Det handlar inte om snällism eller tro på heliga socioekonomiska faktorer. Sarneckis forskning och många Brå-rapporter fungerar som fikonlöv, designade för att polis och politiker ska slippa agera i politiskt känsliga frågor.
Många skribenter inom olika medier har redan hunnit kommentera Jerzy Sarneckis totala tondövhet när det gäller att förstå och se sambandet mellan ökad invandring, importerad krigsinspirerad kriminalitet och den eskalerande grova våldsbrottslighet vi ser i dag. Men fenomenet Jerzy Sarnecki är mer sofistikerat och komplext än så. Är den kände kriminologiprofessorn bara en harmlös och förvirrad gammal forskare, en som fastnat i sin egen unkna och inskränkta filosofi om att det är social misär och fattigdom som påverkar och driver på kriminaliteten? Det vanliga vänstermantrat som medborgarna för länge sedan tappat tålamodet med? Nej, det är han definitivt inte. Hans uppdrag är ett annat.
Att han ohämmat och år efter år får verka som en taltratt och aktivist för Brottsförebyggande rådet (Brå), när det kommer till frågor om kriminalitet, är en stor skandal. Jag skulle vilja påstå att Jerzy Sarneckis mångåriga och korkade utspel och konklusioner om kriminalitetens orsaker och verkan, är och har varit till uppenbart förfång för vår demokrati och brottsbekämpning, liksom för medborgarnas känsla av samhällelig trygghet.
Läs även: Dahlman: Skyller inte Sarnecki egentligen på invandringen?
Brå är den främsta inspirationskällan för våra högre polischefer och verksamhetsarkitekter inom rättsväsendet. Även våra ledande politiker generellt är okritiskt hänförda över varje liten ”hostning” i ”rättsforskning” som kommer från just Brå, och inte så sällan via Jerzy Sarnecki. Anledningen är mycket enkel. Staten kan beställa olika rapporter utifrån ett visst specifikt syfte. En väl inpackad rapport levereras sedan, som många gånger tjänar som alibi i vissa jobbiga frågor, vilka inte anses politiskt korrekt att ta tag i. Hög ohämmad invandring och dess påverkan på eskalerande grov våldsbrottslighet är ett exempel på en sådan fråga. Med en Brå-rapport signerad Jerzy Sarnecki kan exempelvis staten eller polismakten bygga kulisser och stötta med alibin för att skydda polisens varumärke – och staten slipper hantera politiskt känsliga frågor.
Jerzy Sarnecki har i flera årtionden tillåtits politisera kriminologiska frågor som rör invandring och kriminalitet. Han har inte haft viljan att förhålla sig till uppenbara fakta kring just kriminella invandrares påverkan på den alltmer utbredda och eskalerande grova våldsbrottsligheten. I stället problematiserar han och omvandlar förhållandevis enkla slutsatser, utefter ett slags pragmatisk empiri, till något stort och komplext i stället. Därefter via ett akademiskt härskarmönster, förminskas både själva frågan, trots att den gjorts komplex, och den som framfört frågan. Inte sällan placeras den personen in i ett rasistiskt eller främlingsfientligt fack. Allt för att narrativet om invandrare och kriminalitet måste kunna följa en för tillfället rådande politisk linje. Sarnecki har genom detta vilselett rättsväsendet i åratal och därför har hans agerande under många år undergrävt och allvarligt rubbat rättstryggheten och demokratin i landet.
Läs även: Springare: Det är Polismyndigheten, dumskalle!
Som exempel på Jerzy Sarneckis korkade slutsatser och beteenden kan nämnas hans argumentation kring invandrad kriminalitet och grova våldsbrott i samband med intervjun i SVT i programmet 30 minuter med Anders Holmberg. Sarnecki ville själv i en specifik fråga ta ett exempel. Trots allt prat om den eskalerande våldsbrottsligheten, ville Jerzy S nämna det dödliga våldet och att detta låg på lägre nivåer än 1990 men att en viss uppgång kunde ses de senaste åren. Här ville han uppenbarligen använda antalet avlidna inom ramen för ”det dödliga våldet”, för att insinuera att den dödliga kriminaliteten inte kunde härledas till invandringen, när den konstant visat en nedåtgående trend sedan 1990. Exemplet visar hur man uppenbarligen inom kriminologin (i vart fall Jerzy Sarnecki), sofistikerat trixar med siffror för att manifestera och bevisa en tes inom ramen för ”forskning”.
Läs även: Lindberg: Jerzy ”Bagdad-Bob” Sarnecki gör det igen
Vi som jobbar och har jobbat med den grova våldsbrottsligheten under en lång följd av år, har naturligtvis sett att det ”dödliga våldet” kraftigt har eskalerat, främst när det gäller skjutningar och då näst intill alltid med invandrade kriminella som gärningsmän. Faktum är dock att över tid så framgår med all önskvärd tydlighet att sjukvården (ambulans, akutvård och kirurger) blir bättre och bättre och mer effektiva att rädda livet på påskjutna eller nerstuckna offer.
Flera gånger per år, de senaste åren jag jobbade med grova våldsbrott, hade jag kontakter med bland annat kirurger och akutpersonal i olika ärenden där offer för ”dödligt våld” räddats till livet. Fler än en gång per år berättade sjukhuspersonal också att hade detta hänt för 15–20 år sedan, skulle inte patienten överlevt. Därför finns ett stort antal ärenden gömda i kategorin försök till mord eller dråp, inte i kategorin avlidna som Jerzy Sarnecki hänvisar till i sina slutsatser. Därför går det inte att slå fast att en konstant minskning av ”det dödliga våldet” stadigt minskat sedan 1990.
