Det görs trots alla fagra ord om att föregå med gott exempel ändå skillnad på ”folk och folk” i Sverige. Vi har exempelvis nödgats beskåda hur de som skall vara våra högsta föredömen, våra folkvalda medlemmar av den förra regeringen, helt enligt gällande regelverk efter valet 2022, kunde tillgodogöra sig stora personliga avgångsvederlag när de tvingades återgå till att bli välbetalda riksdagsmän igen.

Läs även: Törnvall: Totalhaveriet för rättvisan i Hedinfallet slutligen bekräftat

Att skäliga avgångsvederlag är ett humant sätt att säkerställa att personer som tvingas lämna sina arbeten och inte skyddas av samhällets säkerhetsventiler under den tid det kan ta att hitta en ny försörjning kan vara både rimligt och befogat. Men att redan mycket välbetalda politiker skall kunna pungslå skattebetalarna på flera miljoner i avgångsvederlag när deras tid som statsråd, helt enligt spelreglerna i en demokrati avslutats genom att väljarna sagt sitt, är inte lika självklart för oss som tvingas stå för notan.

Att villkoren för detta onödiga slöseri med skattemedel dessutom bestämts av de personer som själva drar nytta av systemet hör till bilden av det nya Sverige, där ”Cash is King” och etik och moral fått allt mindre betydelse.

Ett annat exempel: En ung man från Syrien dömdes 2018 till fyra och ett halvt års fängelse för att tillsammans med sin äldre bror ha kidnappat, torterat och våldtagit två unga kvinnor i Malmö. Den äldre brodern dömdes till sju års fängelse. Många upprördes över att Justitiekanslern (JK) beslutade tilldela den yngre våldtäktsdömde förövaren ett skadestånd på 840 000 kronor från staten. JK menade att mannen suttit i fängelse 14 månader för länge. Att mannen faktiskt begick de bestialiska kidnappnings- och tortyrvåldtäkterna saknade betydelse.

Han fick därmed drygt tre gånger mer än vad hans bägge offer fick – 275 000 kronor respektive 225 000 kronor. Skälet till skadeståndet var att förövaren hade fått sin tidigare av både tingsrätt och hovrätt bedömda ålder nedskriven. Han bedömdes av HD ha varit 16 år gammal vid tillfället för de bägge våldtäkterna. Därför ansågs det sannolikt att han istället för fängelse skulle ha dömts till sluten ungdomsvård.

Domen slog fast att han skulle utvisas. Trots detta fanns han nyligen ännu kvar i Sverige. Han har också kunnat fortsätta begå nya brott, bland annat ett bankbedrägeri på över tre miljoner kronor mot en svensk pensionär. Han har också dömts för ringa narkotikabrott och för att ha burit kniv på Komvux i Malmö i maj 2021. Han satt enligt uppgift i september 2023 på Migrationsverkets förvar i väntan på utvisning. De försök som gjorts att verkställa utvisningen till hans forna hemland hade dittills misslyckats.

Läs även: Törnvall: Hedinhärvan och ”De Oberörbara i staten”

Jag kan inte låta bli att ställa detta generösa sätt av staten, genom JK, att behandla en dömd grov brottsling, mot det jag under mer än fyra år har sett av myndigheternas jakt på den ostraffade företagsledaren Karl Hedin och hans bolag. Myndighetsföreträdarna har visat upp en närmast totalt enig front mot Hedins upprepade försök att få dem att utreda hans polisanmälningar om alla de märkligheter och lagbrott han utsattes för under utredningen. Detta utgör en mycket stark kontrast till rättsväsendets ansträngningar att gå den dömde våldtäktsmannen i Malmö till mötes.

Rättsväsendet lade ner ett stort antal miljoner och mer än fyra års arbete på att skada Karl Hedin, hans anställda och hans företag. Ett arbete som i flera fall inkluderade allvarliga förvanskningar av centrala bevis och andra lagbrott. Detta för att få oskyldiga gripna, häktade, åtalade och straffade. Utförda av ett antal miljöpoliser hos Noa:s Artskyddsgrupp, instruerade och ledda av miljöåklagare hos Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema, med som det verkar, egna agendor. En kuriositet i sammanhanget är att den nya rikspolischefen Petra Lundh i sin roll som tidigare RÅ var ytterst ansvarig för Rema. Nu har hon blivit ytterst ansvarig för Noa och dess Artskyddsgrupp.

Inga begränsningar tycktes finnas för hur mycket detta struntärende om påståendet att Hedin skulle ha skjutit en varg fick kosta samhället. Samtidigt skyllde Polismyndigheten sin oförmåga att skydda allmänheten mot den växande organiserade brottsligheten på rådande resursbrist. Efter en rättegång, som pågick i sex dagar i februari och mars 2021, kom äntligen en glasklart frikännande dom, med förgörande kritik av åklagarens agerande i Västmanlands tingsrätt den 19 mars 2021.

Det jag såg under utredningen av Västmanlandsfallet var inget annat än ett rättssystem i fritt fall, vars livsviktiga oberoende hotas av en pågående politisering och ett till synes oåtkomligt tjänstemannastyre där kollegorna i staten skyddar varandra.

När Hedin gått bet på att få sina anmälningar utredda och åtgärdade av Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens olika utredningsansvariga, liksom av riksdagens kontrollorgan Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, vilka alla skyllde på varandra i en mycket olustig rundgång där ingen ville bli sittande med ”Svarte Petter”, satte han till sist sitt hopp till att få JK:s hjälp till upprättelse.

Ett personligt möte med JK avvisades direkt, då myndigheten endast agerar skriftligt. Därefter följde en skriftväxling där Hedin i ett par brev framställde sin begäran om JK:s hjälp att få fram information och kopior av centrala handlingar i ärendet.

Hedins begäran om hjälp ledde inte till något och avvisades slutligen i ett skriftligt besked den 4 juli 2023, som JK ampert avslutade med det anmärkningsvärda uttalandet:

Justitiekanslern kommer, utöver att lämna dessa upplysningar, inte att vidta någon ytterligare åtgärd. Ärendet är därmed avslutat här. Ytterligare skrivelser från dig i väsentligen samma frågor kan komma att lämnas obesvarade.

Hos JK fanns det uppenbarligen, till skillnad från vad som gällde i fallet med den dömde våldtäktsmannen, ingen beredskap för att hjälpa Hedin att få upprättelse genom att utreda de felaktigheter och rena lagbrott som orsakat honom ett onödigt stort lidande under mycket lång tid.

Att det verkligen är skillnad på folk och folk, bekräftade dessutom utredningsledaren i Hedinfallet hos Noa:s miljöpoliser, polisinspektören Anna Bergquist, när hon i ett vittnesmål i en förundersökning den 17 juli 2019 förklarade varför utredningen varit så komplicerad med orden:

”- att det handlade om den personen det handlar om i slutänden, alltså hade det varit en vanlig Svensson. Det hade liksom inte…”.

Karl Hedins skadeståndsanspråk gentemot staten för dess felaktiga behandling av honom och hans företag skall ställas till JK. Det skall bli mycket intressant att följa den handläggningen. Då kan JK rimligen inte komma undan skyldigheten att ta ställning till statens skuld för rättshaveriet och svara på Hedins framställda krav.

Läs även: Karl Hedin om nya rikspolischefen: Gillar inte jägare