Idag har ”kompetensregn” kommit att bli den kanske mest hånade termen i modern svensk politisk historia. Termen myntades av SVT sommaren 2015, precis som flyktingströmmarna började öka och med dem också oppositionen till de icke-existerande volymkontrollerna. I dag vet vi att det inte var något kompetensregn som föll över Sverige, men var kom egentligen idén ifrån? Många konservativa antar rimligt nog att SVT och övriga vänsterliberala krafter hittade på konceptet, men riktigt så enkelt är det inte.

Läs även: Skogkär: Asylinvandringen från Syrien blev inget kompetensregn

Faktum är att ”kompetensregn” har skett och fortsätter att ske än idag: De över en miljon kubaner som flytt kommunismens Kuba för Florida är överlag välutbildade; andra generationens invandrare är faktiskt mer välutbildade än den genomsnittliga amerikanen. Tiotusentals läkare och sjuksköterskor från bland andra Indien och Filippinerna har lämnat sina länder för att istället söka lyckan i Storbritannien, där de anställts av National Health Service. De hundratusentals sydvietnameser som flydde till USA i slutet av 1970-talet var överlag välutbildade, och i dag är det nästan dubbelt så många vietnames-amerikaner som har uppnått minst än kandidatexamen jämfört med den amerikanska befolkningen i stort. Och faktiskt – i detta nu pågår en massmigration av välutbildade Hong Kong-bor till just Storbritannien, invandrare som dessutom tar med sig en hel del kapital.

Problemet är att Sveriges television ironiskt nog inte tog hänsyn till Sveriges unika förutsättningar. Länder som fått kompetensregn via invandring är huvudsakligen de länder vars språk talas i stora delar av andra och tredje världen, eller åtminstone lärs ut i skolan (även i Kuba får barnen lära sig engelska). Svenska är tyvärr inget världsspråk, och inget språk som någon utanför möjligen våra närmsta grannländer exponeras för regelbundet.

Läs även: Vänstern håller fast vid infantila förhoppningar om asylinvandringens vinster

Vi har, vad än vissa inom identitetsvänstern vill göra gällande, inte heller någon märkvärdig kolonial historia. Detta är en starkt bidragande orsak till att vår kultur i mångt och mycket är begränsad till vårt eget land, till skillnad från exempelvis Frankrike och Storbritannien vars kulturer, värderingar och statsskick i olika grad influerat och kopierats av forna kolonier världen över. Detta innebär också att vår kultur är helt främmande för de allra flesta som kommer hit, till skillnad från dem som invandrar till Storbritannien från landets forna kolonier, som oftast har åtminstone en grundläggande förståelse för den brittiska kulturen.

Läs även: Makram: Dagens invandring har blivit en belastning för alla

Av dessa och många fler anledningar finns det globalt relativt få personer som kan komma till Sverige och börja jobba och betala skatt redan dag 1. De språkliga och kulturella barriärerna innebär att de som kommer hit från andra länder nästan alltid måste försörjas av Sveriges skattebetalare under flera års tid medan de lär sig vårt språk och hur vårt samhälle fungerar. Många kommer som vi vet inte att lyckas alls utan fastna i ett permanent bidragsberoende, vilket är särskilt kostsamt för ett land som Sverige, med våra relativt generösa bidragsnivåer.

Sammanfattningsvis: Kompetensregn är verkliga. Tyvärr lär det dröja innan något sådant faller över oss här i Sverige.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet