Vad bör svenskar med utländsk bakgrund oroa sig för? Att de och deras barn kommer att deporteras av den nya blågula regeringen, sättas på återvandringståg prydda med sverigedemokratiska blåsippor med destination Diyarbakir, Aleppo, Mogadishu, Asmara, Tirana, Sarajevo, Kabul eller Bagdad? Eller att de och deras barn på olika sätt ska drabbas av den grova kriminalitet som bitit sig fast i Sverige – inte minst i de områdena där många invandrare själva bor?

Rimligen det senare.

Efter torsdagskvällens dödsskjutning i Kristianstad har det blodiga rekordet från 2020 överträffats. 48 ihjälskjutna hittills i år mot totalt 47 för två år sedan. Och med drygt ett kvartal kvar innan 2022 blir 2023 lär det inte stanna vid 48 döda.

Det dukade bord den avgående justitieministern Morgan Johansson (S) lämnar efter sig är ett obduktionsbord. Inte underligt att Johansson var en av de ministrar Socialdemokraterna gömde undan i valrörelsen.

Bomberna fortsätter också att brisera. På torsdagskvällen inträffade en kraftig explosion i Solna som hördes över stora delar av Stockholm. Boende i området beskriver hur de trodde att ett flygplan störtat eller en meteor slagit ner. Ingen skadades fysiskt av sprängningen, som skedde i en trappuppgång. Det får betecknas som en lycklig slump.

Lika lyckligt slutade det inte när en bomb sprängdes i en port i ett flerfamiljshus i nordvästskånska Åstorp natten till onsdagen. Den man som fick livshotande skador hade enligt vad polisen uppger för Helsingborgs Dagblad gått ut för att röka och återvände just när bomben exploderade. På fel plats vid fel tillfälle, collateral damage i gängkrigens Sverige. Liksom den kvinnliga turist som skottskadades när en gängledare mördades på köpcentret Emporia i Malmö i augusti. Liksom åtskilliga andra.

Polisen började föra samlad statistik över skjutningar i slutet av 2016. Sedan dess har fram till i dag 265 personer, företrädesvis unga män, skjutits ihjäl och minst 718 skadats i närmare 2 000 skjutningar.

Statistik över sprängningar började föras 2018. Fram till mitten av september har polisen noterat 477 genomförda sprängningar och nästan lika många fall av försök eller förberedelse.

Det skjuts på gator och torg, i butiker och på pizzerior. Inte ens på lekplatsen går barn säkra från förlupna kulor.

Medan den grova våldsbrottsligheten i övrigt går åt rätt håll, det vill säga nedåt, har våldet kopplat till kriminella gäng och då speciellt skjutvapenvåldet ökat dramatiskt sedan 2010.

“En farlig och alarmerande utveckling”, för att citera kriminologen Amir Rostami vid högskolan i Gävle.

Studier från såväl svenska Brottsförebyggande rådet som Vlaams vredesinstituut i Belgien visar hur Sverige sticker ut i Europa.

Svenska fängelser och häkten är överfulla. Men när en åker fast står rekryter på rad. Polischefer vittnar om hur 9-åringar går omkring med pistol. Den misstänkte för det tidigare nämnda gängmordet på Emporia är 15 år. Sverige har fått barnsoldater. Förskolebarn i Sverige övar numera inte bara utrymningar, ifall det skulle börja brinna, utan även inrymningar, i fall skottlossning skulle bryta ut utanför.

Inte minst unga som växer upp i områden som mer eller mindre behärskas av kriminella grupperingar och nätverk, faller lätt offer för gängens värvningsförsök. Det finns säkert mycket föräldrar i dessa områden oroar sig över – och oroar sig över med rätta. Deportation är knappast en av de saker som står högt på listan.

Läs även: Gudmundson: Skjutningar – Sverige bland Europas värsta

Dödsskjutningarna i kölvattnet av gänguppgörelserna – ofta föranledda av kamp om andelar av narkotikamarknanden – är det påtagligaste symptomet på hur organiserad brottslighet de senaste decennierna spridit sig i samhällskroppen likt cancer. Från att i huvudsak ha varit ett storstadsproblem har gängkriminaliteten metastaserat och fått fäste även i mindre städer – till och med småorter – över hela landet.

Vad stort sker, sker tyst. Under ytan. Ett långsamt skifte. Tiotusentals människor lever i ett skuggsamhälle, många av dem utan rätt att uppehålla sig i Sverige. Arbetslivskriminalitet och olika former av bedrägerier riktade mot de sociala trygghetssystemen ger miljardintäkter för den organiserade brottsligheten. I alltför många bostadsområden har de kriminella sådan makt att de utmanar statens våldsmonopol. Tystnadskulturen breder ut sig. Människor vågar inte vittna, kommunala tjänstemän vågar inte utföra sitt jobb. En desorganiserad, underbemannad poliskår, befinner sig i stort sett ständigt ett steg efter brottsligheten.

Effekterna av detta, på kort såväl som lång sikt, är något alla bör oroa sig för. Oavsett bakgrund.

Liberalerna har i sitt så kallade förortslyft ställt i utsikt att Sverige inte ska ha några utsatta områden år 2030. I dag finns det drygt 60. Förortslyftet kan gärna tjäna som utgångspunkt för den kommande regeringens arbete. Men tidplanen är orealistisk.

En herkulisk uppgift väntar den som ska ta över Morgan Johanssons misskötta fögderi och bli ny justitieminister. Åtta i stort sett förlorade år med en rödgrön regering får inte bli till tolv.

Läs även: Skogkär: För Morgan Johansson (S) finns inget ansvar som är hans