Ronies debattanalys: Plus för Harris, men Trump bäst i sakfrågorna
Den första – och fortfarande kanske enda – debatten mellan Donald Trump och Kamala Harris är avslutad. Här poddar jag och Björn Norström om saken. I sakfrågorna gjorde debatten ingen skillnad: Trump har rätt i sakfrågorna, i synnerhet i förhållande till inrikespolitiken. Kamala Harris önskar en politik med tydliga socialistiska injektioner.
Sakpolitiken förändrades således inte. Men Kamala Harris var betydligt bättre än Joe Biden, och betydligt bättre än hon själv var på den tidigare CNN-intervjun. Hon var förberedd, även om många av hennes svar tydligt framstod inövade.
Harris säger det hon lärt sig att säga, Trump säger vad han tycker. Det gör Trump mer äkta. Han hade också mer rätt i fakta än vad Harris hade, som kastade fram otaliga tydligt felaktiga påståenden om Trump (som ABC inte faktachekade). Men Harris var ändå den som fick ett plus i kanten. För hon översteg förväntningarna. Trump, som borde ha försökt hålla sig lugn och pratat sakpolitik, körde i stor utsträckning ett kampanjrally – där han inte alltid var tydlig med sakfrågorna och där han hetsade upp sig mindre än han brukade göra, men ändå lite för mycket.
Demokraterna känner nog med stor säkerhet att Harris vann. Jag tillstår att hon fick ett plus i kanten. Kommer Trump att ställa upp på någon fler debatt? Vi får se. Kommer väljarna att påverkas i någon större grad av denna debatt? Det är mindre sannolikt, men eftersom marginalerna är så små så borde Trump ha skött sig bättre och stålsatt sig mot att brusa upp. Det gjorde han i början, men inte hela debatten igenom.
Så utifrån, plus Harris. Även om Trump i sakpolitiken fortfarande har mest rätt.
Demoskop: Svenska väljare stöder Harris, Sverigedemokrater kluvna
Enligt en ny mätning från Demoskop skulle Kamala Harris vinna stort om svenskarna fick välja. Hela 73 % av svenska väljare föredrar Harris, mot 14 % för Trump (resten osäkra). Siffrorna är nästan identiska med oktober 2020 då 74 % av svenskarna i Demoskops mätning uppgav att de skulle välja Biden mot 14 % för Trump.
Då som nu är Sverigedemokraternas väljare de enda där en pluralitet stöder Trump: 44 % av SD:s väljare vill se Trump återvända till Vita Huset, mot 34 % som föredrar Kamala Harris. Också dessa siffror liknar de från fyra år sedan, då SD-väljare stödde Trump med 42 mot 36 %.
Delstatspussel bakom segrarna
Då amerikanska presidentval inte avgörs av vem som får mest röster i hela landet utan vem som vinner tillräckligt med delstater är media i USA för ett val fyllda med kartor. Dessa visar vem delstaterna kommer rösta för i det så kallade elektorskollegiet (vari stater har lika många elektorer som de har ledamöter i Kongressen) när detta i december formellt utser segraren. Av tradition är färgerna blå för demokraterna, röd för republikanerna och grå (eller någon annan färg) för stater där utgången är osäker.
Detta gör amerikanska valrörelser mycket annorlunda än svenska, där det inte spelar någon roll var i landet partierna attraherar flest väljare. I USA måste kandidaterna däremot först identifiera vilka stater där utgången är given – som Kalifornien, som alltid röstar demokratiskt, och Kansas, som jämt röstar republikanskt – och så kallade swing states, där utgången är osäker. Och medan de i praktiken sedan kan strunta i de förra kommer måste de besöka och köpa så mycket reklamtid de kan i de senare.
Då tid och pengar alltså är politiska hårdvalutor gillar kampanjstrateger när antalet vågmästarstater är litet. Den kandidat som kan ”låsa in” flest delstater tidigt kan satsa mer på stater där utgången är osäker. Så ju fortare en kandidat kan säkra en delstatskombination av ger minst 270 elektorer – vilket är den siffra som behövs för majoritet i elektorskollegiet – desto bättre. Senaste gången ett presidentval kan sägas ha varit avgjort på förhand på detta sätt var 2008, när Barack Obama kunde räkna in långt över 270 elektorsröster flera månader före valdagen. Normalt är det dock mer eller mindre osäkert fram till mållinjen. Och så även i år, då antalet vågmästarstater dessutom större än på länge.
Då demokraterna i år har en bättre kampanjorganisation och mer pengar än republikanerna borde detta senare gynna Kamala Harris. Fast så enkelt är det inte. Problemet för henne är dels att Florida, en folkrik delstat med hela 30 elektorer, inte längre är en swingstat, dels att Nevada, Virginia och New Hampshire i år räknas som sådana. De senare har i tidigare val länge räknats som ganska säkra kort för demokraterna, men i år anses alltså Trump ha en hygglig chans att vinna dem. Vilket får två viktiga effekter.
Dels att Trump kan jobba med delstatskombinationer för att nå upp till 270 elektorer, dels att Harris inte bara som vanligt måste vinna de swingstaterna Wisconsin, Michigan och Pennsylvania. För att nå en majoritet i elektorskollegiet måste hon nu också försvara Nevada, Virginia och New Hampshire, vilket tar mycket tid och i praktiken äter upp mycket av hennes kampanjkassa.
Årets valrörelse kommer beroende på detta att bli extra spännande och kandidaterna tvingas jobba hårdare än på länge. Och resultatet kommer därtill troligen inte att bli klart förrän tidigast långt in på småtimmarna. Avslutningsvis. Om du vill testa olika delstatskombinationer och se var kandidaterna måste vinna för att nå 270 elektorer kan du göra det här: https://www.realclearpolling.com/maps/president/2024/cyom/electoral-college