Facebook noscript imageUSA-bloggen
Ronie Berggren

Ronie Berggren

109d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

110d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

110d
Anders W. Edwardsson

Anders W. Edwardsson

111d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

111d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

111d
Anders W. Edwardsson

Anders W. Edwardsson

111d

Trump ligger fortfarande bäst till

När Joe Biden i somras tvingades stiga åt sidan såg det ut som att den amerikanska vänstern plötsligt kunde få en önskedröm uppfylld: en kvinnlig presidentkandidat med radikala åsikter. Och så blev det efter en sovjetlik maktmanöver bakom kulisserna. Nyhetens behag gjorde också att Kamala Harris opinionssiffror snart inte bara såg bättre ut än Bidens utan att hon även kunde besegra Donald Trump.

Följaktligen har det den senaste månaden rått Harrisfeber i media (på båda sidor av Atlanten). I verkligheten ligger hon dock inte speciellt bra till, även om hon just nu leder i flera mätningar. Tvärtom ser många fortfarande Trump som den som ligger bäst till. Försiktighet är också att förorda, för dels är det två månader kvar, dels för att Harris siffror skall tas med en nypa salt.

För det första är Harris ledning liten. Faktum är att både Hillary Clinton 2016 och Joe Biden 2020 ledde med bredare marginal fram till valdagen. Och det var som bekant bara Biden som lyckades vinna. Det skedde därtill med liten marginal. Totalt sett vann han med bara runt 44 000 röster i tre delstater.

Vilket leder oss till andra anledningen att ta Harris ledning med måtta: det amerikanska valsystemet. Presidenter väljs nämligen inte direkt av folket utan av ett elektorskollegium där varje delstat har lika många ledamöter som de har i Representanthuset, vilket baseras på folkmängd, och i Senaten, där alla stater bara har två. Mindre delstater blir därför något överrepresenterade.

Detta gör att en kandidat inte behöver få en majoritet av rösterna i hela landet för att vinna. Detta är ovanligt, men har på senare decennier inträffat två gånger: år 2000, när George W Bush besegrade Al Gore, och 2016, när Trump alltså slog Clinton. Och även om Harris uppgång skulle stå sig ligger Trump fortfarande bra till för att i år kunna upprepa den bravaden då han leder i "rätt" delstater för att vinna elektorskollegiet.

En tredje anledning till att sia lugnt är att opinionsmätningar bara är just det, opinionmätningar. Och de flesta är inte bara just nu väldigt jämna utan slår också ofta fel på en, två eller till och med fler procentenheter. Och det finns ett par mätningshakar till. Dels överskattas historiskt demokraters resultat ungefär som många mätningar alltid gör med SD i Sverige, dels överträffade Trump både 2016 och 2020 sina mätresultat.

Det finns alltså anledning till att inte ta ut någon seger i förskott för någon av kandidaterna.

Ronie Berggren

Ronie Berggren

112d

Tucker Carlsons koko-historia måste debunkas i öppna debatter

Tucker Carlson var länge en av Fox News största stjärnor, som blev känd för hårda och i många avseenden korrekta tagningar på USA:s växande vänster-woke-rörelse.

Men i april 2023 fick han lämna nätverket, med största sannolikhet för att han drivit på Trump-teamets valfuskkonspirationsteorier om valmaskinsföretaget Dominion, som vid den tidpunkten hade vunnit en stämning mot Fox News på 787 miljoner dollar. 

Tucker Carlson hittade snabbt en ny väg med en egen show på Twitter/X där han fick en miljonpublik. Han fortsatte driva vanliga konservativa analyser, men började utöver de rent konservativt ideologiska utgångspunkterna, också utforska ämnen med direkt konspiratorisk och historierevisionistisk syn. 

I mars 2023 använde han utdrag från de då nysläppta videoinspelningarna från stormningen av Capitolium, den 6 januari 2021, för att försöka påvisa att verkligheten inte var som media beskrev den. Medan media bara visade våldsamheter, menade Carlson, så visade det fullständiga materialet tydligt att de flesta varit fredliga. En från Tuckers sida förfelad utgångpsunkt, som jag då sågade i en artikel på min substack.

I februari i år, intervjuade han Vladimir Putin, och gav således en bejakande syn på Putins synnerligen historierevisionistiska och direkt propagandistiska världsbild och syn på europeisk och västerländsk världspolitik. I följande Bulletin-poddavsnitt dissekerar jag den intervjun.

Det gemensammans i Tucker Carlsons "upptäcksresa" är att han tar fasta på vad som är etablerade amerikanska mediasanningar, och när han hittar röster som går mot strömmen så lyssnar han uppriktigt på dem, och om han övertygas promotar han dem som sanningar. 

Tucker Carlson har så klart helt rätt i att vänsterliberal amerikansk media driver nitiska narrativ presenterade som absoluta sanningar, som med tiden visar sig vara direkta osanningar. Exemplen på det är otaliga, med drevet om att Trump var en rysk spion och att Hunter Bidens "lap top from hell" också var rysk anti-Biden-propaganda. I själva verket var det vänsterliberal propaganda, vet vi idag bortom alla tvivel. Vänsterliberal media är också värdelösa på faktakontroller, dels får de ofta fel i sina kritiska granskning av Trump. Därtill ignorerar de tydliga fel som görs av Demokraterna. Så Tucker Carlson har rätt i att kritisera vänsterliberal media. 

Felet han gör är bara att han därefter i praktiken drar slutsatsen att vänsterliberal media ljuger om precis allt. Så om någon bara går emot de etablerade vänsterliberala mainstream-narrativen som finns i USA, så har, enligt honom, dessa röster mot strömmen förmodligen rätt. Därav synen på Capitolum, därav en makalöst naiv resa till Ryssland följt av en lika naiv intervju med Vladimir Putin. 

Nu senast har Tucker Carlson intervjuat pseudo- (eller hemma)-historikern Darryl Cooper (som kallar sig Martyr Made), som genom att ifrågasätta och läsa massvis av böcker har kommit fram till att Winston Churchill verkar ha varit en psykopat, och att det var Churchill snarare än Hitler, som drev fram Andra världskriget. Likt Tucker Carlson, har Darryl Cooper önskat se igenom förenklade etablerade narrativ. Man måste kunna förstå att dessa människor som vi idag betecknar som onda, inte föddes så. Det som skedde i historien var ofta reaktioner på andra saker. 

Bari Weiss (som hoppade av New York Times i protest mot vänster-woke-kulturen), som numera på egen hand driver The Free Press, har på sin substack en utmärkt sågning (och länkar till fler sågningar) av den tes som Darryl Cooper driver. Cooper har inte grävt fram någon dold och Top Secret-stämplad kunskap, konstaterar hon. Inga av de teser han driver är nya - att de inte lyfts beror inte på att det rör sig om förbjudna sanningar, utan tvärtom; att teserna han driver sedan länge har debunkats. 

Problemet med Tucker Carlson är emellertid att han inte begriper att de saker han "upptäckt" sedan länge är debunkade, eftersom han själv är så djupt formad av den amerikanska media-miljön. Hans egen karriär började på CNN, därefter hade han ett program på vänsterliberala MSNBC innan han kom till Fox News. Han har levt sitt liv i den vänsterliberala bubblan, så när upplysningen om att den vänsterliberala världsbilden inte alltid stämmer (och det gör den inte) så började han snabbt dra alltför snabba slutsatser eftersom han själv inte baserar sin världsbild på faktiskta historiekunskaper, utan på hur narrativen spelas ut mot varandra i förhållande till den konsensuskultur han själv befinner sig i. 

Det är problematiskt, i synnerhet med tanke på vilken enorm publik Tucker Carlson har. Vänstern har sina stollar som ursäktar Hamas, och högern har tydligen också sina stollar som ursäktar Hitler. 

Hur bör detta då hanteras? I den dogamtiska vänsterliberala världen givetvis med förbud, deplattformering och censur. Sannolikt kommer krav att höjas på att Elon Musk ska porta Tucker Carlson från Twitter/X.

I min värld bör Tucker Carlson hanteras genom att göra just så här; i en öppna texter, som denna, debunka Tucker Carlson där han har fel, men även tillstå de gånger han faktiskt har fått rätt. 

 

 

 

 

Ronie Berggren

Ronie Berggren

112d
Ronie Berggren

Ronie Berggren

112d