
Svenska biståndsmiljoner har äntligen gjort bevisad och konkret nytta. Det händer inte varje dag. Pengarna har använts till att få Somalia att ta emot utvisade medborgare.
Svenska biståndsmiljoner har gjort skillnad och det gör oppositionen upprörd. Väldigt upprörd, ett tillstånd som blivit kroniskt. Därför kallas bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) till utrikesutskottet för förhör.
“Det är helt omdömeslöst att avsätta 100 miljoner kronor i en fond som står nära den somaliska premiärministern när vi vet att Somalia är ett av världens mest korrumperade länder. Så här ska man inte behandla biståndsmedel”, säger Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson till DN.
Dessa 100 miljoner kronor motsvarar ungefär 15 procent av det totala biståndet till Somalia som under 2024 uppgick till drygt 663 miljoner kronor, vilket i sin tur motsvarar 1,25 procen av Sveriges totala bistånd. Denna lilla rännil ur den svenska biståndsfloden bidrog till att Somalia under samma år tog emot 28 av sina egna medborgare som utvisats ur Sverige av olika anledningar. Det blir ungefär 3,5 miljoner kronor per utvisad. I de fall det rör sig om grovt kriminella är det en lysande affär ekonomiskt med tanke på hur många miljoner en yrkeskriminell kostar samhället under sin livstid – offrens lidande ej inräknat.
Vad de 100 miljonerna används till rent konkret har förblivit oklart. Men det rör sig tydligen om projekt som hanteras av den svenska biståndsmyndigheten Sida i samarbete med Världsbanken respektive UNDP, FN:s organ för internationell utveckling.
Inga bevis har presenterats för att delar av de 100 miljonerna kommit på avvägar. Men Somalia är ett extremt korrupt land, världens näst mest korrupta. Det talar egentligen för att allt bistånd till Somalia borde ifrågasättas. Med den graden av korruption lär det vara mer eller mindre omöjligt att förhindra att biståndspengar på ett eller annat sätt hamnar i fel fickor.
För bara några år sedan ville Socialdemokraterna själva använda biståndsmedel som påtryckningar för att få länder som Somalia, Irak och Libanon att ta emot sina medborgare.
“Länderna måste respektera grundläggande folkrättsliga principer och börja ta emot dem som är dömda för brott, men även frivilliga och tvångsmässiga återvändande”, hette det från Morgan Johansson, som på den tiden var justitie- och inrikesminister. Men det var då. Minnet är kort. När det passar.
Läs även: Skogkär: Avbryt bistånd till länder som inte tar emot utvisade medborgare
Sedan blev Johansson om möjligt ännu mer upprörd när det visade sig att Hamza Abdi Barres är en Hamashyllande judehatare. Något som knappast gör honom unik bland ledarna för alla de stater Sverige skickat och skickar bistånd till.
Samtidigt kräver Socialdemokraterna att Sverige åter ska börja betala ut hundratals miljoner till det uppenbart Hamasinfiltrerade biståndsorganet Unrwas verksamhet i Gaza och på Västbanken.
Samtidigt har Sida genom åren betalat ut miljarder till den korrupta palestinska myndigheten, kontrollerad av Socialdemokraternas kära systerparti, Fatah, vars ordförande, förintelseförnekaren Mahmoud Abbas, nu är inne på tjugonde året av sin fyraåriga mandatperiod som palestinsk president. Abbas, vars palestinska myndighet i denennier betalat ut rundliga bidrag till familjerna till palestinier som begått terrordåd mot judar – pay for slay. Abbas, vars förmögenhet uppskattas ligga runt 100 miljoner dollar. Undrar hur stor del av den summan som består av försnillat bistånd.
Gissningsvis är det någon på Sida som gått till Ekot och berättat om projektet i Somalia. Sida, denna socialdemokratiska bastion, full av aktivistiska tjänstemän som fått för sig att det är de, inte regeringen, som bestämmer hur Sveriges internationella bistånd, i år totalt 44,5 miljarder kronor, ska användas.
Men Dousa och regeringen står på sig. Bistånd ska användas för att få fler mottagarländer att inte bara ta emot svenska pengar utan också sina medborgare.
“Syrien ligger närmast till hands. Där hoppas vi få på plats ett fungerande återvändande. Vi har jobbat på det här sättet även i Irak och i Libanon”, säger Dousa till DN.
Att stater som i strid med folkrätten vägrar att ta emot sina egna medborgare – kriminella eller människor som av andra skäl ska ut ur Sverige – ändå fått bistånd år efter år efter år, är inget annat än obegriplig flathet. Det är nonchalant mot alla hårt arbetande människor som via sin skatt finansierar det svenska biståndsindustriella komplexets alla extravaganser. Där finns den verkliga politiska skandalen.
Läs även: Skogkär: Sida är som en filial till Socialdemokraterna