Ni har väl noterat att hälften av riksdagspartierna kämpar för sina liv, eller åtminstone för att hålla sig över riksdagsspärren?

Just nu ligger KD på 3,6 procent, C på 4,9 procent, L på 3,5 procent och MP på 4,4 procent enligt genomsnittet av Sifos, Novos och Ipsos senaste opinionsundersökningar.

Det finns bara fyra riksdagspartier som har en säker plats i det kommande valet. På den röda sidan: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och på den blå sidan: Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Visst är det enklare så?

Läs även: Gustavsson: Sverige behöver en värdegrundsbarometer

Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har för mig alltid känts som avkomman till de större partierna av samma ideologisk färg, låt vara avkomma som håller sig med sina egna egendomliga hobbies. En av ätteläggen gillar landsbygden, en gillar skolan, en biodynamiskt och en gillar Gud. Annars, med vissa justeringar, faller de fint i kategorierna ”Socialdemokrat” eller ”Moderat”. (Vi kan debattera detta i min mejlkorg om ni vill.)

Men skillnaderna mellan partierna kvittar nu. Sveriges näst största partis partiledare anklagar de sju andra riksdagspartierna för att ha ”förstört Sverige genom massinvandringen”.

Åkesson må ha slutat använda så pass hårda ord mot sina nya samarbetspartner av taktiska skäl, men Sverigedemokraternas partikanal Riks missar aldrig chansen att kritisera samarbetspartiernas politiker.

Konsekvenserna av årtionden av invandring har lämnat Sverige i en utsatt situation utan någon självklar räddare. Den politiska charaden”låtsas som om Rinkeby och Rosengård är normala svenska områden” imploderade och födde Sverigedemokraterna.

SD har råkat kapa till en hjälpsam bruksanvisning för nybildade politiska partier, inklusive som sprungit ur deras eget gamla ungdomsförbund.

Sveriges två största partier utanför riksdagen har nyttjat sagda bruksanvisning väl: Väv samman alarmism, etnicitet, religion, brottslighet och demokrati och bemästra alla digitala verktyg för maximalt viralitet genomslag.

Provocerande videoklipp, inlägg, tweets och instabilder som sprider sig som eld på nätet. Komiska tiktoks och en järnkoll på meme-kulturen för att vinna över kidsen.

Engagerade företrädare som dominerar sociala medier och tvingar övriga medier att uppmärksamma hanteringen.

Skillnaden är att SD lyckades, och det stort, och det är det hoppet som AfS och Nyans lever på, ”SD:s början var också tuff! Men titta på dem idag!”

Under det senaste året har dock partierna drabbats ett gäng bakslag: AfS tappade väljare i valet, från 0,31 till 0,26 procent, och flera tunga namn har lämnat partiet. Nyans antisemitiska och islamistiska kopplingar har avslöjats av Sydsvenskan, och för en månad sedan splittrades partiet i två.

Läs även: von Seth: Blir Muharrem Demirok Centerpartiets Nyamko Sabuni?

Båda partierna kommer att dö sotdöden, mest eftersom bägge tror på ”enkla” lösningar på komplexa problem (jag tittar på dig röda blocket!).

Alternativ för Sverige anser att återvandring av minst en miljon utomeuropeiska invandrare är rimlig och genomförbar, utan att förklara hur det ska gå till rent logistiskt...eller logiskt. De gick ut mer blygsamt 2018 med att ”minst 500 000 invandrare ska ut”. Men efter att radikalare organisationer och deras företrädare inom den högerextrema rasistiska miljön (läs: NMR och deras kompisar) ifrågasatte siffran och kritiserade partiet, så har de höjt budet till till ”minst en miljon invandrare ska hem.”

Betänk att den svenska polisen knappt klarade av att hantera något hundratal stenkastare i våras. Och att utvisningstakten för personer med utvisningsbeslut inte direkt är imponerande som det är nu.

Men AfS vill alltså utvisa en miljon invandrare, varav flertalet förstås är laglydiga?

Jo, tjenare.

Partiet Nyans tycker å sin sida att den svenska yttrandefriheten borde begränsas. Vi ska enligt deras önskemål inte längre vara fria att häda i Sverige, och gör man det ändå ska detta bestraffas. Konst som kränker muslimers känslor ska brännas. Lars Vilks Nimis ska till och med brännas ner för att Vilks skapat det, trots att 100 ton hopspikad drivved knappast kränker profeten eller hans följare. Partiet förväxlar ordet islamofobi med muslimhat och vill att den svenska lagboken ska anpassas islamska önskemål. De vill därtill att muslimer ska bli en nationell minoritet.

Nåja, det är väl rätt så enkelt att islamisera världens sekuläraste och mest hbtq-präglade land?

Jo, tjenare.

Stora provocerande, irrationella och splittrande ambitioner i Sveriges politiska brus, det är vad AfS och Nyans representerar.

Trots att de tillsammans bara fick 0,7 procent i det senaste valet lyckades de under under valkampanjen skapa mer oväsen än somliga av riksdagspartierna.

It’s not the size that matters, it’s how you swing it är ett uttryck som rätt väl beskriver Alternativ för Sveriges och Nyans fläckvisa framgångar. Men deras skakiga och uppviglande rövartåg lär ända i förskräckelse inom en snar framtid.

Om inte på grund av dålig politik och tröttsamt poserande, så på grund av tvivelaktig vandel.

Läs även: Ahmed: Islam tillåts trumfa Sveriges yttrandefrihet