Min vän företagsledaren Karl Hedin har som många vet jagats av miljöåklagare och miljöpoliser under drygt fyra års tid. Han har olagligen avlyssnats och med hjälp av förvanskade utskrifter av sina samtal felaktigt anklagats för illegal jakt på varg. Detta ledde till att han greps av polisens nationella insatsstyrka, till två ogrundade häktningar, sömntortyr och andra trakasserier i häktet under totalt 31 dygn, med fulla restriktioner. Därefter har han under drygt fyra års tid tvingats uppleva hur delar av rättssystemet gått och lagt locket på ett stort antal misstag och olagligheter, genom att hårt hålla samman mot omvärlden och utreda sig själva.

Läs även: Sandström: Mediasamhällets självupptagna navelskåderi

Enda ljuset i tunneln för Hedins del var domen i Västmanlands tingsrätt 19 mars 2021, som helt frikände honom från alla anklagelser och som i princip innebar att åtalet kunde betraktas som obefogat eller rent av falskt, i ljus av de fakta som kom i dagen. Tingsrättens friande dom fastställdes senare av Svea hovrätt 14 oktober 2022 efter att åklagaren överklagat tingsrättsdomen. Sina beslagtagna jaktvapen fick Hedin tillbaka först efter tre års myndighetsmygel.

Hedin har föga förvånande upplevt skeendet som helt absurt – som myndighetsdrivna trakasserier mot honom och hans företag, med helt andra syften än upprätthållandet av gällande lagar och förordningar. Det förstår var och en som sätter sig in i ärendet. Jag har skildrat min väg till förståelse i min bok Jakten på Karl Hedin – ett totalhaveri för rättvisan, utgiven på Lava förlag 2022. Myndigheternas jakt på Hedin har enligt kriminologen Leif GW Persson kostat samhället lika mycket som att utreda ett spaningsmord.

Om man får tro miljöåklagaren och hans miljöpoliser rörde sig det hela om en misstanke om att Hedin illegalt skulle ha jagat varg. Något som visade sig vara helt gripet ur luften och byggde på lögnaktiga andrahandsuppgifter, som levererades i samband med en familjetragedi helt orelaterad till Karl Hedin, men där hans namn utnyttjades för att väcka miljöpolisernas intresse.

Det återstår nu för Hedin att få den klandervärda handläggningen av ärendet granskad och beivrad av någon av de tillsynsansvariga kontrollstationer som finns etablerade för ändamålet, Riksåklagaren (RÅ), Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden (SIN) eller Justitiekanslern (JK). Från samtliga har Hedins anmälningar dock mötts av ett totalt ointresse. De skyller alla på varandra och vill inte utreda de uppenbara felaktigheterna i ärendets handläggning. Det hela tycks, som en nutida variant, av Joseph Hellers berömda berättelse ”Catch 22”.

Att Hedins två brev till justitiedepartementet med begäran om att få träffa justitieministern hittills inte ens besvarats, förstärker bilden av ett icke-fungerande samhälle. Myndigheter är enligt Förvaltningslagen (2017:900) skyldiga att hjälpa allmänheten, exempelvis genom att svara på brev.

När detta totalhaveri för rättvisan äntligen hade nått sin rättsliga vägs ände, hade jag hoppats att myndigheternas klappjakt på Hedin därmed var slut. Men 22 maj 2023 inledde Länsstyrelsen i Dalarnas län 2023-05-22 sin egen attack mot Hedin, en attack som väl bara kan vara styrd av slumpen? Med det tidigare rättshaveriet i backspegeln, och om man hatar slumpen, väcker dock detta nya myndighetsinitiativ riktat mot Hedin i ännu en struntfråga, tyvärr berättigat tvivel på att så skulle vara fallet.

Länsstyrelsen påstod sig således ha uppgifter om att den invasiva arten jättebalsamin hade hittats på en av Hedins fastigheter i Ludvika kommun. De skriver bland annat att ”Vi har uppgifter om att den invasiva främmande arten jättebalsamin, Impatiens glandulifera finns på din fastighet [samt angivande av fastighetens beteckning]”.

Nu var det alltså en annan art som föranledde en ny myndighetsattack, den här gången mera öppet och brevledes med information om vad som gäller för behandlingen och bekämpandet av arten, en art på EU:s lista över invasiva främmande arter.

Men vem vet, kanske står polisens nationella insatsstyrka, liksom den gjorde 2018, åter beredd att skydda riket mot oönskat beteende i fråga om invasiva arter? Detta öppnar kanske för nya avlyssningar, gripanden och inlåsningar i fylleceller av intet ont anande markägare, rättfärdigat av påstådd förekomst av jättebalsamin på sina marker?

Läs även: Ahmed: Ickebinära pronomen och psykisk ohälsa

Samtidigt läser jag Klas Hjorts ledare i denna tidning om hur rättssystemet behandlar den gängkriminelle yngling som drogpåverkad körde ihjäl ett barn. Inledningen till artikeln får min adrenalinnivå att stiga avsevärt:

En gängkriminell som är misstänkt för att drograttfull ha kört på och dödat ett barn släpps utan häktning trots att polisen och media rapporterade om hot mot vittnen. Karl Hedin satt häktad i en månad misstänkt för att ha skjutit en imaginär varg. Märkliga tolkningar av regler försvårar kampen mot gängbrottsligheten och politikens första strid måste rimligtvis vara tillsammans med, inte mot, rättsväsendet.

Så väl sammanfattat. Det är inte fel på reglerna eller lagarna, möjligheterna att reagera och agera för att skicka rätt signaler till buset finns oftast redan i lagen. Det är åklagarnas och domstolarnas tolkning av lagen som ofta väcker allmänhetens vrede och bestörtning. Jämförelsen med det starkt överdrivna användandet av samhällets tvångsmedel mot Hedin, för misstanken om att ha jagat en varg, ställs här brutalt mot det faktum att förövaren drogpåverkad med en bil har dödat ett barn. Och därtill högst sannolikt även påverkat eventuella vittnen med hot om repressalier, om de skulle berätta vad de sett.

Situationen med Länsstyrelsens i Dalarna brev till Karl Hedin om hans skyldighet att bekämpa jättebalsaminen på sin mark, känns som hämtad ur sagan om ”Alice i underlandet” – helt igenom absurd. Att brottsutvecklingen med ökande fart fortsätter åt helt fel håll med mord på gator och torg, mitt bland människor utan anknytning till vare sig droghandel eller några kriminella gäng, visar att något är väldigt galet i Sverige idag.

Vi måste därför nu stödja de initiativ som trots allt tas av vår nya regering – även om det med vårt traditionella sätt att utreda och komma till beslut i viktiga samhällsfrågor tar mycket lång tid att få igång de nödvändiga nya motmedlen.

Det krävs att vi alla börjar dra åt samma håll, slutar käbbla och bedriva verkningslös partipolitik om rättstillämpningen och accepterar det idag uppenbara: Att mycket allvarliga fel har begåtts av alla tidigare makthavare. De måste rättas till med en ärligare fokusering på att erkänna och angripa de verkliga orsakerna till haveriet, nya drastiska åtgärder mot förövarna och inte minst med ett bättre utnyttjande av redan existerande motmedel.

Annars är klimatet snart det enda som skiljer dagens Sverige från Centralamerikas bananrepubliker. Vi odlar samma typ av vidriga och samhällshotande gängkulturer, men ännu inga bananer.

Läs även: Törnvall: Hotet från invasiva främmande arter