Med 40 procent av de inlämnande rösterna vann DPP:s Lai Ching-Te, även kallad William Lai, Taiwans presidentval. Det handlade om ett av det globala valåret 2024:s absoluta nagelbitare, och helgens valresultat ger både uttryck för öns växande nationalistiska opinion och trycket det taiwanesiska samhället kontinuerligt utsätts för av grannlandet på andra sidan sundet.

Läs även: Kina: Vi krossar försök till oberoende Taiwan

I sitt ödmjukt graciösa men också påtagligt självsäkra segertal i lördags riktade Lai Ching-Te fokus på Taiwans framtida suveränitet och öbornas demokratiska vägval. Partiet DPP, Democratic Progressive Party, förordar den mer konfrontativa linjen i förhållande till Kina jämfört med valets andra kandidater, Hou Yu-Ih från partiet Kuomintang och TPP:s Ko Wen-Je.

Presidentposten har i åtta år innehafts av DPP under Tsai Ing-Wen, som skapade rubriker när hon vågade välkomna USA:s före detta talman Nancy Pelosi på statsbesök. Prokinesiska Kuomintang stödjer återförening med “fastlandet”, medan vänsterpartiet TPP vill verka för dialog länderna emellan. Partierna fick 33,5 respektive 26,5 procent av väljarstödet.

Trots de snäva marginalerna är Lai glasklar i ambitionen att skydda ön från kinesiskt inflytande, och väntas fördjupa relationerna till USA. Hans val för vice presidentposten, Hsiao Bi-Khim, besitter själv djupa personliga kopplingar till landet och har tidigare varit örikets inofficiella ambassadör i Washington. Med Hongkongs öde som skräckexempel väntas Lai fortsätta hans föregångares civilrättsliga agenda i frihetlig riktning.

Det är tydligt att öns inställning till sin historia, och nutida förbindelser med Kina, präglar taiwanesisk politik. Varje parti antar en viss inställning för att sticka ut; hur landet ska hantera grannlandet i öst har länge varit en dominerande valfråga. Så kommer sannolikt vara fallet så länge Taiwans öde fortfarande svävar i ovisshet. En ovisshet som bottnar i huruvida Kinas president Xi Jinping är beredd att inta ön med våld.

Än så länge bedriver Kina enkom ett skrupelfritt informationskrig, med det taiwanesiska samhällets polarisering som konsekvens. Med hjälp av en rad metoder har kommunistpartiet i Peking pumpat ut desinformation och halvsanningar utformade för att piska upp stämningen mot USA. Ett reportage i The Economist beskriver de olika vapnen som står till Kinas förfogande: Obekräftade “läckor”, fientliga mediala aktörer och påverkanskampanjer på sociala medier.

Det rör sig om dåligt skrivna rapporter om påstådda laboratorier, till för att framställa biologiska stridsmedel, som sedan publiceras i traditionell media. Nyhetspublikationer med obeveklig prokinesisk bias som förgiftar medielandskapet. Tusentals och åter tusentals trollkonton på Facebook vars enda aktivitet går ut på att sprida desinformation och polariserande inlägg.

Läs även: von Seth: Macrons Taiwanpolitik riskerar Västs enighet

Det taiwanesiska samhället brottas enträget med att bekämpa utländsk påverkan – men begränsas av den liberala demokratins spelregler. Lagar emot otillbörlig valpåverkan omfattar enbart tryckta medier, och alternativet att dra in enskilda publikationers sändningstillstånd är tabubelagt.

Dessutom spär flertalet taiwanesiska oppositionspolitiker frekvent på det redan spända läget genom att popularisera grumliga myter, lögner, halvsanningar och obekräftade påståenden, för att sedan delta i den efterföljande nationella diskussionen. Beteendet ger en svåråtkomlig fernissa av legitimitet åt denna typ av desinformation, som huvudsakligen härstammar från Kina. Ibland kommer det sig av illojalitet hos ledande Kuomintang-politiker, andra gånger – av klassisk makthungrig opportunism.

Trots otaliga försök från prokinesiska aktörer från in- och utsidan framstår Taiwans vilja till självständighet som orubblig. Främst bland yngre generationer börjar en egen taiwanesisk nationell identitet växa fram. Även äldre invånare på ön inser betydelsen av det demokratiska sidval som den nyvalde presidenten proklamerar: att liera sig med andra folkstyren till försvar för den upplysta, regelbaserade världsordningen.

En världsordning där aspirerande imperier inte ensidigt kan rita upp landsgränser, där terrorister på havet inte tillåts djävlas med globala handelskedjor. 34 procent av taiwaneserna betraktar USA som ett pålitligt land, enligt opinionsinstitutet Academia Sinica. Det står att jämföra med färre än en tiondel vis-à-vis Kina.

Lai Ching-Tes valvinst sätter fingret på Kinas akilleshäl i landets strävan efter världsmaktsstatus. Militärt må kineserna framstå som formidabla, men de lider av ett skriande vakuum när det kommer till “mjuk makt”, eller socio-kulturellt inflytande. Alternativet till Väst på kontinenter som Afrika och Sydamerika är fortfarande Ryssland, sannolikt av historiska skäl. Det är ett underbetyg för det samlade kinesiska propagandamaskineriet att man inte klarar att svänga ett val som äger rum ett stenkast från den egna kusten.

Valresultatet i Taiwan klarade sig återigen undan utländsk påverkan, och kommer att sätta ytterligare press på militärt och civilisatoriskt lierade i Väst, däribland Europa, att upprätta diplomatiska förbindelser med öriket.

Fler taiwanesiska handelskontor kommer dyka upp på den europeiska kontinenten. Och det blir bara början. En större förnedring och strategiskt nederlag får man leta efter. Men Kinas makter står handfallna när vapenskrammel inte ger önskad effekt.

Läs även: DEBATT: Stärk samarbetet med demokratin Taiwan