Många personer har under tiden jag skrivit om hederskultur hört av sig och påpekat islams och klanstrukturers betydelse för hederskultur. Mer än en har dessutom tipsat mig om Joseph Henrichs böcker. Eftersom det är Henrichs böcker som inspirerat mig att skriva dessa texter och jag refererat till honom flera gånger, lär detta mig att vara försiktig med att skriva följetänger i dagspress. Folk läser en artikel och bryr sig inte om att jag förklarat något i en annan artikel.

Samma sak gäller spåren av hederskultur i Sverige och Norge. Mer än en har trott att jag fallit in i trallen att relativisera problem som uppenbart har ett samband med invandring genom att visa att ”det har alltid varit så”. Detta alltså trots att jag i denna serie uttryckligen sagt att det inte är det jag är ute efter. Jag vill förstå hederskulturens ursprung, hur den uppstår och hur den försvinner, därför att den ger oss en ledtråd till svaret på en annan fråga, nämligen den om volym spelar roll för invandring.

Läs även: Korn: Nej, vi har inte gjort det förr

Vi började med att konstatera att tydlig hederskultur präglar USA:s sydstater. Hederskulturen där och även den hederskultur som fanns i Norden, skiljer sig från den som vi genom invandring från Mellanöstern fått se prov på i Sverige, nämligen kvinnor som mördas på grund av rykten om att deras sexuella moral skulle vara bristfällig. Den delen hänger uppenbarligen ihop med både islam och klanstrukturer, men samtidigt kan vi ju konstatera att sydstaterna inte präglas av vare sig islam eller klaner, så viljan att hämnas på någon för förolämpningar genom att skjuta dem – som i dag blivit alltför vanligt också i Sverige i samband med gängrelaterad brottslighet – beror inte på klaner eller islam. 1920-talets Chicago, där gängkrigen var så vanliga, var inget klansamhälle.

Så vad beror det då på? Om vi studerar invandringen under 1600- och 1700-talen, till det som skulle bli USA, ser vi förklaringen. Stora grupper holländare, fransmän och tyskar och även några svenskar bosatte sig där, men den största mängden invandrare kom från Storbritannien. Kolonierna kom alla förr eller senare under brittiskt styre och engelska blev språket för de Förenta staterna när de grundades.

Men invandrarna gjorde då precis som invandrare gör i dag. Personer från en viss ort söker sig i det nya landet till samma plats som där deras tidigare grannar bosatt sig. Forskning har visat att vissa orter i Amerika har en befolkning som härstammar från mycket begränsade områden i England. Och medan engelsmännen framför allt slog sig ner i norr, var invandrarna till sydstaterna huvudsakligen från norra England, Skottland och Irland, särskilt från Nordirland. Dessa delar av de brittiska öarna skiljer sig från England. Befolkningen har ett annat ursprung. De är i högre grad ättlingar till de kelter som anglosaxare och britter bortträngde när de invaderade det som skulle bli England.

De är de enda bygderna i Nordeuropa där klansamhällen levat kvar fram till modern tid. Skottar håller som bekant ännu gärna reda på vilken klan de tillhör. Ordet klan kommer därifrån. Ännu på 1700-talet var de skotska klanerna en maktfaktor att räkna med. Klanledare var alltid villiga att ställa upp med trupp om någon ville göra uppror mot kungen i England.

Läs även: Korn: Är du dum i huvet, eller?

Joseph Henrich visar hur den katolska kyrkans påverkan direkt avspeglas i hur snabbt klansamhället försvann. Det var kyrkans förbud mot kusingiften – inte bara i första, utan ofta också i många fler led – som bröt ner klanerna. Man var helt enkelt så illa tvungen att hitta en äktenskapspartner utanför den närmaste släkten. Men vissa katolska länder, framför allt de som stod utanför Frankerriket, stod mer fria mot kyrkan i Rom. Frankerriket omfattade hela Europa, såväl Västeuropa som Östeuropa, utom Norden, de brittiska öarna och södra delen av Italien. Av dessa områden som stod utanför kristnades Norden huvudsakligen från Tyskland och kom den vägen att också stå under Roms inverkan, men södra Italien och de brittiska öarna stod utanför, eftersom de redan kristnats tidigare.

I södra Italien lever fortfarande ett slags klansystem i form av maffian och på Irland var det först under 1500-talet som den katolska kyrkan började få inflytande i form av krav på prästernas celibat och förbud mot kusinäktenskap. Samtidigt blev Skottland 1561 fäste för den presbyterianska kyrkan, en protestantisk inriktning präglad av kalvinismen. Detta påverkade människorna, men långsamt. Utvandrarna från Irland och Skottland tog med sig sin kultur till sydstaterna och behöll den, samtidigt som kyrkans påverkan förvandlade framför allt Skottland under 1700-talet. Den skotska upplysningen är då allt annat än frukterna av ett klansamhälle med hederskultur.

De skottar och irländare som flyttade till Nordstaterna inlemmades snart med den övriga befolkningen. I sydstaterna hände motsatsen. Engelsmän, tyskar och holländare som flyttade dit blev efter hand en del av den kultur som rådde där, även om skillnader kunde iakttas långt in på 1800-talet. Senare invandring till USA från Skottland och Irland möttes visserligen ibland av motstånd, men de gav inte upphov till enklaver där hederskultur kunde märkas.

Trots att hederskulturen försvunnit i Skottland, lever den bland de tidiga skotska utvandrarnas ättlingar i sydstaterna. De påverkades inte av den presbyterianska kyrkan eller av den strängare katolska kyrkan på Irland, eftersom utvandringen ägde rum innan den påverkan började spela roll. I sydstaterna bevarade de saker som hör samman med hederskultur. De levde på boskapsskötsel i hög grad. Bomullsplantagerna som förknippas med sydstaterna omfattade bara mindre områden och utvecklades först i slutet av 1700-talet. Bygderna var osäkra gränstrakter mot indianskt territorium och när sydstatare efter hand begav sig västerut var det just i de trakter de bosatte sig som ”Vilda västern” blev symbolen för hederskultur, med laglöst land, skjutningar och med stora boskapshjordar.

Läs även: Politikerna kan avgöra om hederskulturen försvinner eller växer

Endast en bråkdel av dagens sydstatare lever på boskapsskötsel, men hederskulturen är än i dag förbluffande levande. En kultur kan alltså leva vidare långt efter att förutsättningarna har försvunnit och människorna som uppbär kulturen är i majoritet. Är de i minoritet utplånas däremot snabbt kulturen.

Så volym spelar roll. Så länge människor i Sverige som lever i hederskultur är i minoritet och om de inte bildar stora enklaver, kommer hederskulturen förmodligen att försvinna på någon generation. Men där de lever i enklaver kommer de inte bara att leva vidare i hederskultur, utan risken är också påtaglig att andra som lever i deras grannskap kommer att anpassa sig till hederskulturen.