Centerpartiets nye partiledare has suttit på posten i drygt en månad. Den tidigare okontroversielle “Murre” från Linköping har plötsligt hamnat i den mediala stormens öga. Den nyblivne ledaren med invandrarbakgrund nu får disponera en roll som inte för särskilt länge sedan utgjorde tungan på vågen mellan riksdagsblocken, och som vid regeringskris eller val skulle kunna gör det igen. Detta efter en skakig period och samtidigt som han tyngs av personskandaler och att partiet backar. Ett uppmärksamt öga drar paralleller till 2019, då Liberalerna fick en ny partiledare i Nyamko Sabuni.

Läs även: Skräcksiffrorna: Förtroendet för Demirok är lägre än MP-ledarnas

När Centerpartiets valberedning släppte listan över potentiella efterträdare till Annie Lööf i november förra året var det många som fastnade för Elisabeth Thand Ringqvist. Lööfs avtryck i partiet fick de flesta kommentatorer att satsa på just henne, då hon sågs som det naturliga nästa steget för C: bakgrund inom näringslivet i storstaden, kvinna och till och med det röda håret – en Annie 2.0. Om partiet hade valt Thand Ringqvist till partiledare på extrastämman hade det varit den sista spiken i kistan för Centerpartiets agrara självbild med rötter på landsbygden. Samtidigt hade Lööfs beröringsskräck mot Sverigedemokraterna sannolikt cementerats.

Så blev det dock inte. Elisabeth Thand Ringqvist sågs som en kallblodig maktspelare utan en ny vision för partiet. Istället blev Muharrem Demirok, en av hennes två rivaler, vald till Lööfs efterträdare. Det tidigare kommunalrådet i Linköping sågs som den friska fläkt Centern behövde i dess opinionsmässiga kris, en kris som fortfarande pågår. Hans utnämning till partiledare var ett tydligt skifte från hans föregångares personfixerade och ideologiskt inbitna ledarskap, som inom delar av C ses som en avgörande faktor bakom valförlusten. Lagspelaren och pragmatikern Murre röstades fram i hopp om att få partiet på fötterna igen.

Nog finns det en del att styra upp inom Centerpartiet. I valet 2022 backade man flera procentenheter i riksdagsvalet, och bland gräsrötterna på landsbygden tappade partiet svidande mycket. I Annie Lööfs hemort Värnamo backade C med fyra procent, och SD ökade med ungefär lika mycket. Inte mycket talar för att Demirok kommer att kunna vända trenden på denna front – medan hans föregångare åtminstone växte upp på en bondgård och kunde posera i regnstövlar framför traktorer på tidningsomslag, så kommer Muharrem Demirok från en Stockholmsförort utan någon som helst agrarbakgrund.

Utöver det har han fått en tuff start i de senaste förtroendemätningarna, där han uppnått ett förtroende på ynka fyra procent. Samtidigt saknar hela 51 procent något som helst förtroende för honom. Möjligen tynger personskandalen rörande våldsamheter under hans ungdom ner honom. Bilden han vill föra fram av sig själv som en jordnära och trevlig team player skär sig lite med bilden av forsande blod från hans misshandelsoffers näsor efter en rejäl dansk skalle.

Nu när Annie Lööfs toppstyrda partiorganisation har gått ur tiden öppnas en möjlighet att lyssna till olika fraktioner inom C:s partigrupp. När Stefan Löfven avsattes år 2021 och Ulf Kristersson fick i uppdrag att sondera sitt parlamentariska stöd i den kommande statsministeromröstningen var nästan hela Moderaternas fokus på Centerpartiet. Bland annat presenterades ett förslag om generöst uppluckrat strandskydd som lockbete. Särskilt fokus var på Helena Lindahl (C), symbolen för partiets interna opposition mot januarisamarbetet. M resonerade att om man inte kan få till stånd ett fullständigt centerpartistiskt sidbyte, så kan man i alla fall satsa på att uppnå en majoritet tack vare Lindahl och hennes sympatisörer.

Läs även: Hjort: Demirok kommer inte att knocka Centerväljare

Muharrem Demirok tillhör inte samma fraktion som Lindahl, men han står mitt emellan Lööf och Lindahl i frågan om parlamentarisk strategi. Redan dagen han officiellt valdes till partiordförande tog han avstånd från föregångarens obenägenhet att samarbeta med högern i en intervju med Expressen. I intervjun öppnade han upp för blocköverskridande samtal där SD ingår – och således för han C i en mer lindahlsk riktning. Om den nyvalde partiledaren fullföljer detta mönster och gradvis frikopplar sitt parti från S kan han göra verklighet av Annie Lööfs prat om ett oberoende borgerligt, liberalt parti och faktiskt samla den “breda mitten” i svensk politik, inklusive Sveriges näst största parti.

Och här kan det vara relevant att dra vissa paralleller till Nyamko Sabuni. Likt Demirok tog den tidigare L-ledaren över ett parti som nyligen hade gått över till Socialdemokraternas sida av politiken till följd av Januariöverenskommelsen. I det stora hela hade Liberalerna inte fått igenom mycket i termer av sakpolitik inom ramen för JÖK:en, och partiets liberala identitet urholkades för varje sossigt uttalande från den statsminister de själva stödde. När Sabuni valdes till ny partiledare visste partimedlemmarna vad de gav sig in på, och de visste att det var nödvändigt.

Till skillnad från hennes rival Erik Ullenhag ville hon föra partiet tillbaka till borgerligheten, vilket enligt vissa gav den dåvarande socialdemokratiska partiordföranden Stefan Löfven stora skälvan. Mycket riktigt, två år senare slutfördes processen och Sabuni återställde L som borgerligt parti i samband med att hon fullbordade partiets officiella sidbyte tillbaka till att stödja Ulf Kristersson som statsminister. Till följd av allehanda “pannkaksintervjuer” och klumpiga spådomar om vad hon skulle göra i fall krig bryter ut i Sverige bidrog Nyamko Sabuni inte opinionsmässigt till sitt parti, men hon gjorde det nödvändiga smutsjobbet som senare kom att garantera högerblockets valvinst 2022 som byggde på L:s vågmästarroll.

De flesta, inklusive jag själv, förutspår inte att Muharrem Demirok lyfter sitt parti till nya opinionsmässiga höjder. Inte heller att han blir en perfekt partiledare. Dock kan Demiroks partiledarskap avancera från att vara en nagel i ögat på S till följd av hans högerinriktade uttalanden och träff med M-ledaren, till att bli en av de sista spikarna i kistan för socialdemokratiskt maktinnehav.

Centerpartiet har i praktiken avsatt Annie Lööf och man har förstått att fixeringen vid att isolera Sverigedemokraterna inte har lönat sig – därav Demiroks utnämning. Om Demirok åtminstone lyckas fullborda samma övergång som Nyamko Sabuni gjorde och släpper C:s lojalitet till S, vilket skulle öppna upp för Tidöpartierna, så kan Socialdemokraterna isoleras från makten under överskådlig tid. Och ge Magdalena Andersson ännu bättre skäl till att få stora skälvan än vad Sabuni gav hennes företrädare.

Läs även: Gustavsson: Centerpartiet går på identitetspolitisk knock med Demirok