En pojke var ute och cyklade med sin far. De enstaka milda vindpustarna dansade lätt mot huden i farten. Buskarna och träna i Skärholmen hade börjat blomma i solens vårljumma sken. Vad som skulle ha varit en trevlig tur till simhallen blev snart en oförglömlig tragedi, och det började med synen av några äldre killar i en gångtunnel.

Läs även: Hjort: Varför åker Magdalena Andersson till Skärholmen?

Blickar kyligare än luften i den avskärmade gången förvandlades till glåpord. Blotta ögonblick efter att fadern klev av cykeln för att sätta ned foten mot de hätska ungdomarna, stod sonen med mobilen i handen. 12-åringens skräckslagna ord till operatören med hjälpen kom för sent – och Mikael avled av kulan en av våldsverkarna avfyrade mot hans huvud.

Den sortens bilder kommer att mala i bakhuvudet på åtskilliga unga människor framöver. När han eller hon hör främmande röster tala högt bakom sig. När det är lite väl folktomt på perrongen på vägen hem. När man når den där dåligt belysta delen av parken. Ingen vill uppleva det ofattbara trauma som familjefadern Mikael eller hans son tvingades utstå i onsdags.

Därför kommer ännu fler unga att se sig över axeln på gatan och lika många välja att hålla tungan rätt i mun när hotfulla individer härjar i offentligheten. För det är ungdomarna som drabbas hårdast.

Skärholmen är en särskilt otrygg plats. Det visar Stockholm stads trygghetsundersökning från förra året. Hela 73 procent av invånarna är vaksamma när de är ute och rör på sig, oroade för att utsättas för brott. De flesta är rädda när de är ute ensamma på kvällen. Siffrorna sticker ut i jämförelse med staden och landet överlag, men står desto närmare svenska ungdomars vardag.

2021 års skolundersökning om brott redovisade att nästan varannan niondeklassare har utsatts för brott. Stora delar av åldersgruppen undviker både enskilda personer och platser för att inte falla offer för den växande kriminaliteten. 2022 utsattes 16- till 19-åriga män allra oftast för misshandel. I dagens Sverige innebär tillhörighet till ålderskategorin 16–24 en klart ökad utsatthet.

Tragedin i Skärholmen cementerar denna verklighet. Att bråka eller på något sätt sätta sig på tvären mot personer med gängkopplingar är förenat med livsfara. Det värsta är att ingen gräns egentligen passerades 10 april: många, särskilt flertalet unga, vet att de har varit såhär i åratal. Den numera inprogrammerade försiktigheten gäller inte bara befarade gängmedlemmar och deras kumpaner, utan även de som imponeras av dem, deras lojalister.

Efter det omänskliga mordet i Skärholmen är det tydligt var den sociala skiljelinjen går i samhället. Det finns de som lierar sig med gängen, blir medlem eller ser upp till och härmar dem. Resten blir deras direkta offer eller tvingas hålla sig på mattan. För vissa kan det medföra ett omfattande intrång i vardagen, för andra innebär det vetskapen om vilka orter man borde hålla sig undan ifrån.

Det är inte längre aktuellt att kalla sig oberörd av den organiserade brottsligheten – gängens terrorvälden tvingar alla att förhålla sig till dem.

För unga betyder det större anpassning än för många andra. Man går i skolan med individer som av ändra kriminella tilldelats vapen i syfte att döda. Man åker kollektivtrafik där asocialitet skapar stor otrygghet. Man rör sig oftare i miljöer där gängmedlemmar försöker rekrytera.

Läs även: Två anhållna efter mordet i Skärholmen

Den yngre generationen är redan nedtyngd av psykisk ohälsa i form av ensamhet och depression. Under de senaste åren har diagnoserna haglat, samtidigt som överdriven användning av sociala medier breder ut sig. Just dessa, och även andra internettjänster, möjliggör dock en tillvaro fri från att gå utomhus – som i stigande grad associeras till fara och otrygghet än något annat.

Depressionsframkallande skärmar kan komma att bli en universell “fristad” där unga kan ta skydd från intensifierande brutalitet och våld i omgivningen. En fruktansvärd häxbrygd av förvärrade samt olösta problem som uppstår på grund av varandra.

Samhället måste kunna vidta alla nödvändiga åtgärder för att ta död på gängkriminaliteten, så att ungdomar inte tvingas in i denna fälla. Det är ingen annans ansvar än politikernas. Särskilt när utfallet av civilkurage riskerar att vara ett skott i huvudet.

Att fysiskt gå in och avlägsna otrygghetsskapare är den enskilt mest effektiva åtgärden för att få bukt med trygghetskrisen. Beväpnade poliser behöver befogenheten att frihetsberöva personer som omgivningen – och de själva – bedömer agera konfliktsökande, annars kan det sluta med samhällelig underkastelse alternativt döda civila som vågade säga emot. Nu behövs krisinsikt.

Sveriges unga befinner sig i fritt fall. De är de som drabbas mest när den samhällsskadliga, amoraliska och normnedbrytande gängbrottsligheten flyttar fram sina positioner. Om landets yngre generation tillåts slå i marken, skulle det innebära en total kapitulation och ett undangömt liv i skräck för allt fler ungdomar.

Vi har en moralisk skyldighet att inte sky några som helst medel för att förinta gängen och deras frätande inverkan på samhället.

Läs även: Brinkemo: Skärholmen och en perverterad liberalism