av tio åtal för “vanliga” mord och mordförsök slutat med en fällande dom, visar siffror som tagits fram av SVT:s Uppdrag Granskning. Gäller åtalen skjutningar i gängmiljö blir det en fällande dom i bara vartannat fall.

I början av 90-talet klarades 80 procent av dödsskjutningarna i kriminella miljöer upp, nu är det 25 procent. Offer, som om de överlever vägrar tala, vittnen som tiger, polisens utredare har ingen lätt uppgift.

Och domstolarna friar hellre än fäller. Vilket är rimligt. Men sker det på rimliga grunder?

Johan Segerholm vid Uppsalapolisens grova brottsgrupp menar att domstolarnas bevisvärdering är orimlig. Och en före detta gängkriminell konstaterar i Uppdrag Granskning att det ska väldigt mycket till för att dömas i en rättegång:

“I många av fallen kan du ha mordvapnet hemma men frikännas ändå.”

Låter det som en överdrift? I ett fall som Uppdrag Granskning tittat närmare på friar tingsrätten i Uppsala sex män åtalade för mordförsök. De frias trots att offrets blod hittats på två av männens kläder, trots dna-spår på vapen, trots mängder av krutpartiklar på handskar de misstänkta knutits till.

Den ene tilltalade serverar under rättegången en helt osannolik förklaring till hur hans dna hamnat på ett mordvapen. Som tingsrätten köper, med viss tvekan. Den åtalades fantasifulla historia anses visserligen inte som “särskilt trovärdig” men kan heller inte “helt lämnas utan avseende”.

För en fällande dom krävs att den åtalades skuld ska vara bevisad “utom rimligt tvivel”. Men om detta exempel på något sätt är representativt för hur svenska domstolar resonerar får det väl närmast betraktas som ett under att någon som inte självmant erkänner över huvud taget fälls för en gängrelaterad skjutning.

Och då kan Socialdemokraterna skärpa straff bäst de vill och orkar.

Har en annan regering, en blågul regering, den politik som krävs för att den grova gängkriminaliteten ska kunna pressas tillbaka? Det kan ingen veta. Att Socialdemokraterna och deras rödgröna hjälpryttare inte har det får däremot efter de gångna åtta åren anses som bevisat. Utom varje rimligt tvivel.

Läs även: Skogkär: Morgan & Gängknäckargänget jagar en hägring