Sexualdebuten borde föda längtan och drömmar om kärlek, inte ångest och rädsla. Oskuldskontroller och -operationer av aldrig så välmenande läkare innebär ett livsfarligt legitimerande av en myt som utgör en hederskulturell hörnsten, och måste kriminaliseras, skriver Omar Makram.
Telefonen ringer, det är en person som står mig nära, en ung kvinna från Egypten. Jag svarar och hör hennes darrande röst – Omar, jag har ett stort problem, jag har haft sex för första gången. Jag tror att pappa kanske anar någonting och jag är så förskräckligt rädd för att han ska ta mig till sjukhuset för en oskuldskontroll. Det blir en totalkatastrof när de ser att jag inte längre är oskuld. Jag vet inte vad han kan komma att göra med mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, säger hon.
Läs även: Brinkemo: Ny taktik för att relativisera hederskultur
Jag försöker genast lugna ner henne. Jag talar om för henne att en sådan undersökning inte kan avgöra om man är oskuld eller inte. Jag berättar att mödomshinnan är en myt, att det inte finns något som blockerar slidan på det sättet och att mer än hälften av alla kvinnor inte blöder vid sitt första samlag. Hon blir något lugnare och säger sen att – det var skönt att höra och, som för att bekräfta för sig själv, – ja, jag blödde ju faktiskt inte alls…
Telefonsamtalet gör mig väldigt ledsen och jag har blandade känslor av uppgivenhet, ilska och frustration. Den här unga kvinnans första upplevelse av intimitet åtföljdes av rädsla och ångest i stället för kärlek och lycka. Jag var också rädd, för även om jag vet att mödomshinnan är en myt, så vet jag också att praktiskt taget alla i Egypten tror på den. Inte bara vanliga människor utan förvånansvärt nog också läkare som både bekräftar föreställningen och utför oskuldskontroller. Tänk om hennes pappa verkligen tar med henne en på en sådan och läkaren hävdar att hon har förlorat sin oskuld, trots att de inte vet vad de pratar om?
Jag önskade när jag pratat med den här tjejen, att hon var här i Sverige, självständig och fri att leva livet som hon vill. Men tyvärr – denna frihet garanteras ju inte här i Sverige heller. Många tjejer här tror också på myten om mödomshinnan, så även deras familjer. De lever under samma hedersförtryck som finns i deras föräldrars hemländer, upplever samma press och hot och samma kontroll av deras sexualitet.
Det är fruktansvärt att läkare i länder med hedersnormer godkänner och främjar detta, men vad som är ännu mer absurt är att det gång på gång avslöjas att det finns kliniker och läkare i Sverige som också vidmakthåller myten – och som legitimerar den genom at utföra oskuldskontroller eller erbjuda så kallade oskuldsoperationer.
Det kan handla om bristande kunskap hos vissa läkare som kommer från länder där hederskultur råder, eller läkare som själva lever efter hedersnormer, och ibland svenska och västerländska läkare som anpassar sig till hederskulturen eller vill helt enkelt tjäna pengar på tjejernas utsatthet.
Det kan också handla om en missriktad välvilja och en föreställning om att läkaren räddar tjejerna genom att erbjuda familjen ett oskuldsintyg eller en oskuldsoperation. Men vad de läkarna missar är att när familjen kräver en oskuldskontroll eller en kvinna tvingas genomgå en oskuldsoperation, så är det ett tydligt tecken på att kvinnan utsätts för extremt hedersförtryck, och att hennes liv faktiskt till och med kan vara i fara. Och att det då är klart rimligare att råda henne att söka sig till polisen.
Läs även: Ahmed: Mångkultur är hederskultur lika mycket som kebab eller sushi
Dessa ingrepp sanktionerar och cementerar det hedersförtryck som kvinnorna lever i. Dessutom skapar det en marknad där fler familjer kan komma att kräva oskuldsintyg för sina döttrar och fler kan tvingas söka oskuldsoperationer.
”Träffar man dessa patienter så hjälper det sällan att prata om det vetenskapliga fundamentet bakom, att förklara att det finns ingen hymen, det finns ingen mödomshinna. Detta är ju något som är kulturellt och emotionellt laddat”, säger en av läkarna i SVT:s granskning om oskuldsoperationer.
I den sista delen har han rätt, biologiskt finns det ingen mödomshinna men tyvärr finns det en kulturell mödomshinna.
Man kan säga att oskuldskontroller uppstår ur en kombination av tre faktorer. Det första är oskuldsidealet inom hederskulturen. Det andra är familjens ansvar, särskilt de manliga familjemedlemmarnas, att säkerställa oskulden hos flickorna i familjen och att undertrycka och ”bevara” deras sexualitet tills de förs vidare till sina framtida män. Den tredje är myten om mödomshinnan.
Jag har diskuterat hederskulturen med elever på skolorna jag besökt för att föreläsa och hålla workshops. Samtalen har kretsat kring relaterade frågor som jämställdhet, sexualitet och individens frihet. Något som många elever har svårt att acceptera är att mödomshinnan är en myt och att det är omöjligt att avgöra om en kvinna är oskuld genom att undersöka hennes underliv.
Många nyanlända elever som får denna information för allra första gången vägrar att tro att mödomshinnan inte existerar, och blir inte sällan upprörda, och jag brukar säga till dem att de kan kolla upp informationen själva på nätet, bara inte på arabiska eller på dari.
Det är därför nödvändigt att skolan lägger ännu mer vikt vid att motarbeta den myten så att den inte cementeras hos yngre generationer och därmed bidrar till framtida hedersförtryck.
Men till dess hederskulturen har försvunnit, borde det finnas ett uttryckligt förbud i lagen mot oskuldskontroller och oskuldsoperationer, och både familjer som med hot tvingar tjejerna till dessa undersökningar eller operationer, och de läkare som genomför, måste straffas.
Och klinikerna som genomför dem måste stängas ner.
