Efter den mycket stora utbyggnaden av vindkraften i Sverige har vi inte längre någon ständigt tillgänglig reglerbar reservkraft kvar som kan gå in och ta över när vindkraften inte kan leverera på grund av att det blåser för mycket eller för lite. Vindkraftens betydande påverkan på elpriset när det blåser mycket gör dessutom att alla andra kraftslag får allvarliga problem med lönsamheten och ibland till och med måste betala för att bli av med elen, så kallade negativa elpriser.

Läs även: Ingen vill ha brittiska vindkraftkontrakt

Ändå är elproducenternas branschorganisation Energiföretagen uttalat positiv till en fortsatt utbyggnad av den väderberoende och ofta olönsamma vindkraften. Varför?

På sin hemsida skriver man att Energiföretagen vill se fler incitament för ny vindkraft.

Som en konsekvens av den politiskt styrda förtida stängningen av fyra väl fungerande och livstidsförlängda kärnreaktorer i Sverige gick mycket förlorat. Dess leveranser av el skulle ersättas med en starkt utbyggd vindkraft, och förutom en betydande del av den pålitliga elproduktionen i Sydsverige, försvann även en stor del av den så kallade svängmassan i elnätet. En nyttighetsom genom kärnkraftverkens stora snurrande turbiner både upprätthöll överföringskapaciteten i nätet och underlättade frekvenshållningen – till nödvändiga 50 Hz.

Utbyggnaden av den väderberoende vindkraften, som saknar de stora turbinernas svängmassa, minskade överföringskapaciteten i elnätet och ökade svårigheterna med att hålla frekvensen i nätet på 50 Hz. Dessa bortfall måste nu ersättas från andra källor. Därför måste det statliga bolaget Svenska kraftnät, som har systemansvaret för elnätet, i ökande omfattning handla upp stödtjänster från de stora kraftbolagen. En marknad som ökar mycket starkt i Sverige.

Man kunde tro att branschorganisationen Energiföretagen med sina djupa kunskaper om den väderberoende vindkraftens bristande pålitlighet, och dess tidvis mycket starka påverkan på elprisets svängningar, borde vara kritisk till en fortsatt utbyggnad av detta ej reglerbara kraftslag, men så är det uppenbart inte.

Organisationen vill tvärtom underlätta för en ökad och fortsatt utbyggnad av vindkraften bland annat att genom att föreslå en kommunalisering av fastighetsskatten och att en tidigare tidsgräns för beslut om ett kommunalt veto införs – detta i samband med ansökningar om tillstånd till vindkraftsexploatering. Varför torgför branschorganisationen Energiföretagen denna inställning? Den organisationen borde väl om någon vara klar över vindkraftens negativa inverkan på en, för organisationens medlemmar önskvärt stabil, elprismarknad?

Läs även: Miljöpartister ökar andelen nej till vindkraft i kommunerna

Ställningstagandet är sannolikt orsakat av att marknaden för stödtjänster, enligt Anna Jäderström ansvarig för balanstjänster på Svenska kraftnät, har vuxit från drygt en miljard de senaste tre åren till drygt 6,5 miljarder kronor 2022. Svenska kraftnät räknar med att de kommande åren köpa stödtjänster från energibolagen för hela åtta miljarder kronor om året.

Sättet att resonera låter som att skjuta sig själv i foten. Att behålla efterfrågan på lönsamma stödtjänster via en utbyggnad av ännu mera systemskadlig vindkraft kan inte vara rätt. Vare sig för landets elsystem eller för elmarknaden. Inte heller för de stora medlemsföretagens lönsamhet i sin huvudverksamhet – elproduktionen.

Inom EU har det nu blåst upp till strid om EU:s så kallade Energiprestandadirektiv för byggnader, en del av Ursula von der Leyens klimatlagspaket ”Green Deal”, som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser. Detta direktiv, som kräver renovering av äldre byggnader över hela EU, för att helt fasa ut fossila bränslen i EU:s byggnadsbestånd senast till 2050, menar Tysklands liberale finansminister Christian Lindner är mycket farligt.

Särskilt under en tid av ekonomisk stagnation, som delvis orsakas av höga energikostnader. Han påstår till och med att uppgången för det högerextrema partiet Alternativ för Tyskland (AfD) till 22 procent, näst största partiet i landet, kan skyllas på onödigt ingripande, byråkratiska och impopulära EU beslut, som retat upp de tyska väljarna.

Att Tysklands och övriga Europas höga energikostnader till stor del orsakats av tyskarnas havererade så kallade Energiewende, nämner han dock inte. Det är faktiskt Tysklands eget skott i foten. Frankrikes president Emmanuel Macron manade i maj EU-ledningen att göra en regulatorisk paus och varnade för att många företag kommer att lämna Europa om de överbelastas med nya miljöregler.

I Sverige är dock ett lovande steg i rätt riktning den nuvarande regeringens uppfattning, att lösningen på de problem som uppkommer i elförsörjningen ska bekostas av den eller de som orsakar dem. I stället för att som nu lägga över kostnaden på elkunderna via den ständigt ökande elnätsavgiften. Idag läggs mycket tid och pengar på att utreda en utbyggnad av olika former för lagring av energi. Gemensamt för alla skisserade lösningar tycks vara bristande lönsamhet. Beroende på för höga kostnader, brist på tillgänglig batterikapacitet och för låga verkningsgrader.

Man kunde önska att våra folkvalda idag, på samma sätt som på 1960- och 1970-talen när man beslutade bygga ut kärnkraften i Sverige, hade samma förmåga att inse allvaret och ha modet att tillsammans ta de viktiga beslut som behövs för att snabbast möjligt säkra hela landets energiförsörjning. Men det är nog en fåfäng förhoppning idag när överblick över helheten och konsekvenstänk verkar vara uttalade bristvaror i den politiserade energidebatten.

Riksrevisionens granskningsrapport, Statens åtgärder för utveckling av elsystemet – reaktiva och bristfälligt underbyggda (RiR 2023:15) kom den 19 september 2023. Det är en förödande vidräkning med Statens (läs politikernas) sätt att misshandla vårt tidigare väl fungerande elsystem. Jag nöjer mig med att här bara citera ett par rader ur Riksrevisionens rapport om de samlade konsekvenserna för försörjningstryggheten, av de politiska besluten, (Avsnitt 4.7.2 i rapporten):

”Vi konstaterar att de samlade konsekvenserna för försörjningstryggheten av ett antal beslut som bidragit till mindre planerbar kraft och mer variabel kraft inte har analyserats tillräckligt. Det gäller för exempelvis frågor om driftssäkerhet, effektbalans och överföringskapacitet”.

Tydligare kan det inte sägas. Det är hög tid att politiken får vika för teknikens återkomst som styrande faktor för vårt elsystems fortsatta utveckling. Annars är vi snart framme vid en situation där siste man får släcka ljuset.

Läs även: DEBATT: Hur grön är den gröna omställningen till vindkraft?