Facebook noscript imageUSA-bloggen
John Gustavsson

John Gustavsson

106d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

106d

Ronies debattanalys: Plus för Harris, men Trump bäst i sakfrågorna

Den första – och fortfarande kanske enda – debatten mellan Donald Trump och Kamala Harris är avslutad. Här poddar jag och Björn Norström om saken. I sakfrågorna gjorde debatten ingen skillnad: Trump har rätt i sakfrågorna, i synnerhet i förhållande till inrikespolitiken. Kamala Harris önskar en politik med tydliga socialistiska injektioner. 

Sakpolitiken förändrades således inte. Men Kamala Harris var betydligt bättre än Joe Biden, och betydligt bättre än hon själv var på den tidigare CNN-intervjun. Hon var förberedd, även om många av hennes svar tydligt framstod inövade. 

Harris säger det hon lärt sig att säga, Trump säger vad han tycker. Det gör Trump mer äkta. Han hade också mer rätt i fakta än vad Harris hade, som kastade fram otaliga tydligt felaktiga påståenden om Trump (som ABC inte faktachekade). Men Harris var ändå den som fick ett plus i kanten. För hon översteg förväntningarna. Trump, som borde ha försökt hålla sig lugn och pratat sakpolitik, körde i stor utsträckning ett kampanjrally – där han inte alltid var tydlig med sakfrågorna och där han hetsade upp sig mindre än han brukade göra, men ändå lite för mycket. 

Demokraterna känner nog med stor säkerhet att Harris vann. Jag tillstår att hon fick ett plus i kanten. Kommer Trump att ställa upp på någon fler debatt? Vi får se. Kommer väljarna att påverkas i någon större grad av denna debatt? Det är mindre sannolikt, men eftersom marginalerna är så små så borde Trump ha skött sig bättre och stålsatt sig mot att brusa upp. Det gjorde han i början, men inte hela debatten igenom.

Så utifrån, plus Harris. Även om Trump i sakpolitiken fortfarande har mest rätt.

 

 

John Gustavsson

John Gustavsson

106d

Demoskop: Svenska väljare stöder Harris, Sverigedemokrater kluvna

Enligt en ny mätning från Demoskop skulle Kamala Harris vinna stort om svenskarna fick välja. Hela 73 % av svenska väljare föredrar Harris, mot 14 % för Trump (resten osäkra). Siffrorna är nästan identiska med oktober 2020 då 74 % av svenskarna i Demoskops mätning uppgav att de skulle välja Biden mot 14 % för Trump. 

Då som nu är Sverigedemokraternas väljare de enda där en pluralitet stöder Trump: 44 % av SD:s väljare vill se Trump återvända till Vita Huset, mot 34 % som föredrar Kamala Harris. Också dessa siffror liknar de från fyra år sedan, då SD-väljare stödde Trump med 42 mot 36 %. 

 

Anders W. Edwardsson

Anders W. Edwardsson

106d

Kattrakande i Ohio?

Valrörelser präglas ofta av händelser som ingen kunde förutse. Och ibland får de konsekvenser. Som när förra presidentvalrörelsen i USA, istället för Donald Trumps ekonomiska politik, kom att handla om COVID 19, vilket gynnade Biden tillräckligt för att ge honom segern.

I USA är begreppet ”oktoberöverraskning” också sedan länge ett begrepp. Detta efter att det hösten 1980 ryktades att president Jimmy Carter, för att besegra sin motståndare Ronald Reagan, förhandlat fram att den amerikanska gisslan som då hölls som gisslan av Ayatollah Khomeini i Teheran skulle friges just före valdagen. Detta skedde nu inte, men begreppet bet sig ändå fast.

Om sluttampen på årets valrörelse, som redan är den mest dramatiska i mannaminne, kommer att erbjuda något liknande är ännu oklart. De senaste dygnen har dock ett rykte börjat spridas som - oberoende av om det är sant eller falskt - kanske kan påverka opinionen. Det som hävdas är att vissa flyktingar i USA ätit folks husdjur. 

Bakgrunden är följande. Staden Springfield i Ohio med runt 60 000 innevånare har på senare år tagit emot upp emot 20 000 flyktingar, vilket i sig skulle vara en påfrestning under alla omständigheter. Och att dessa kommer från den karibiska ön Haiti har inte gjort det lättare. Där är nämligen tillståndet så illa att vissa sägs ägna sig åt kannibalism för att hålla sig vid liv. När uppgifter började cirkulera om att några av dem skall ha fångat och ätit några av lokalbefolkningens katter och hundar (samt ankor från en av stadens parker) lät detta därför inte helt otänkbart.

Om uppgifterna är sanna är ännu oklart. Såhär långt rör det sig om uppgifter, vissa av klart tveksam natur, som sprids via sociala medier.  Detta till trots har uppgifterna idag börjat dyka upp i valrörelsen.

Sociala medier har fyllts med memer av katter och hundar med Trumpmössor. Och Trumps vicepresidentkandidat J.D. Vance har sagt att om uppgifterna stämmer så har de ansvariga inget i USA att göra. Vilket på andra kanten fått demokratiska kommentatorer att påpeka att inga officiella bekräftelser på händelserna finns. Varpå artiklar om saken är sann eller inte börjat dyka upp även i etablerade medier. 

Vare sig uppgifterna är sanna eller ej kan de också få inflytande på valrörelsens slutskede. För om de visar sig sanna kommer Bidenadministrationens – och i förlängningen Kamala Harris – generösa flyktingpolitik att bli ett om möjligt än mer infekterat ämne än vad redan är. Och om det skulle visa sig vara fake news lär Harris glatt attackera både Vance och Trump för att sprida falska rasistiska rykten.

Vart allt detta kommer leda till återstår därför nu att se...

John Gustavsson

John Gustavsson

107d

Detta vill Harris och Trump att debatten ska handla om

Imorgon den 10 september debatterar Donald Trump mot Kamala Harris. Debatten börjar 03:00 natten till 11 september, och är den första debatten kandidaterna emellan.

Donald Trump har under de senaste två veckorna åtminstone delvis återfått momentum efter att Kamala Harris under sin första tid som kandidat fick en så kallad "smekmånad". Harris leder i opinionsmätningarna nationellt och i de flesta viktiga delstater, men bara med enstaka procentenheter.

Vad är då Trumps strategi inför debatten?

  • Trump kommer vilja hänga Joe Bidens svagheter runt Harris hals, inte minst inflationen. Trots att inflationen fallit tillbaka så är missnöjet över ekonomin i allmänhet och prisnivåerna i synnerhet fortsatt utbrett. Trump kommer sannolikt att spela på nostalgi - "minns ni hur billigt allting var när jag var president?" 

  • Harris kampanj har karaktäriserats av vaga löften och "vibes". Detaljer är egentligen inte Trumps starka sida heller, men om Trump kan tvinga Harris att förtydliga exempelvis hur hon tänker agera i Israel/Palestina-konflikten (ett ämne som klyver det Demokratiska partiet i mitten) så är mycket vunnet. 

  • Varje minut av debatten som handlar om migration är en vinst för Trump, och Trump kommer sannolikt att ta upp migration även på frågor som inte egentligen rör området. Hur mycket Harris kampanj än vill glömma detta så har Harris varit huvudansvarig för migrationspolitiken under en tid då den illegala invandringen flerdubblats. 

Vad vill då Harris och hennes kampanj få ut av debatten?

  • Harris kommer att försöka provocera Trump, vars stora svaghet är hans temperament och bristande impulskontroll. Harris vill att Trump ska ödsla värdefull talartid på att prata om presidentvalet 2020 (som Trump hävdar att Biden vann genom valfusk) och om hur orättvist han blivit behandlad av media. Ju mer Trump gnäller och låter bitter, desto bättre kontrast för Harris.

  • Kontrast, ja. Harris har byggt en kampanj på optimism och på att vända blad i politiken - underförstått, från de senaste nio åren som direkt eller indirekt dominerats av Trump. Oavsett om Harris irriteras över något Trump säger, så får hon inte tappa temperamentet och börja förolämpa Trump tillbaka. Harris vaga, optimistiska kampanj påminner inte så lite om Obamas "Yes we can"-presidentvalskampanj från 2008. Hon måste framstå därefter.

  • Abortfrågan är för Harris vad migrationspolitiken är för Trump: En garanterad vinnare. Sedan Högsta Domstolen för två år sedan beslutade att aborträtten inte är grundlagsskyddad så har flera delstater förbjudit eller kraftigt begränsat möjligheterna för kvinnor att göra abort. I många delstater Trump behöver vinna är väljarna abortliberaler, och Harris kommer att ta varje chans att påminna dessa om att det var Trump som utsåg domarna till Högsta Domstolen som tog beslutet att riva upp Roe v Wade, det domstolsbeslut från 1973 som i 50 år garanterade rätten till abort i USA. 

Inför debatter finns det ofta en klar favorit som agerar defensivt, och en underdog som, likt ett lag som ligger under, spelar mer aggressivt och tar fler risker. Läget mellan Harris och Trump är dock så jämnt att dynamiken är oförutsägbar, även om jag tror att Harris känner en större press på sig att göra ett "första intryck" som presidentkandidat än vad Trump gör.  

Ronie Berggren

Ronie Berggren

107d
Anders W. Edwardsson

Anders W. Edwardsson

107d

Delstatspussel bakom segrarna

Då amerikanska presidentval inte avgörs av vem som får mest röster i hela landet utan vem som vinner tillräckligt med delstater är media i USA för ett val fyllda med kartor. Dessa visar vem delstaterna kommer rösta för i det så kallade elektorskollegiet (vari stater har lika många elektorer som de har ledamöter i Kongressen) när detta i december formellt utser segraren. Av tradition är färgerna blå för demokraterna, röd för republikanerna och grå (eller någon annan färg) för stater där utgången är osäker. 

Detta gör amerikanska valrörelser mycket annorlunda än svenska, där det inte spelar någon roll var i landet partierna attraherar flest väljare. I USA måste kandidaterna däremot först identifiera vilka stater där utgången är given – som Kalifornien, som alltid röstar demokratiskt, och Kansas, som jämt röstar republikanskt – och så kallade swing states, där utgången är osäker. Och medan de i praktiken sedan kan strunta i de förra kommer måste de besöka och köpa så mycket reklamtid de kan i de senare.

Då tid och pengar alltså är politiska hårdvalutor gillar kampanjstrateger när antalet vågmästarstater är litet. Den kandidat som kan ”låsa in” flest delstater tidigt kan satsa mer på stater där utgången är osäker. Så ju fortare en kandidat kan säkra en delstatskombination av ger minst 270 elektorer – vilket är den siffra som behövs för majoritet i elektorskollegiet – desto bättre. Senaste gången ett presidentval kan sägas ha varit avgjort på förhand på detta sätt var 2008, när Barack Obama kunde räkna in långt över 270 elektorsröster flera månader före valdagen. Normalt är det dock mer eller mindre osäkert fram till mållinjen. Och så även i år, då antalet vågmästarstater dessutom större än på länge.

Då demokraterna i år har en bättre kampanjorganisation och mer pengar än republikanerna borde detta senare gynna Kamala Harris. Fast så enkelt är det inte. Problemet för henne är dels att Florida, en folkrik delstat med hela 30 elektorer, inte längre är en swingstat, dels att Nevada, Virginia och New Hampshire i år räknas som sådana. De senare har i tidigare val länge räknats som ganska säkra kort för demokraterna, men i år anses alltså Trump ha en hygglig chans att vinna dem. Vilket får två viktiga effekter.

Dels att Trump kan jobba med delstatskombinationer för att nå upp till 270 elektorer, dels att Harris inte bara som vanligt måste vinna de swingstaterna Wisconsin, Michigan och Pennsylvania. För att nå en majoritet i elektorskollegiet måste hon nu också försvara Nevada, Virginia och New Hampshire, vilket tar mycket tid och i praktiken äter upp mycket av hennes kampanjkassa.

Årets valrörelse kommer beroende på detta att bli extra spännande och kandidaterna tvingas jobba hårdare än på länge. Och resultatet kommer därtill troligen inte att bli klart förrän tidigast långt in på småtimmarna. Avslutningsvis. Om du vill testa olika delstatskombinationer och se var kandidaterna måste vinna för att nå 270 elektorer kan du göra det här: https://www.realclearpolling.com/maps/president/2024/cyom/electoral-college 

Pelle Zackrisson

108d

Pelle Zackrisson

108d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

108d