När det segdragna ”Hedinfallet” nu äntligen rättsligt har lagts till handlingarna återstår att dra slutsatser av erfarenheterna och det skedda och vidta nödvändiga förändringar inom de delar av rättssystemet som havererat, och på så sätt tillse att denna veritabla rättsröta inte fortsätter att skada tilliten hos allmänheten.

Läs även: Utredaren: Mats Löfving var jävig i flera beslut

Som jag tidigare skrivit om utförs det arbetet bäst genom att justitieministern snarast tillsätter en erfaren, oberoende och från myndigheterna fristående utredare, med direktiv att lyfta på alla lock, visa upp vad man gömt undan och föreslå de förändringar som faktiskt krävs för att återställa ett skadat förtroende för rättsstaten.

Systemet att utreda sig själv måste få ett slut. Detta spel för gallerierna har vi sett mer än nog av i Hedinfallet. Där intog polisens Särskilda Utredningar och framför allt Särskilda Åklagarkammarens (SÅK) chefsåklagare Martin Tidén en särställning, med sin förmåga att lägga locket på allt som kunde tänkas vara besvärande för staten, dess myndigheter och anställda.

Trovärdigheten för polisledningen har, i och med Mats Löfvings plötsliga död, rasat ännu djupare. Rikspolischefen tillsatte själv en tidigare av honom anlitad ”extern utredare”, Runar Viksten, för att reda ut turerna i Löfving/Staaf-affären. Polistidningen, medlemstidningen för Polisförbundet, skrev om detta i en artikel den 26 januari. Tidningen begärde ut allt utredningsmaterial som Polismyndigheten hade lämnat över till utredaren inom ramen för uppdraget.

Man hänvisade till att Viksten kunde anses ha en sådan självständig ställning som innebar att han skulle betraktas som en ”myndighet i myndigheten” enligt 2 kap. 11 § tryckfrihetsförordningen.

Polistidningen skriver att myndigheten avslog deras begäran och framhöll att Viksten ”– var anställd och därmed skulle betraktas som en medarbetare vid myndigheten”. I avslagsbeslutet stod också: ”Även om uppdraget utförs på ett självständigt och oberoende sätt kan handlingar lämnas mellan utredaren och andra anställda i myndigheten utan att de därigenom blir allmänna. Utredaren har alltså inte en sådan självständig ställning i förhållande till myndigheten i övrigt som avses i 2 kap. 11 § TF.”

En av tidningen anlitad expert, Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, var kritisk till polisens resonemang: – ”Man tar in någon som ska vara oberoende och extern, och sedan när det passar så hävdar man att den personen är en del av myndigheten”, samt ”Det är väldigt märkligt, och det blir ett enkelt sätt för myndigheter att lägga locket på som går stick i stäv med hela tanken bakom offentlighetsprincipen. Man skulle behöva få upp den här frågan till Högsta förvaltningsdomstolen.”

När Löfving/Staaf-affären briserade var det en svart fars vi såg utspelas. En ny tillsättningsaffär inom polisledningen uppmärksammades i media, där ännu en närstående partner till en högre polischef påstods ha favoriserats framför mer kompetenta sökande. Martin Tidén hos SÅK fick åter göra en utredning. Han hittade inte heller här något brottsligt agerande, utan lade locket på – som vi sett i Hedinfallet.

Sverige ligger glädjande nog högt på rankingen över de länder som är minst plågade av korruption. Även om vi givetvis har vår beskärda del av detta gissel, tar det sig hos oss andra uttryck. En mycket tät sammanhållning och ett beskyddande av medarbetarnas ibland ifrågasatta handlande har jag under flera år sett utövas mellan statliga verk och myndigheter i Sverige.

Även om det låter annorlunda utåt är ömsesidigt ryggkliande och uppgörelser bakom stängda dörrar ändå normen i vissa kretsar – det kallas för vänskaps- eller korridorkorruption med ett finare språkbruk.

Läs även: Brinkemo: Ett havererat Migrationsverk i Fokus

Kanske finns det hopp ändå? Tidningen Fokus lovvärda artikel med en genomgång av Migrationsverkets totalhavererade verksamhet verkar ha gjort avsedd nytta. Något nytt förordnande blir det inte för en generaldirektör som totalt tappat greppet om en av de viktigaste myndigheterna under vår nya folkvandringstid.

Även Sida, ytterligare en gigantisk myndighet med politisk slagsida åt vänster, som helt verkar sakna kontroll över sin verksamhet, är nu satt under lupp. Generaldirektören, med ett förflutet som partisekreterare i (S), får även där lämna sin post, som hon fick utan att ens ha sökt den.

En riktigt lovande och bra början av de nya makthavarna, som dock snabbt måste komma igång med fortsatta städningar inom dessa bägge statliga fögderier för att få slut på det helt osannolika missbruket av allmänhetens förtroende och pengar.

Städbehovet finns uttalat i flera myndigheter och statsstödda organisationer, som exempelvis Polismyndigheten, Naturvårdverket, Skogsstyrelsen, Skolverket och i diverse politiskt anknutna föreningar och studieförbund med ABF i spetsen.

I en tid när den ekonomiska situationen för många medborgare blir allt kärvare måste det närmast okontrollerade slöseriet med skattemedel till det ingrodda bidragssamhället ifrågasättas och stoppas. Det handlar även här om förtroendet från dem som betalar notan, det vill säga skattebetalarna.

Men att detta skall kunna ske snart är kanske alltför optimistiskt tänkt och drivet till lika delar av otålighet som av stora förhoppningar på de nya makthavarnas förmåga. Försämringar som introducerats under så lång tid tar tid att rätta till. Huvudsaken är ändå att de nu påbörjats och att signaler om ambitionen att förändra och rätta till skickas ut till alla berörda.

Björn Törnvall
Författare till boken ”Jakten på Karl Hedin – ett totalhaveri för rättvisan”

Läs även: Springare: Att skapa en syndabock till skydd för rikspolischefen