Facebook noscript imageUSA-bloggen
John Gustavsson

John Gustavsson

58d

Här är kandidaternas sämsta idéer

Under valkampanjen har både Donald Trump och Kamala Harris gjort ett antal mindre genomtänkta utspel och lagt fram förslag för USA:s ekonomipolitik som om man ska vara brutalt ärlig är värdelösa. 

Som nationalekonom inom politiken har man ofta en roll som jag brukar beskriva som en "förälder i en godisbutik", där politikerna är barnen i godisbutiken. Som nationalekonom måste man vara den som är tråkig, som håller i ungarna och påminner femåringen om att vi faktiskt ska ha råd med elräkningen också och att vi inte kan betala hyran med gelehallon. När politiker kommer med vidlyftiga, ideologiska och idealistiska förslag, så måste vi som ekonomer vara den "tråkiga" som tardem nere på jorden. Helt tydligt är att både Trump och Harris skulle behöva omge sig med fler, brutalt ärliga nationalekonomer.

Här följer min topp 5-lista över de allra sämsta ekonomiska förslagen från både Trump och Harris:

#1 Nya (10-20 %) tullavgifter på all import
Vem? Donald Trump
Motivering: Om Trump får som han vill så kommer USA att införa nya tullar på 10-20 % som ska gälla för alla importer, i strid med alla landets existerande handelsavtal. Att öka kostnaden på importvaror med 10-20 % kommer att leda till höjda priser för slutkonsumenten, alltså för vanliga amerikaner. Efter åratal med hög inflation är det här det sista USA behöver. Listan över vinnare från det här förslaget är försvinnande liten; även många amerikanska tillverkningsindustrier kommer att drabbas eftersom de är beroende av importerade råvaror som i och med tullavgifterna kommer att gå upp i pris. Andra länder kommer också kontra med sina egna tullar mot amerikanska exporter.

Sannolikhet att genomföras: Medelhög. Trump lyckades införa tullar under sin första mandatperiod, om än mycket mer begränsade. Han kommer garanterat att satsa mycket politiskt kapital på att få igenom någon form av universaltariff. 

#2 Nationell hyresreglering
Vem? Kamala Harris
Motivering: Mig veterligt har Kamala Harris aldrig varit på studiebesök i Sverige, men baserat på det här förslaget skulle man kunna tro det. En nationell hyresreglering som ska stoppa hyresvärdar i alla landets delstater från att höja hyrorna med mer än en viss procent per år skulle göra bostadsbristen i USA flera gånger värre. USA:s problem är inte giriga hyresvärdar, utan att lokala politiker inte tillåter bostadsbyggande, och i synnerhet inte byggandet av större lägenhetshus (som man anser förfular stadsbilden).
Att göra livet ännu svårare för de som hyr ut kommer bara att göra situationen sämre.

Sannolikhet att genomföras: Ganska hög. Förslaget är inte genomtänkt, men Harris har lagt fram en genomtänkt strategi för hur hon ska driva igenom det även utan kongressens hjälp (via så kallade executive orders). 

#3 Avskaffa inkomstskatten på pensioner
Vem? Donald Trump
Motivering: I Sverige genomförde vi under 1990-talet en pensionsreform som, rättmätig kritik till trots, förhindrade en kollaps. I USA, vars system inte är helt olikt det Sverige hade, genomfördes inga reformer. Som ett resultat så har USA ett pensionssystem som oberoende ekonomer beräknar kommer gå i konkurs om bara 10 år. Om en konkurs sker kommer alla statliga pensioner automatiskt att sänkas med runt 20 % över en natt. Ännu värre ställt är det med välfärdsprogrammen Medicare och Medicaid, som erbjuder gratis sjukvård åt pensionärer och låginkomsttagare. Att istället för att förbereda nuvarande och framtida pensionärer på tuffare tider gå ut och lova skattebefrielse, som skulle göra systemet ännu mer ohållbart ännu snabbare, är högst oansvarigt.

Sannolikhet att genomföras: Väldigt låg. USA har inte råd, och mer pålästa kongressledamöter i båda partier vet om detta. Sannolikt slutar det på sig höjd med en mer symbolisk riktad skattesänkning eller liknande. 

#4 Prisreglering på mat
Vem? Kamala Harris.
Motivering: Att någon kan föreslå prisregleringar i modern tid är en gåta. I länder från Sovjetunionen till Venezuela är resultatet detsamma: Låga priser, men tomma butikshyllor. Detta vet såklart Kamala Harris, och förslaget att förbjuda "price gouging" (ungefär; ockerpriser, omotiverade prishöjningar) är en logisk, smärtsam slutsats av något som började som en nödlögn: När inflationen började stiga, så hävdade Biden-administrationen att det berodde på att företagen var giriga och tog rekordvinster. All empirisk data visar att så inte var fallet, och det fanns inte heller någon förklaring för varför företagen plötsligt blev giriga runt 2021-2022 - företag försöker ju hela tiden vinstmaximera, men det hade inte lett till hög inflation under tidigare år.

Inom vänstern köpte man dock denna förklaring med hull och hår. Frågan blev dock, om det nu rörde sig om girighet, varför Biden-administrationen inte gick in och stoppade detta. Svaret är att ingen, inte ens inom Biden-administrationen, trodde på "giriga kapitalister" som en förklaring på inflation. Men deras väljare köpte nödlögnen, och Harris blev därför tvungen att lova att hon som president med lagstiftning ska tvinga företagen att upphöra med "ockerpriserna". 

Sannolikhet att genomföras: Låg. Även om Harris verkligen tror på det hon säger, vilket jag betvivlar, så ser jag inte att en kongressmajoritet ska ställa sig bakom något som hör hemma i planekonomier.

#5 Avskaffa skatten på dricks
Vem? Donald Trump och (senare) Kamala Harris
Motivering: Till skillnad från i Sverige förväntas restauranggäster i USA att dricksa 15-20 % av notan som standard, och dricksen utgör ofta större delen av servritörernas inkomstkälla. Även taxichaufförer, hotellpersonal och så kallade valets som jobbar på betjänade parkeringsplatser får en stor del av sin inkomst från dricks. 

Skulle dricksen bli skattefri, skulle fler yrkesgrupper sannolikt börja propsa efter dricks, till kundernas missnöje. Det är också svårt för skatteverket att säkert veta vilken inkomst som är dricks och inte, och fusk skulle bli utbrett. Värst av allt är klyftan som skulle öppnas mellan låginkomsttagare inom hotell- och restaurangnäringen, och låginkomsttagare med samma bruttoinkomst som jobbar exempelvis på vårdhem (som ju inte får dricks). Det är oklart varför någon skulle vilja skapa skatteincitament för att få fler att välja att jobba inom de förstnämnda, istället för de sistnämnda.
 
Sannolikhet att genomföras: Låg. Detta är klassiskt valfläsk, och ingen av kandidaterna har någon detaljerad plan för hur det skulle kunna fungera.

John Gustavsson

John Gustavsson

59d

Trump vs Harris - vem leder?

Med bara en månad kvar till presidentvalet i USA den femte november är det oerhört jämnt i opinionsmätningarna. Vad talar för vardera kandidat? Vi börjar med Trump:

It’s the economy, stupid.

Det är ingen hemlighet att plånboksfrågor ofta avgör val. Väljare, i synnerhet de som inte är överdrivet politiskt engagerade, frågor ofta sig själva om de har det bättre nu än de hade det för fyra år sedan. Om svaret är Ja, så röstar de på den sittande presidenten. Om Nej, på utmanaren. Även om USA:s ekonomi gått starkare än de stora Europeiska länderna, så är det ekonomiska missnöjet utbrett efter en mandatperiod som karaktäriserats av hög inflation.

Orkanen Helene

Nyligen svepte orkanen Helene över delar av östra USA och orsakade massiva översvämningar, inte minst i områden som inte haft översvämningar på över 100 år och som därför var helt oförberedda. Responsen från federala myndigheter har kritiserats hårt. Många för valet viktiga delstater har påverkats, och missnöjet med regeringen är där stort. Detta gynnar Trump.

Trump har flera vägar tillbaka

I amerikanska presidentval handlar det som de flesta vet om att få flest elektorsröster. Varje delstat har ett visst antal baserat på befolkning, och i 48/50 delstater får den som får flest röster i delstaten alla delstatens elektorsröster. 270 behövs för att vinna, vilket betyder att Trump behöver 35 elektorsröster som han inte vann förra valet.

Mätningar visar att Trump nästan helt säkert kommer att vinna tillbaka Georgia och dess 16 elektorsröster. Skulle Trump dessutom vinna Pennsylvania, där han vann 2016 och 2020 förlorade med knappa 1.2 %, så är han tillbaka i Vita Huset. Skulle han förlora Pennsylvania men vinna Arizona och Wisconsin, där Biden i båda fall vann med mindre än sju tiondelars procent, så räcker det också. Byt ut en av Arizona/Wisconsin mot Michigan, och utfallet blir detsamma. Värre för Harris är att…

Opinionsmätningar brukar underskatta Trump

Denna punkt är lite överskattad i min mening, eftersom Trump inte var så mycket i mätningarna 2016 som många i efterhand tycks ha trott. Ändå går det inte att bortse ifrån att Trump presterat bättre än mätningarna förutspått, vilket i ett val där mätningarna visar på helt jämnt skägg kan vara viktigt. I förra valet, 2020, så vann visserligen Biden – men nationellt blev segermarginalen 4.5 %, istället för de 7.2 % som mätningarna förutspått. Felmarginalen var faktiskt större än 2016, då Clinton bara överskattades med 1.1 % i nationella mätningar (dock betydligt mer i vissa viktiga delstater).

Innebär detta att Trump är storfavorit? Nej. Valet är jämnt, och det finns också skäl att tro att Kamala Harris kan dra det längsta strået:

Ekonomin går allt bättre

Okej, det är inte 2019 längre. Ändå så sjunker både räntorna och inflationen, samtidigt som arbetsmarknaden slår förväntningarna. I princip allting tyder på att de ekonomiska nyheterna väljarna får läsa mellan nu och valet kommer att vara positiva, vilket kan övertyga osäkra väljare att ge Harris en chans.

Trumps integritet och konspirationsteorier är åter i fokus

Donald Trump har aldrig erkänt att han förlorade valet 2020. Hans gärningar efter valet, inklusive men inte begränsat till upploppet den sjätte januari 2021, är nu på nytt i fokus efter att åklagaren Jack Smith, mannen som åtalar Trump för sin roll i upploppet, offentliggjort sitt bevismaterial. Om de 165 sidorna med bevis räcker för att fälla Trump får vi se, men klart är att det påmint väljarna om Trumps sämsta sida: Han är en oerhört dålig förlorare med tydliga narcissistiska drag. Trump är inte heller bra på att låta saker bero och fokusera, utan började omedelbart posta på sociala medier i caps lock om hur värdelös åklagaren var. Sådana distraktioner kan komma att kosta honom dyrt nu under upploppet.

Opinionsmätningarna överskattade Republikanerna 2022

Visserligen underskattades Trump 2016 & 2020, men 2022 gick mätningsfelet åt det andra hållet. I mellanårsvalet till USA:s kongress förväntades Republikanerna storma fram. Istället blev det en knapp seger i representanthuset och fortsatt minoritet i senaten. De republikanska kandidater som endorsats av Trump presterade dessutom sämre än snittet. Alla opinionsinstitut justerar sin metodik efter valen. Vi bör dra oss till minne att SD, efter att ha underskattats 2010 och 2014, plötsligt överskattades av många opinionsinstitut i valet 2018. Är det möjligt att samma sak händer här och Trump istället överskattas? Det vet vi om en månad. Värt att notera är dock att trenden i mätningarna är svagt positiv för Harris.

Harris kan faktiskt vinna delstater Biden förlorade

Trump behöver som sagt bara vinna 2 eller högst 3 delstater som han inte vann 2020 för att vinna racet. Detta förutsätter dock att han vinner alla delstater han vann för fyra år sedan. Detta är långt ifrån säkert: Som jag skrivit om tidigare har guvernörskandidaten i North Carolina skämt ut hela partiet med en sjaskig, barnförbjuden skandal, och nu leder Trump faktiskt inte längre i delstaten. Skulle Harris vinna North Carolinas 16 elektorsröster blir vägen tillbaka mycket längre för Trump.

Många, inklusive jag själv, utgick inför valet från att Florida skulle rösta på Trump, precis som 2016 och 2020. Ron DeSantis, delstatens populära republikanska guvernör, blev för två år sedan omvald med förkrossande 20 % i en delstat som en gång klassades som en ”swing state”. Den senaste mätningen från Florida visar dock att Trump bara leder med 2 %. Är det en ”outlier”? Kanske. Skulle Harris vinna Floridas 30 elektorsröster törs jag lova att hon också kommer stå som segrare nationellt.

Jag tror mig inte veta vem som kommer stå som vinnare den 5 november. Det finns till och med trovärdiga scenarion där valet kan sluta oavgjort (269-269), då det i så fall faller till kongressen att avgöra. Oavsett vilken kandidat man håller på, så bör alla hoppas på en tydlig segrare på valnatten. Det sista USA behöver är en röra likt den man såg efter valet 2020. Det var varken USA eller västvärlden råd med just nu.

Ronie Berggren

Ronie Berggren

75d

Man hotar USA:s HD-domare med tortyr och död

En 76-årig man från Alaska åtalas nu för att under mer än ett års tid ha skickat mer än 465 meddelanden med hot till USA:s Högsta domstol. Till synes för att de konservativa domarna skyddar ”en dömd brottsling” (av allt att döma en hänvisning till Donald Trump).

USA:s Justitieminister Merrick Garland var mer specifik och sa att mannen åtalas för att ha hotat att ”mörda och tortera HD-domare och deras familjer som hämnd för beslut han inte höll med om.”

En man från Kalifornien väntar också på sin rättegång efter att 2022 ha hotat att mörda den konservative HD-domaren Brett Kavanaugh.

Det här är två fall som visar att de mordiska stämningarna som råder i USA inte bara är riktade mot Donald Trump utan även mot de av Trump tillsatta konservativa domarna i Högsta domstolen.

Källa: Reuters

Ronie Berggren

Ronie Berggren

75d
Anders W. Edwardsson

Anders W. Edwardsson

77d

”Poströstning” i USA

Förtidsröstandet inför presidentvalet den 5 november har nu startat. Igår kunde bland annat folket i den avgörande delstaten Pennsylvania börja avlägga röster. Att rösta i förtid har på senare decennier också blivit allt vanligare då många (eftersom valdagen i USA ligger på en tisdag) finner det enklare att göra så än att tvingas köa efter jobbet för att rösta i traditionella vallokaler.

Svensk media kallar ofta detta för att amerikanerna poströstar. Det är dock ett kanske förståeligt men försåtligt misstag. Förtidsröstning i USA fungerar nämligen inte alls som poströstningen gör i Sverige. Där måste den som vill avlägga sin röst före valdagen som bekant gå in på ett bemannat (post)kontor, visa ID och om man röstar på någon annans vägnar bestyrka att han eller hon har rätt att lämna in valsedeln. Här borta är förtidsröstandet på många ställen farligt mycket enklare än så.

I många delstater är ”fortidsröstningsstationer” bara obevakade boxar stående i ett gathörn vari vem som helst kan droppa valkuvert. Dessa måste förvisso, för att sedan räknas som giltiga, ha en personlig signatur som intygar att rösten är äkta. Vilket betyder att det i praktiken är fritt fram för den som kan få tag på valsedlar och valkuvert och inte drar sig för att förfalska namnteckningar att lämna hur många röster som helst. Och då valdeltagandet i USA är lågt finns goda möjligheter för den som vill att lämna in sådana under falskt namn - och risken för att åka fast är mycket liten.

I vilken utsträckning detta sker är likväl ett trätoämne mellan partierna. Demokraterna anser inte att det finns någon större risk – eller bevis – för utbrett missbruk. De vill därför ha många röstningsstationer för att göra det så enkelt som möjligt att rösta. Och att reglerna för att checka att en röst är akta skall vara så liberala som möjligt. Republikanerna däremot misstänker att det fuskas, på vissa ställen ordentlig, och har därför i delstater som Georgia där de har makten skärpt reglerna med syfte att skapa system mer liknande det svenska, med enbart bemannade röstningsstationer, etc. I vissa demokratiska delstater, bland annat Michigan, har emellertid utvecklingen samtidigt gått i motsatt riktning med än liberalare regler för förtidsröstning.

Hur viktig denna fråga är för båda sidor bevisas av hettan i de argument de slungar mot varandra. Medan demokraterna anklagar republikanerna för rasism (genom att göra det svårare att rösta för svarta och andra minoriteter) anklagar de senare de förra för organiserat valfusk.  Debatten i år är härtill mer irriterad än på länge.

Förra gången 2020 var det nämligen förtidsröster (tillsammans med röster från skickas in av folk som bor utomlands, etc. som också är lätta att skicka in under falskt namn) som gav Biden segern i ett antal delstater, vilket i sin tur ledde till att Trump och andra ansåg att slutresultatet var tveksamt. Och då det just nu ser ut att bli ännu jämnare än för fyra år sedan kommer läsaren troligen snart åter att få en chans att döma mellan partiernas diametralt olika åsikter om kvalitén på den amerikanska förtidsröstningen.

Ronie Berggren

Ronie Berggren

77d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

78d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

79d
John Gustavsson

John Gustavsson

79d

Trump vs Taylor Swift

Donald Trump är känd för sitt twittrande. På hans egen sociala mediesajt Truth Social postade han nyligen ett kort, men kraftfullt inlägg: "Jag hatar Taylor Swift". 

Bakgrunden är att Taylor Swift, som just nu är ute på turné, nyligen endorsat Kamala Harris. Ingen som följt Taylor Swift kan vara förvånad över det. Inom Trump-kretsar fanns dock sedan 2016 en "konspirationsteori" om att Swift, som till skillnad från många andra popartister inte uttalat stöd för Hillary Clinton, var Trumpanhängare i smyg. 

Redan inför mellanårsvalen 2018 gav Swift sitt stöd till Demokraterna, och i en dokumentär året därefter uttryckte hon ånger över att hon inte tagit bladet från munnen om Trump redan 2016. Hon förklarade sin tystnad med att hon inte tyckte att alla kändis-endorsements av Hillary hjälpte, utan snarare gjorde det lättare för Trump att framställa sig som en "man av folket". 

Det är mycket osannolikt att Taylor Swift kommer att påverka valutgången. Donald Trumps reaktion visar dock på hans underliggande svaghet: Bristen på fokus. Trumps största fiende är och förblir Trump. Istället för att prata om invandringen, eller om inflationen, eller om någonting som Joe Biden och Kamala Harris misslyckats med under de senaste tre och ett halvt åren, så spiller han tid på att kivas med popstjärnor. 

Trump hade samma problem under debatten, då han gjorde en stark insats ända till Kamala Harris tog upp de sviktande publiksiffrorna på hans kampanjmöten, något som kom under skinnet på Trump och fick honom att spåra ur i en serie känslomässiga utbrott och ogenomtänkta attacker. 

Ronie Berggren

Ronie Berggren

81d