Hur skulle det se ut om vanligt folk fick bestämma? I Upplands Väsby har den borgerligt styrda kommunen genomfört ett berömvärt experiment. Inför markanvisningen när ett nytt bostadsområde skulle byggas frågade man kommunmedborgarna.

I en enkät fick invånare betygsätta tolv olika arkitektoniska stilar från förra sekelskiftet till nutid. Föga förvånande fick miljonprogramsarkitekturen lägst betyg. Stilarna jugend, tjugotalsklassicism, nyrenässans och nationalromantik fick högst. 

Generellt kan man säga att enkätsvaren var tämligen samstämmiga. Intressant nog fanns det en könsskillnad. Om någon undrat vem i hela världen som egentligen gillar alla dessa postmoderna kantiga höghus på 15 våningar med asymmetriska fönster som vi har fått se det senaste decenniet – så är svaret unga män. Kvinnor föredrar böljande jugend, att döma av enkäten. Och det låter ju rimligt. Vill man bygga stad där kvinnor känner sig trygga kanske man inte ska utgå från scenografin i A Clockwork Orange.

Efter medborgardialogen gick politikerna i Upplands Väsby vidare. Man hämtade in förslag från arkitekter i de populäraste stilarna. Medborgarna fick rösta på sex olika utföranden i markanvisningstävlingen. 

I slutet på förra veckan korades vinnarna (vilket Bulletin berättat om i en nyhetsartikel). Arkitektkontoret Odinviken fick flest röster, med Nils Freckeus bidrag ”Nya Tider – Eviga Ideal” som kombinerar fasader i tre olika stilar och ger intryck av flera mindre huskroppar.

Detta kommer nu att byggas, tillsammans med de två andra vinnarna, som bidragits av ES-A Arkitekter och Arkitema. Byggstart planeras till 2023.

Läs också: Nu har det blivit dags för den miljöpartistiska pyramiden

Som väntat har arkitektetablissemanget protesterat. Branschorganisationen Sveriges Arkitekter och arkitekturhistorikern Martin Rörby tillhör dem som uttryckt oro över styrningen.

Ofta hamnar debatten där. En elitarkitekt – inte sällan Gert Wingårdh – med en nyritad låda på ena sidan. Upprörda boende på den andra.

Men det är ju nästan alltid beställarna som är problemets kärna. Arkitekten utför bara ett uppdrag, och ofta väldigt skickligt. Om beställaren – i det här fallet kommunen – bara vågar tänka utanför den modernistiska boxen, så kommer arkitekten att anpassa sig.

Processen blir dyrare. Det är den avgörande nackdelen. Det kostar helt enkelt mer att bygga hållbart. Och överallt kommer man inte att vilja eller kunna göra det. Men på många platser är det värt den extra kostnaden.

Nu har Upplands Väsby visat vägen framåt. Andra byggprojekt bör ta lärdom. Och gör de inte det direkt, blir det ändå relativt enkelt för medborgare att påverka. Vem som helst kan anordna motsvarande arkitekturenkät inför ett planerat bygge och påvisa vad invånarna egentligen vill se. 

Förhoppningsvis förhindras nu den värsta förstörelsen av våra gemensamma boendemiljöer. Det långa 1900-talets ödeläggelse av svenska städer kanske äntligen får ett slut. 

Styret i Upplands Väsby förtjänar medalj.

Läs också: Kommun vill bygga i gammal stil – så ska det se ut