Tanken med massinvandringen från avlägsna kulturer gick i naivt babyrosa, men resultatet är ett kontrollerat kaos och en socialtjänst som istället för att hjälpa våra fattiga ska hantera återvändande terrorturister och ungdomar som traumatiseras av uppfostringsresor, skriver Birgitta Sparf.
Jag hajade till en smula när jag tog del av gårdagens Ekot:
Den 1 juni ändrades bestämmelserna kring utreseförbudet för barn, så att socialtjänsten lättare kan stoppa att barn och unga förs utomlands i en hederskontext.
- Vi hoppas och tror att fler barn och unga nu kommer att få skydd från skadliga utlandsvistelser, säger Maria Elowsson på Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Samtidigt öppnar en ny nationell stödlinje, ’Rätt att välja’, för personer som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.
Läs även: Makram: Hederskultur och den seglivade myten om mödomshinnan
Jag har en liten fråga om det här: Vilken var vitsen var med att ta in drygt en miljon människor från diametralt motsatta muslimska kulturer från Mellanöstern och Afrika till Sverige, det mest sekulära [kristna] landet i världen med från start cirka åtta miljoner invånare?
Ja, jag vet att tanken var att alla dessa människor skulle föra med sig nya spännande maträtter, nya folkdanser och allmänt ökad trivsel och dynamik genom sin blotta närvaro.
Detta samtidigt som de vid passerandet över Sveriges landsgräns automatiskt skulle förvandlas till strävsamma socialdemokrater av 1950-talstyp med ett enda mål i sikte; att så snart som möjligt få cykla i ur och skur till jobbet med lunchen i en Unikabox fastsurrad på pakethållaren och bli hederliga skattebetalare.
Läs även: Brinkemo: Ny taktik för att relativisera hederskultur
En vacker tanke, absolut. Men nu blev det inte riktigt så.
Vad det däremot resulterade i är vad som närmast kan liknas vid ett slags kontrollerat kaos. Och ”resenärer” har blivit ordet för dagen. Är det inte så kallade ”IS-resenärer” så är det ”Skadliga utlandsvistelser i en hederskontext”.
Socialtjänsten har förvandlats från en myndighet för de mest svaga och utsatta i landet till en ny inre gränsstation som ska hålla koll på allt och alla som kan tänkas resa hem igen, med skumma avsikter.
Från mitt socialtjänstperspektiv undrar jag var de utlovade stora ekonomiska och kulturella vinsterna är. Det enda jag ser är ständigt nya och ökande kostnader för skattebetalarna. Och allt märkligare uppgifter för socialtjänsten, som numera ska agera som upprätthållare av lag och ordning, förebyggare av importerad gängkriminalitet och nu alltså även inre gränsvakt.
Ja, ursäkta att jag frågar, men det är ju inte utan att man undrar.
Läs även: Ahmed: Mångkultur är hederskultur lika mycket som kebab eller sushi
