Efter mer än fem års klappjakt på företagsledaren och storskogsägaren Karl Hedin som slutade i ett totalt frikännande på alla åtalspunkter, både i Västmanlands tingsrätt och Svea hovrätt, vände sig Hedin till slut till Justitiekanslern (JK) för att be myndigheten utreda och bedöma alla de lagbrott, tjänstefel och märkligheter som präglat utredningen. I första hand ville Hedin att JK skulle titta på hur det gick till när Västmanlands tingsrätt tidig höst 2018, på ansökan av kammaråklagaren Lars Magnusson hos Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott (REMA), gav sitt tillstånd till att hemligen avlyssna Hedins telefon.

Läs även: Hjort: Den nye justitieministern bör be Karl Hedin om ursäkt

Hedin önskade först få träffa JK personligen för att lägga fram sitt ärende, men det ville inte JK ställa upp på, JK kommunicerar nämligen endast skriftligen. Hedin skrev därför ett brev till JK och framförde sin begäran. JK har i brev av den 28 juni 2023, svarat på Hedins begäran om att utreda den mycket märkliga handläggningen av ärendet, från Åklagar- och Polismyndighetens sida.

Svaret kan sammanfattas med att inte heller JK vill utreda Hedins anmälan av omständigheterna kring avlyssningsbeslutet. Man vill helt enkelt inte gå Hedin till mötes. Man tycks ha studerat avslagsbeslutet från Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden (SIN),den statliga myndighet som primärt ansvarar för att kontrollera hur tvångsmedel används.

JK motiverar sitt avslag på följande vis: ”Efter att ha tagit del av dina synpunkter samt SIN:s beslut och övriga handlingar i nämndens akt har Justitiekanslern gjort samma bedömning som tidigare. Någon ytterligare åtgärd kommer därför inte att vidtas med anledning av anmälan eller dina synpunkter.”

Därmed sällar sig JK till SIN, som i sitt avslagsbeslut hänvisar till Riksåklagarens (RÅ:s) beslut av den 12 mars 2019, det slutliga svaret på Hedins tidigare polisanmälan av underligheter i samband med beslutet om hemlig avlyssning. RÅ:s beslut blev att inte öppna någon förundersökning om tjänstefel, vare sig mot den sökande åklagaren eller den beslutande domaren i tingsrätten. Ändå hävdar både SIN och JK att RÅ har gjort en undersökning av ärendet, varför de inte anser sig behöva agera i ärendet.

Hur kan den bedömning, som vice RÅ Kerstin Skarp gjorde av det förväntade resultatet av en icke utförd förundersökning, ett ringa tjänstefel menade hon, anses utgöra en genomförd undersökning, som både SIN och JK hänvisar till och tar skydd bakom? Detta är en ”rundgång” i resonemanget, som iscensätts, för att inte behöva besvara Karl Hedins berättigade och för de inblandade säkert besvärande frågor.

Det nya som framkommer i JK:s slutliga svar är att:

Beslut om hemlig avlyssning har fattats av tingsrätten. Det har funnits misstankar om att så inte var fallet, alltså att något sådant beslut aldrig hade fattats av tingsrätten. I en artikel i tidningen Fokus, nr. 38 den 28 september 2022, yttrar sig en före detta polis som arbetat med hemlig avlyssning om detta.

Det finns protokoll om besluten om hemlig avlyssning i tingsrätten, som SIN sägs ha inhämtat. Varför kunde då inte RÅ i dessa protokoll se,huruvida besluten om hemlig avlyssning hade grundats på straffvärdet av ett enskilt brott eller på en sammanslagning av alla de misstänkta brottens straffvärden? Vad protokollen innehåller sägs inget om. Det kan givetvis vara så att RÅ inte har kunnat avgöra grunden för tillstånden till avlyssning, även med tillgång till protokollen.

Åklagaren har till SIN redovisat, den praxis han lagt till grund för sin ansökan om hemlig avlyssning, som skall ha avsett varje brott för sig. Rättspraxis var dock, att inget grovt jaktbrott hade lett till ett fängelsestraff på över två år, som ”Straffvärdeventilen” i lagen kräver. Hur kunde då åklagare Magnusson redovisa en praxis, som säger något annat? Hur kan han överhuvudtaget begära hemlig avlyssning på de misstankar som fanns, före det avlyssnade samtalet?

Läs även: JK vill inte träffa Karl Hedin

De var ju endast byggda på ”Den trovärdiga källans” andrahandsuppgifter och påståenden om vad hon hade hört talas om. Att Hedin skulle ha jagat varg 2017 på marker där han jagade räv med så kallade lapptyg, att han hade eldat upp en stor hund i pannan på sågen i Karbenning och påstods ha jagat i Karbennings jaktlag, vilket var ”en chansning” enligt åklagaren och att Hedin fem år tidigare hade tillsett att en påse med ett insektsgift fanns i en brevlåda, när han hade åkt iväg från Källan och hennes make. Ett påstående Källan därefter i brev till åklagaren tagit tillbaka och erkänt var lögn. Det var bara hon, som hade sysslat med insektsgiftet, för att kunna sätta fast sin man.

Inga stödbevis fanns för något av dessa påståenden, inte heller någon jagad eller skjuten varg. Hur kunde dessa påståenden rimligen, vart och ett leda till förväntade fängelsestraff på över två år? Misstankarna åklagaren och utredande poliser felaktigt baserade på det avlyssnade samtalet med Hedins syster, kom ju fram först långt senare, under den av tingsrätten tillståndsgivna och av Hedin kritiserade avlyssningen.

Ingen av kontrollinstanserna RÅ, SIN eller JK, vill sätta sig in i och undersöka felaktigheterna som begåtts under förundersökningen mot Karl Hedin. Bedrövligt och ganska otäckt, att kontrollorganen på detta sätt kan hålla ihop och lägga locket på Hedins berättigade ifrågasättande av handläggningen. Med detta tillvägagångssätt saknas möjlighet för allmänheten att få inträffade tjänstefel och andra olagligheter i handläggningen undersökta och korrigerade i efterhand.

Min slutsats är att åklagare Magnussons syfte med sin förundersökning och sitt åtal var att skada Karl Hedin och hans företag. Om så inte varit fallet, skulle Magnusson lagt ned ärendet redan den 6 november 2018 när han måste ha förstått att hans huvudvittne ”Den trovärdiga källans” trovärdighet var lika med noll och att allt han byggde sitt ärende på, var lögner och hörsägen. Ändå gick han vidare till åtal och därefter ett överklagande till Svea hovrätt av delar av den osedvanligt tydligt skrivna friande domen i Västmanlands tingsrätt. Frågan kvarstår obesvarad, vem eller vad drev egentligen åklagare Magnussons till hans märkliga agerande i Hedinfallet?

Det jag länge upplevt som ett totalhaveri för rättvisan i Hedinfallet är med JK:s beslut slutligen bekräftat. Återstår nu för Karl Hedin att fundera på om han skall driva enskilda åtal mot de personer som utan grund åsamkat honom och hans företag så stor skada under så lång tid. Framtiden får utvisa om det blir en sådan fortsättning på detta redan mycket omskrivna drama.

Läs även: Törnvall: Karl Hedin och bananrepubliken Sverige