Facebook noscript imageSläkting om Vilma Andersson: ”Man hade känslan av att han kommer hitta på någonting mer”
Hoppa till innehållet

Släkting om Vilma Andersson: ”Man hade känslan av att han kommer hitta på någonting mer”

Foto: Faksimil Facebook/Nils Petter Nilsson/TT
Foto: Faksimil Facebook/Nils Petter Nilsson/TT

En släkting till den mordmisstänkta Vilma Andersson träder nu fram. I en intervju med Expressen beskriver personen en känsla av att vara ”kontaminerad” och uttrycker oro för att nya brott skulle kunna begås.

En släkting till Vilma Andersson, som är häktad misstänkt för mordet på en 25-årig kvinna som försvann i Rönninge natten mot annandagen, beskriver händelsen som förfärlig.

– Man känner sig oren och kontaminerad, säger personen till Expressen.

Anade att något var fel

Släktingen berättar att det fanns en farhåga om att Andersson skulle återfalla i brottslighet efter en tidigare dom.

– Man hade känslan av att han kommer hitta på någonting mer, säger släktingen till tidningen.

Andersson dömdes 2019 till två år och fyra månaders fängelse efter ett kidnappningsförsök mot en tioårig flicka på Ekerö. Efter händelsen valde familjen att leva avskilt och skaffa skyddade uppgifter.

– Hela den familjen har haft problem och efter den första händelsen brakade allt samma, säger personen.

Beskrivs som ”Kalles Kaviar-killen”

Som ung, när Andersson fortfarande hette Robin, verkade ingenting avvikande. Enligt släktingen var han en ambitiös skolelev som drömde om att bli polis eller pilot.

– Han såg ut och betedde sig som Kalles Kaviar-killen. Han var blond och duktig i skolan. Han skulle bli polis och pilot och sånt där. I efterhand kan jag ju se att det var alldeles för bra. Det var en fasad. Han såg ut att vara den normalaste i familjen, övernormal på något sätt, säger personen till Expressen.

Vid ett senare möte hade bilden förändrats helt. Släktingen beskriver Andersson som en person som gav obehagliga vibbar.

– Då fick jag känslan av att det här är en vriden person som man inte vill vara i samma rum som. De som jag själv har kontakt med i släkten ville helt enkelt inte ha någonting med honom att göra. Det är förfärligt att han tilläts gömma sig och hålla sig undan. Jag har funderat om man hade kunnat göra någonting. Skulle jag ha varnat myndigheterna för den här personen? Men sen blir min slutsats: nej, myndigheterna visste. Kriminalvården visste.

Simone Svensson

Reporter

Tips mottages gärna!
simone.svensson@bulletin.nu