Det är skillnad på flyktingar och flyktingar. De som flytt från krigets Ukraina förväntas enligt regeringen arbeta för sin försörjning, eller leva på sparade pengar. Inte direkt det budskap som stod i förgrunden under flyktingkrisen 2015 – eller som hörts i samband med andra flyktingströmmar till Sverige.

Regeringen utgår även från att de som nu kommer hit från Ukraina ska återvända hem så snart det är möjligt, enligt arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S). Sådana förväntningar har ansvariga politiker inte haft för vana att uttala högt när det gäller skyddssökande från andra delar av världen.

Att överhuvudtaget ta ordet “återvandring” i sin mun stämplas tvärtom reflexmässigt som rasism.

Och i Aktuellt i SVT får en ukrainsk man som flytt till Sverige tillsammans med sin familj frågan varför han inte återvänder till Ukraina för att slåss för sitt land. För om inte ukrainare “står upp mot Ryssland”, vem ska då göra det?

Inte direkt den typ av frågor män som lämnat Syrien, Afghanistan eller Somalia brukar få.

Journalister ska ställa relevanta frågor. Även om de är obekväma. Även till flyktingar. Och gärna göra det betydligt oftare. Till exempel borde kanske någon av alla de män som påstått sig vara barn på flykt, fastän de sett ut som slitna 30-åringar, någon gång ha fått en kritisk fråga om sin ålder? Om inte annat hade det varit bra för mediernas trovärdighet.

De som ständigt söker med ljus och lykta efter rasistiska motiv kan kanske fundera över varför det är när flyktingarna kommer från Europa och är ljusa i hyn som politiker ställer tydliga krav och journalister ofina frågor.

Läs även: Skogkär: Blå dunster om integration från en röd minister

Totalt är 10 miljoner ukrainare på flykt, en fjärdedel av landets befolkning. Fyra miljoner har lämnat landet, resten är internflyktingar. Detta är den snabbast växande flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget.

Hittills har omkring 15 000 ukrainska flyktingar registrerat sig hos Migrationsverket, närmare 90 procent utgörs av kvinnor och barn. Migrationsverket bedömer att det fram till halvårsskiftet kan komma runt 76 000 flyende från Ukraina till Sverige.

“Arbetslinjen gäller också dem”, fastslog Eva Nordmark vid en pressträff på måndagen.

Situationen på den svenska arbetsmarknaden är enligt Nordmark ljus. Efterfrågan på arbetskraft är stor, i arbetsförmedlingens platsbank finns drygt 200 000 lediga jobb. Särskilt inom hotell och restaurang, handel, vård och gröna näringar bedömer regeringen och Arbetsförmedlingen att det finns goda möjligheter att hitta jobb.

“Ukraina är ett land med en relativt välutbildad befolkning, det finns en etablerad norm att man läser gymnasiet och många går också vidare till eftergymnasial nivå”, vilket enligt Nordmark innebär att det finns goda förutsättningar för flyktingar från Ukraina att “direkt komma ut i arbete”. Många av dem talar dessutom engelska vilket ytterligare förbättrar deras utsikter att få jobb.

Kanske är det rent av så lyckligt att det den här gången, till skillnad från 2015, är ett riktigt “kompetensregn” som faller över Sverige?

Genom att flyktingarna från Ukraina får skydd i enlighet med EU:s massflyktsdirektiv behöver de inte genomgå en utdragen asylprövning. De har möjlighet att arbeta från första dagen.

Även asylsökande har möjlighet att arbeta här, under vissa förutsättningar. Men det är knappast något de förväntas göra. Inte ens när uppehållstillståndet är klart betraktas egenförsörjning som en självklarhet. Tvärtom erbjuds så kallade nyanlända som fått uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande – samt deras anhöriga – att delta i ett etableringsprogram i upp till två år. Från kommunerna, som därefter får ta över det ekonomiska ansvaret för dem som inte klarar sin egen försörjning, klagas det inte sällan över att etableringsperioden är för kort. 2020 var det bara var tredje man och färre än en kvinna av fem som gick från etableringsprogram till jobb.

För nyanlända som kom till Sverige 2010–2018 tog det enligt regeringen mellan fem och nio år innan hälften av gruppen respektive år blivit “etablerade” på arbetsmarknaden. Och att vara “etablerad” är inte nödvändigtvis samma sak som “självförsörjande”.

Att de som flytt från Ukraina nu förväntas klara sig själva från i stort sett första början är onekligen ett avsteg från den sedvanliga politiken. Men förträffligt om det fungerar.

Att det från ansvarigt politiskt håll klart uttalas att personer som ges skydd i Sverige förväntas försörja sig själva och – om möjligt – även återvända hem, är inte fel. Felet är om det inte förväntas av alla.

Läs även: Skogkär: Asylinvandringen från Syrien blev inget kompetensregn