På Socialdemokraternas hemsida står följande att läsa:

“Det går allt snabbare för nyanlända att komma i arbete. Tidigare har det tagit upp till tio år innan hälften etablerat sig på arbetsmarknaden. Nu är tiden för vissa grupper mer än halverad.”

Det ger intryck av – eller är i varje fall tänkt att ge intryck av – att det går åt rätt håll och att det sker snabbt. Så ser verkligheten inte riktigt ut.

Efter tio år i Sverige är det fortfarande bara omkring hälften av dem som fått uppehållstillstånd som flyktingar eller motsvarande som har ett jobb. Och bättre än så – hälften i arbete – lär det förmodligen inte bli.

Det visar en genomgång i Dagens Nyheter av hur flyktingar som anlänt under perioden 2010–2019 klarat sig på arbetsmarknaden.

Det som tycks ha hänt de senaste åren är att flyktingar kommer i arbete något tidigare. I stället för att det tar åtta år innan hälften är i arbete – vilket det gjorde för dem som kom 2010 – tar det kanske sex eller sju år för dem som anlänt senare.

Vad som inte tycks ha förändrats alls är skillnaden mellan kvinnor och män. Kvinnor som kommit som flyktingar ligger konstant 20 procentenheter under männen när det gäller hur stor andel som är i arbete. Efter tre–fyra år är det bara 20 procent av kvinnorna som jobbar. Och inte ens efter tio år är hälften i arbete.

Och om man vänder på det – oavsett vistelsetid i Sverige kommer som det ser ut 40 procent av manliga asylinvandrare och 60 procent av kvinnliga asylinvandrare aldrig att lyckas etablera sig på arbetsmarknaden.

“Vi socialdemokrater vill att alla barn ska se sina föräldrar gå till jobbet. Och när jag säger att alla föräldrar ska gå till jobbet, då menar jag alla. Även mammor”, underströk Magdalena Andersson (S) i sitt sommartal. Den dagen är – och förblir förmodligen – långt borta.

Att ha ett jobb innebär i DN:s granskning en årsinkomst som överstiger 40 procent av medianinkomsten för 20–49 år gamla inrikes födda män. Det är inte att lägga ribban särskilt högt. 2010 motsvarade det en månadsinkomst på 9 800 kronor eller mer, 2020 motsvarade det minst 12 400 kronor i månaden.

I en rapport 2020, När blir utrikes födda självförsörjande, visade Entreprenörskapsforum att lågt räknat 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder (20–64 år) i Sverige har så låg inkomst – lägre än 12 600 kronor i månaden efter skatt – att de inte kan räknas som självförsörjande.

I en uppföljningsrapport året därpå, Grad av självförsörjning – beroende på ursprung, utbildning och vistelsetid i Sverige, jämfördes hur mycket en individ betalar i skatt under ett år med hur mycket samma individ får i form av bidrag och andra transfereringar från det offentliga. Det visade sig då att en person född i Sverige i genomsnitt är självförsörjande från 35 till 62 års ålder. Den som är född i ett icke-västligt land var däremot i genomsnitt inte självförsörjande under ett enda år i yrkesverksam ålder.

Läs även: Skogkär: Invandring kan varken vända demografin eller rädda välfärden

Åtminstone i ord tycks Socialdemokraterna ha accepterat att Sveriges problem med segregation och utanförskap beror på en för stor invandring.

“Vi har nu en stram migrationspolitik i Sverige och den ligger fast”, försäkrade Magdalena Andersson senast i Statsministermötet i SVT på onsdagen.

För det första kan migrationspolitiken knappast kallas stram. Inte när Migrationsverket hittills i år beviljat närmare 110 000 uppehållstillstånd av skilda slag.

För det andra så lär politiken inte ligga fast särskilt länge. Inte när Magdalena Anderssons enda hopp om att få fortsätta som statsminister – om nu de rödgröna skulle vinna söndagens val – är att få stöd från tre partier som inget hellre vill än att öppna för ökad asylinvandring: Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – och där de två senare vill slå upp dörren på vid gavel. Det kommer att bli en lustiger dans. Följderna lär dock bli allt annat än lustiga för det Sverige Andersson säger sig älska.

Läs även: Skogkär: Numera talar S inte högt om full sysselsättning