Under valkampanjen har både Donald Trump och Kamala Harris gjort ett antal mindre genomtänkta utspel och lagt fram förslag för USA:s ekonomipolitik som om man ska vara brutalt ärlig är värdelösa. 

Som nationalekonom inom politiken har man ofta en roll som jag brukar beskriva som en "förälder i en godisbutik", där politikerna är barnen i godisbutiken. Som nationalekonom måste man vara den som är tråkig, som håller i ungarna och påminner femåringen om att vi faktiskt ska ha råd med elräkningen också och att vi inte kan betala hyran med gelehallon. När politiker kommer med vidlyftiga, ideologiska och idealistiska förslag, så måste vi som ekonomer vara den "tråkiga" som tardem nere på jorden. Helt tydligt är att både Trump och Harris skulle behöva omge sig med fler, brutalt ärliga nationalekonomer.

Här följer min topp 5-lista över de allra sämsta ekonomiska förslagen från både Trump och Harris:

#1 Nya (10-20 %) tullavgifter på all import
Vem? Donald Trump
Motivering: Om Trump får som han vill så kommer USA att införa nya tullar på 10-20 % som ska gälla för alla importer, i strid med alla landets existerande handelsavtal. Att öka kostnaden på importvaror med 10-20 % kommer att leda till höjda priser för slutkonsumenten, alltså för vanliga amerikaner. Efter åratal med hög inflation är det här det sista USA behöver. Listan över vinnare från det här förslaget är försvinnande liten; även många amerikanska tillverkningsindustrier kommer att drabbas eftersom de är beroende av importerade råvaror som i och med tullavgifterna kommer att gå upp i pris. Andra länder kommer också kontra med sina egna tullar mot amerikanska exporter.

Sannolikhet att genomföras: Medelhög. Trump lyckades införa tullar under sin första mandatperiod, om än mycket mer begränsade. Han kommer garanterat att satsa mycket politiskt kapital på att få igenom någon form av universaltariff. 

#2 Nationell hyresreglering
Vem? Kamala Harris
Motivering: Mig veterligt har Kamala Harris aldrig varit på studiebesök i Sverige, men baserat på det här förslaget skulle man kunna tro det. En nationell hyresreglering som ska stoppa hyresvärdar i alla landets delstater från att höja hyrorna med mer än en viss procent per år skulle göra bostadsbristen i USA flera gånger värre. USA:s problem är inte giriga hyresvärdar, utan att lokala politiker inte tillåter bostadsbyggande, och i synnerhet inte byggandet av större lägenhetshus (som man anser förfular stadsbilden).
Att göra livet ännu svårare för de som hyr ut kommer bara att göra situationen sämre.

Sannolikhet att genomföras: Ganska hög. Förslaget är inte genomtänkt, men Harris har lagt fram en genomtänkt strategi för hur hon ska driva igenom det även utan kongressens hjälp (via så kallade executive orders). 

#3 Avskaffa inkomstskatten på pensioner
Vem? Donald Trump
Motivering: I Sverige genomförde vi under 1990-talet en pensionsreform som, rättmätig kritik till trots, förhindrade en kollaps. I USA, vars system inte är helt olikt det Sverige hade, genomfördes inga reformer. Som ett resultat så har USA ett pensionssystem som oberoende ekonomer beräknar kommer gå i konkurs om bara 10 år. Om en konkurs sker kommer alla statliga pensioner automatiskt att sänkas med runt 20 % över en natt. Ännu värre ställt är det med välfärdsprogrammen Medicare och Medicaid, som erbjuder gratis sjukvård åt pensionärer och låginkomsttagare. Att istället för att förbereda nuvarande och framtida pensionärer på tuffare tider gå ut och lova skattebefrielse, som skulle göra systemet ännu mer ohållbart ännu snabbare, är högst oansvarigt.

Sannolikhet att genomföras: Väldigt låg. USA har inte råd, och mer pålästa kongressledamöter i båda partier vet om detta. Sannolikt slutar det på sig höjd med en mer symbolisk riktad skattesänkning eller liknande. 

#4 Prisreglering på mat
Vem? Kamala Harris.
Motivering: Att någon kan föreslå prisregleringar i modern tid är en gåta. I länder från Sovjetunionen till Venezuela är resultatet detsamma: Låga priser, men tomma butikshyllor. Detta vet såklart Kamala Harris, och förslaget att förbjuda "price gouging" (ungefär; ockerpriser, omotiverade prishöjningar) är en logisk, smärtsam slutsats av något som började som en nödlögn: När inflationen började stiga, så hävdade Biden-administrationen att det berodde på att företagen var giriga och tog rekordvinster. All empirisk data visar att så inte var fallet, och det fanns inte heller någon förklaring för varför företagen plötsligt blev giriga runt 2021-2022 - företag försöker ju hela tiden vinstmaximera, men det hade inte lett till hög inflation under tidigare år.

Inom vänstern köpte man dock denna förklaring med hull och hår. Frågan blev dock, om det nu rörde sig om girighet, varför Biden-administrationen inte gick in och stoppade detta. Svaret är att ingen, inte ens inom Biden-administrationen, trodde på "giriga kapitalister" som en förklaring på inflation. Men deras väljare köpte nödlögnen, och Harris blev därför tvungen att lova att hon som president med lagstiftning ska tvinga företagen att upphöra med "ockerpriserna". 

Sannolikhet att genomföras: Låg. Även om Harris verkligen tror på det hon säger, vilket jag betvivlar, så ser jag inte att en kongressmajoritet ska ställa sig bakom något som hör hemma i planekonomier.

#5 Avskaffa skatten på dricks
Vem? Donald Trump och (senare) Kamala Harris
Motivering: Till skillnad från i Sverige förväntas restauranggäster i USA att dricksa 15-20 % av notan som standard, och dricksen utgör ofta större delen av servritörernas inkomstkälla. Även taxichaufförer, hotellpersonal och så kallade valets som jobbar på betjänade parkeringsplatser får en stor del av sin inkomst från dricks. 

Skulle dricksen bli skattefri, skulle fler yrkesgrupper sannolikt börja propsa efter dricks, till kundernas missnöje. Det är också svårt för skatteverket att säkert veta vilken inkomst som är dricks och inte, och fusk skulle bli utbrett. Värst av allt är klyftan som skulle öppnas mellan låginkomsttagare inom hotell- och restaurangnäringen, och låginkomsttagare med samma bruttoinkomst som jobbar exempelvis på vårdhem (som ju inte får dricks). Det är oklart varför någon skulle vilja skapa skatteincitament för att få fler att välja att jobba inom de förstnämnda, istället för de sistnämnda.
 
Sannolikhet att genomföras: Låg. Detta är klassiskt valfläsk, och ingen av kandidaterna har någon detaljerad plan för hur det skulle kunna fungera.

Förtidsröstandet inför presidentvalet den 5 november har nu startat. Igår kunde bland annat folket i den avgörande delstaten Pennsylvania börja avlägga röster. Att rösta i förtid har på senare decennier också blivit allt vanligare då många (eftersom valdagen i USA ligger på en tisdag) finner det enklare att göra så än att tvingas köa efter jobbet för att rösta i traditionella vallokaler.

Svensk media kallar ofta detta för att amerikanerna poströstar. Det är dock ett kanske förståeligt men försåtligt misstag. Förtidsröstning i USA fungerar nämligen inte alls som poströstningen gör i Sverige. Där måste den som vill avlägga sin röst före valdagen som bekant gå in på ett bemannat (post)kontor, visa ID och om man röstar på någon annans vägnar bestyrka att han eller hon har rätt att lämna in valsedeln. Här borta är förtidsröstandet på många ställen farligt mycket enklare än så.

I många delstater är ”fortidsröstningsstationer” bara obevakade boxar stående i ett gathörn vari vem som helst kan droppa valkuvert. Dessa måste förvisso, för att sedan räknas som giltiga, ha en personlig signatur som intygar att rösten är äkta. Vilket betyder att det i praktiken är fritt fram för den som kan få tag på valsedlar och valkuvert och inte drar sig för att förfalska namnteckningar att lämna hur många röster som helst. Och då valdeltagandet i USA är lågt finns goda möjligheter för den som vill att lämna in sådana under falskt namn - och risken för att åka fast är mycket liten.

I vilken utsträckning detta sker är likväl ett trätoämne mellan partierna. Demokraterna anser inte att det finns någon större risk – eller bevis – för utbrett missbruk. De vill därför ha många röstningsstationer för att göra det så enkelt som möjligt att rösta. Och att reglerna för att checka att en röst är akta skall vara så liberala som möjligt. Republikanerna däremot misstänker att det fuskas, på vissa ställen ordentlig, och har därför i delstater som Georgia där de har makten skärpt reglerna med syfte att skapa system mer liknande det svenska, med enbart bemannade röstningsstationer, etc. I vissa demokratiska delstater, bland annat Michigan, har emellertid utvecklingen samtidigt gått i motsatt riktning med än liberalare regler för förtidsröstning.

Hur viktig denna fråga är för båda sidor bevisas av hettan i de argument de slungar mot varandra. Medan demokraterna anklagar republikanerna för rasism (genom att göra det svårare att rösta för svarta och andra minoriteter) anklagar de senare de förra för organiserat valfusk.  Debatten i år är härtill mer irriterad än på länge.

Förra gången 2020 var det nämligen förtidsröster (tillsammans med röster från skickas in av folk som bor utomlands, etc. som också är lätta att skicka in under falskt namn) som gav Biden segern i ett antal delstater, vilket i sin tur ledde till att Trump och andra ansåg att slutresultatet var tveksamt. Och då det just nu ser ut att bli ännu jämnare än för fyra år sedan kommer läsaren troligen snart åter att få en chans att döma mellan partiernas diametralt olika åsikter om kvalitén på den amerikanska förtidsröstningen.