Sedan jag skrev boken Jakten på Karl Hedin – ett totalhaveri för rättvisan har Svea hovrätt i en dom den 14 oktober 202, fastställt Västmanlands tingsrätts friande dom för min vän Karl Hedin och hans anställde, som till en del ändå överklagades av den ansvarige miljöåklagaren Lars Magnusson vid Rema. Svea hovrätts dom vann till slut laga kraft 11 november 2022, utan att den överklagades.

Läs även: Edwardsson: Nya aristokrater men samma grindvakter

Därmed kunde Karl Hedin efter fyra år och 17 dagar av myndigheternas trakasserier och ett flertal resultatlösa polisanmälningar om tjänstefel och andra oegentligheter, börja fundera på hur detta sätt att missbruka statens våldsmonopol skulle kunna hejdas för framtiden. Högsta instansen inom landets Åklagarmyndighet, Riksåklagaren (RÅ) liksom riksdagens kontrollorgan, Säkerhets- och Integritetsskyddsnämndens (SIN), hade under ärendets handläggning visat sig vara papperstigrar, utan intresse av att utöva sitt tillsynsansvar.

Lagen ger möjligheter för den, som har blivit utsatt för ett ”obefogat åtal”, att väcka enskilt åtal mot åklagaren för detta. Skrivningen i domen från Västmanlands tingsrätt rörande åklagarens totalt bristande bevisning, öppnade för detta. Man skrev i domen bland annat:

”Som bevisning i detta mål har åklagaren bland annat lagt fram relativt omfattande skriftlig bevisning med bäring på Karl Hedins åsikter om vargförvaltningen i riket. Huruvida Karl Hedin eller någon annan av de tilltalade har, eller har gett uttryck för, åsikter om vargförvaltningen är i princip utan betydelse för domstolens bedömning av åtalen. Domstolen kommer inte i detta mål, eller i något annat mål, lägga den tilltalades politiska åsikter till grund för bedömningen av ett åtal.”

Ett alternativ kan även vara att väcka åtal mot åklagare Magnusson för ”falskt åtal”. För bägge alternativen talar bärande skäl. Huruvida det blir aktuellt, kan jag dock inte uttala mig om ännu.

I slutet av maj 2023 beslöt sig Karl Hedin att vända sig till ”Statens advokat”, Justitiekanslern (JK), med en begäran om ett personligt möte för att lägga fram sitt önskemål om att JK:s tillsynsavdelning skulle gå igenom hur illa han hade blivit behandlad av rättsväsendet. För att få till ett sådant möte skrev advokaten Sven Severin ett brev för Hedins räkning till JK den 23 maj 2023. Där förklaras att:

Hedin önskar fästa Justitiekanslerns uppmärksamhet på missförhållanden som han menar faller under Justitiekanslerns tillsynsverksamhet. Några exempel på vad Hedin åsyftar kan kort sammanfattas enligt följande:

Medveten vantolkning av Rättegångsbalkens bestämmelser avseende hemlig telefonavlyssning vilket inneburit att Hedin avlyssnats utan stöd i lag. Objektivt felaktig transkribering av telefonsamtal som medfört frihetsberövande av Hedin. Upprättande av falskt PM som med åklagarens vetskap tillförts förundersökningsprotokollet. Hedin gör vidare gällande att en arrangerad husrannsakan skett för att verkställa beslag av egendom som erbjudits polisen på annan ort, men som på uppdrag av polisen placerats i den misstänktes bostad.

Brevet till JK avfärdades med hänvisning till ett bilagt informationsblad om JK:s tillsynsverksamhet, där man i hela nio punkter räknar upp vad som i en anmälan inte leder till någon åtgärd från JK. Man skriver vidare i sitt svar att:

Handläggningen hos Justitiekanslern är skriftlig och det finns därför inte någon möjlighet till sammanträde i ett ärende av detta slag. Justitiekanslern har med hänsyn till de begränsningar som gäller för tillsynsuppgiften beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av din anmälan.

Läs även: Lidström: Sveriges förödande inkompetenskrig

Då JK inte ville träffa honom skrev Hedin ett nytt utförligt brev till JK den 5 juni 2023 där han bland annat ifrågasatte lagligheten i beslutet att hemligen avlyssna honom och i övrigt redogjorde för vad han ansåg varit felaktigt och till och med olagligt under myndigheternas fyra år långa handläggning av hans ärende, inklusive RÅ:s, SIN:s och nu även JK:s agerande. Hedin skriver bland annat:

Nu har vi alltså en situation att SIN, som riksdagens tillsynsmyndighet i avlyssningsfrågor och JK, som är statens tillsynsmyndighet över att de myndigheter som utövar offentlig verksamhet följer lagar och regler, båda väljer att inte undersöka ärendet av det skälet, att de anser att RÅ redan gjort det. Vad har då RÅ gjort som undanröjer behovet för SIN och JK att agera är frågan jag ställer mig?

RÅ beslutade som bekant redan den 12 mars 2019 att inte undersöka Hedins polisanmälan av den bristande lagligheten i åklagarens ansökan och tingsrättens tillstånd till avlyssningen av honom, då man menade att det eventuella tjänstefelet varit så ringa, att det ej skulle varit straffbart. En uppfattning Hedin givetvis inte delade, efter att ha suttit häktad med fulla restriktioner under 31 dygn, för helt ogrundade misstankar.

JK svarade den 28 juni 2023 att man tagit del av SIN:s hela akt i ärendet inklusive hur åklagaren skriftligen motiverat straffvärdet för vart och ett av de brott Hedin varit misstänkt för. Brevet från JK avslutades med:

Efter att ha tagit del av dina synpunkter samt SIN:s beslut och övriga handlingar i nämndens akt har Justitiekanslern gjort samma bedömning som tidigare. Någon ytterligare åtgärd kommer därför inte att vidtas med anledning av anmälan eller dina synpunkter.

Hedin upprepade ändå sin inställning i ett svar till JK den 29 juni 2023, där han begärde JK:s hjälp med att få tillgång till åklagarens framförda uppfattning om praxis vid domar i ärenden rörande grovt jaktbrott, samt dennes skriftliga motivering av sin ansökan om avlyssningen, som SIN i ett brev till JK hade sagt sig ha tagit del av. Hedin beskrev de misstankar, som åklagaren hade emot honom, vid tiden för sin begäran om hemlig avlyssning:

”1. förberedelse för grovt jaktbrott under en tidsperiod av ca 5 år, 2. att ha jagat varg 2017 och 3. för att ha stoppat en stor hund i Karbennings sågverksugn.

Allt härstammande endast från en kvinnas andrahandsuppgifter d.v.s. rykten, uppgifter där det inte finns något som stödjer att dessa var korrekta, snarare fanns uppgifter som berättar om motsatsen. Jag har dessutom hävdat, att det vid den tidpunkten inte ens förelåg en skälig misstanke i något av fallen”.

Nu hade JK:s statstjänare fått nog av den envise Hedin, i ett sista svar till honom, daterat den 4 juli 2023 tar man till storsläggan. Svaret lyder i sin helhet (med min fetstilsmarkering):

Som svar på din tillskrivelse den 29 juni 2023 kan följande upplysningar lämnas. Den praxis som nämns i Justitiekanslerns brevsvar den 28 juni 2023 är följande. • NJA 2006 s. 610 • Hovrätten för Övre Norrlands dom den 29 maj 2013 i mål nr B 362–12 • Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 28 maj 2014 i mål nr B 539–13.

Justitiekanslern förvarar inte några kopior av de efterfrågade protokollen från tingsrättens sammanträden. Av det underlag som Justitiekanslern har hämtat in framgår att dessa handlingar har gallrats i SIN:s akt. Du bör därför i första hand vända dig till Västmanlands tingsrätt om du önskar ta del av protokollen.

Justitiekanslern kommer, utöver att lämna dessa upplysningar, inte att vidta någon ytterligare åtgärd. Ärendet är därmed avslutat här. Ytterligare skrivelser från dig i väsentligen samma frågor kan komma att lämnas obesvarade.

Så resonerar alltså ”De Oberörbara” i ”Stormakten för mänskliga rättigheter” nu i år den 4 juli 2023. Statens advokat tillrättavisar en av maktfullkomligheten sedan mer än fyra år hårt drabbad person med att man kanske inte längre kommer att besvara hans väl motiverade frågor.

Vad säger Förvaltningslagen om detta och hur kan sådana fasoner motivera ett fortsatt förtroende för myndigheterna? Det lämnar jag till läsaren att fundera över. Jag tycker för min del, att det är lika oförskämt som uppseendeväckande okänsligt agerat av JK.

Läs även: Törnvall: Totalhaveriet för rättvisan i Hedinfallet slutligen bekräftat