Sveriges ordförandeskap har i många avseenden varit en formidabel succé, med genombrott på knepiga politikområden som migration, energi och klimat. Parallellt har Sverige skördat framgångar inom såväl gruvnäring som rymdteknik, och oavsett vad man anser om andra politikområden måste det betraktas som uteslutet för Sverige att lämna unionen, skriver August von Seth.
Helgens ljuva väder och traditionsenliga midsommarfirande genererade i många svenskar av en särskild nationalromantisk tillgivenhet, och det råder ingen tvivel om att de allra flesta ser Sverige som ett land värt att vara stolt över. Vår nation präglas inte bara av forntida seder och vacker natur, utan likafullt av pragmatism och en oförtröttlig förmåga att hålla huvudet kallt när allvaret hänger i luften. Vi är kända för ledarskap och företagande i stora delar av världen, men speciellt här i Europa, där våra medeuropéer för jämnan betraktar svenskproducerat som ett kvalitetsmärke. Det bör dock påpekas att ett Sverige utan Europa skulle upphöra i sin storhet, vilket blev kristallklart under det svenska EU-ordförandeskapet.
Läs även: Ny EU-strategi från Sverigedemokraterna
Rymdbasen Esrange, 45 kilometer från Kiruna, leder hela kontinenten in i en ny rymdålder. Under den storslagna invigningen av stationens nya rymdramp den 16 januari rapporterade riksmedia besynnerligen nog mest om energiministerns val av jacka istället för nyheten resten av Europas medier täckte: att Sverige toppar listorna om vilket land som kommer få stå värd för europeiska rymdorganisationen ESA:s första satellituppskjutning någonsin. Den globala rymdsektorn tar fart runt om i världen, synnerligen i dessa tider, där länder sätter mycket vikt i temperatur- och klimatbevakning samt militär övervakning av stratosfären – som enklast genomförs med hjälp av satelliter. Upprättandet av Esrange Spaceport kan sätta Sverige på kartan en lång tid framöver, och basen den stationeras på byggdes 1964 av en föregångare till just ESA.
I ett tidigt skede i ordförandeskapet gjorde LKAB det största fyndet av sällsynta jordartsmetaller i Europa. Fyndet kan frigöra EU från beroendet av stater som Ryssland inom branschen och göra Sverige till en ledande gruvnation. Metallerna cerium, europium och holmium är tre av 17 grundämnen som vilar under marken i Per Geijer-området och används i tillverkningen av elbilar, batterier och moderna mikrochip. Förutom dessa dyrbara metaller finns också rikliga mängder fosfor, som i dagsläget behöver importeras från Marocko och Ryssland för att möta jordbrukssektorns behov.
I den nyupptäckta malmkroppen i Kiruna uppges fosforhalten vara sju gånger högre än normalvärdet och har stor potential att trygga Europas försörjningssäkerhet. När den nya industriella revolutionen i norr får sig en rivstart kommer handeln med unika svenska naturtillgångar, främst med resten av kontinenten, att stärka svensk ekonomi och möjliggöra europeisk produktion i den teknologiska framkanten, vilket gynnar oss alla säkerhetspolitiskt.
Läs även: Gustavsson: Ny syn på EU kräver omvärdering av Brexit
I egenskap av EU-ordförande har Sveriges regering både prioriterat svenska intressen och lett Europa i en samstämmig, hållbar riktning. Det politikområde som varit en mycket het potatis inom EU, migrationen, fann Sverige en lösning på – efter långa förhandlingar och inrikespolitisk turbulens. Med ordförandeklubban i högsta hugg sa man nej till obligatorisk omfördelning, samt rodde i hamn att migranter ska gå igenom asylprocessen i det första medlemslandet man kommer till. Således blir det inget mer tågande genom Europa som under 2015 års flyktingkris.
Sakpolitiska vinster till Sveriges fördel går också att beskåda i klimatpaketet Fit For 55 som energiministern nyligen betecknade som fullbordat: kärnkraften ska införas som hörnsten i Europas energimix, elektrifiering blir det överordnade målet och fler gröna investeringar ska söka sig till Sverige och resten av kontinenten. En politisk följetong i Bryssel som otaliga delegationer och kommissionärer har klurat på i åratal, har lösts på sex månader – och det blir i princip svensk klimatpolitik överförd till makroskala.
Sverigedemokraternas partiledare gick nyligen ut i en debattartikel (2/5) och efterfrågade en utvärdering av Sveriges medlemskap i EU. Ur ett längre tidsperspektiv kan man med fog ifrågasätta om Bryssel tjänar svenska intressen, till exempel i frågor som skogsbruk och tobak. Men under det gångna halvåret har Sverige skickligt brukat ordförandeskapet som en hävstång för svenska intressen och format vägen Europa väntas ta utifrån en nationell vision. Andra banbrytande händelser under perioden har också varit i samspel med EU i en sådan utsträckning att de inte skulle ha varit möjliga utan dess stöd.
Nu när Sveriges EU-ordförandeskap går mot sitt slut kan vem som helst, nationalromantiker eller ej, inse att svensk kraft och potential förtjänar att tillämpas över hela Europa – annars går de förslösade.
Läs även: Hjort: Åkesson har blivit europavän