Aftonbladets Jan Guillou kallade seriösa Doku för ”hatsajt” och Ebba Busch för liten elak fan. Egentligen borde man inte bry sig om en sådan förvirrad karl. Kanske är han blott ett konstprojekt?
KRÖNIKA. I helgen påstod Jan Guillou i Aftonbladet att Stiftelsen Doku var en ”hatsajt” som ”kollaborerar” med Säpo. Detta med anledning av att skribenten Sofie Löwenmark avslöjat att en reporter på Sveriges Radio inlett en relation med en islamist som är klassad som säkerhetsrisk av Säkerhetspolisen. Detta trodde Guillou var fejk (23/5).
”Att den gamle grävräven inte känner igen god journalistik är en sak - men att dessutom smutskasta en demokratiskt besjälad redaktion som jobbar så hårt i svår terräng”, twittrade DN-journalisten Niklas Orrenius (23/5).
Löwenmark själv kommenterade: ”Tiden är förbi från då det gick att tysta ner granskning av våldsbejakande islamism” (23/5).
Guillou har dock gjort sitt bästa för att misstänkliggöra, sannolikt i syfte att tysta. 2019 skrev han apropå Gefle Dagblads granskningar av imamen Abo Raad och han son Raad al Duhan, som dömts till utvisning då de klassats som säkerhetshot. Guillou skrev redan då om ”Säpokollaborerande journalister”. Han menade att dessas ”jakt på verkliga eller inbillade imamer på sikt är ett större hot mot rättssäkerheten” (24/11 -19).
Tidigare under den hösten skrev han att det föreföll ”ytterst osannolik” att Abo Raad var skyldig till brott. Han var inte säker på att Raad ”verkligen gjort sig skyldig till de knäppa uttalanden som Gefle Dagblad och så kallade terroristexperter på Försvarshögskolan pådyvlat honom” (15/9 -19).
Sannolikt menade han med det sistnämnda Magnus Ranstorp, som han har haft ett horn i sidan till länge. 2002 beskrev han Ranstorp som en humbug, en manipulatör och skojare och hans åsikter som bisarra. Utan att komma med ett enda argument (Journalisten 22/10).
Men argument i sak verkar inte vara kolumnisten Guillous grej. Hellre bräka på med fräsande attacker och personpåhopp än att ta reda på fakta liksom.
Han var, enligt Karin Olsson på Expressen, mer engagerad i att göra ner den granskande journalistiken om Gävlemoskén, än att ta reda på hur det ligger till. ”Efter två terrordåd på Drottninggatan och hundratals IS-anslutna svenskar i Syrien och Irak borde ingen kunna vifta bort problemet med radikalisering” (28/11 -19).
Men om någon kan vifta bort problem som vore de mygg i sommarnatten så är det Jan Guillou! Vift vift!
Också hans förståelse för hedersvåld har varit klen, för att inte säga obefintlig. 1997 menade han att sådant inte borde särskiljas från annat kvinnomord. ”Mord är mord och inget annat” (Aftonbladet 8/1 -97).
I februari 2002 skrev Guillou i tidningen Journalisten om Fadime Sahindal, som sköts ihjäl av sin far på grund av sin kärlek till “fel” man. Han använde inte ordet mord – utan skrev om hennes ”död”. Han kallade det en ”familjetragedi” och menade att händelsen fick uppmärksamhet enbart på grund av 11 september. ”Fadimes familj var ju kurdisk, det vill säga nästan arabisk och i vart fall muslimsk. Vita medlemmar av den svenska statskyrkan mördar familjemedlemmar i en betydligt större omfattning än kurdiska immigranter”.
Oron för hedersvåld var alltså överdriven, en hajp i medierna bara…
Guillous ständiga attacker mot seriösa forskare, journalister och politiker (och feminister lite allmänt) skapar rubriker och ilskna tweets. Ibland undrar jag om det är ett rop på hjälp.
I februari kallade Guillou Kristdemokraternas partiledare för ”den lilla elaka Ebba Busch (15/2). I september skrev han i en annan krönika att: ”Ebba Busch framstår i allt tydligare dager som en sällsynt elak liten fan”. Hon hade, enligt honom, ett stenhjärta och gosade med extremhögern (12/9).
Jag kan inte låta bli att tänka på Hjalmar Söderbergs kloka ord: “Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.”
Ja, föraktad blir han i varje fall av mig, även om det bästa kanske är att inte ägna honom någon känsla alls. Lämna ett tomrum i själen bara. Låt den få rysa.
CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
De åsikter som framförs är skribentens egna.
Läs också: Guillous attack mot Busch visar vem som är liten.
Läs också: Aftonbladet om Guillous krönika: Får tycka vad han vill
Läs också: Guillou i blåsväder
