Psykologen Melanie Joy är en professor vid Harvard som under 90-talret studerat köttätandets psykologi och som sedan dess fortsatt att fördjupa sig i ämnet.

Hon bestämde sig en dag att utföra ett experiment på en publik i Berlin.

Hon bad publiken att föreställa sig att de var hos en kompis på middag, och visade en bild på maträtten som serverades, en vacker lasagne med kött och ost.

Läs även: Gustavsson: Nej, Sverige är inte mer ojämlikt än USA

Sedan frågade hon publiken om de tyckte att maträtten såg läcker ut eller inte.

– Föreställ er att ni tyckte att den var så god att att ni bad värdinnan om receptet, föreslog hon.

Varvid värdinnan svarar att “hemligheten ligger i köttet”.

Samt fortsätter med att ”Man tar bara ett kilo välkryddat kött av golden retriever, och...”.

Majoriteten av de som betraktade lasagnen såg härvid plötsligt inte längre en läcker maträtt utan en tallrik med ett dött djur. Blicken skiftade infallsvinkel helt.

Där kan man prata om ett verkligt paradigmskifte.

Experimentet kastar ljus över vårt solklara hyckleri när det kommer till vår syn på vad som är okej att äta (läs: dödade i en okänd fabrik) och vad som inte är okej att äta (läs: dödade i en okänd fabrik).

Vi alla vet att ett djur är ett djur, oavsett om det är en hund, en katt, ett får eller en gris, men samhället formar våra fördomar och sympatier och vilka fack olika djur hamnar i. Vår syn på vilka djur som är ok att äta, liksom allt annat, programmeras i hög grad av det samhälle, den stam eller den klan, som vi råkar födas och växa upp i.

Vissa äter kor, andra äter dem inte utan klappar dem i stället, och sedan finns de som bokstavligen dyrkar djur. Kulturen formar det mesta av vad vi är.

Våra föräldrar, vänner och skolkamrater under uppväxten agerar som ett harmoniskt bedövande filter som gör det svårt för oss att se de dubbla måttstockarna i att äta en viss sorts djur med samma hand som klappar en annan typ av djur.

Men om man lämnar den moraliska diskussionen blir det inte mycket bättre. WHO, Harvard och många andra pålitliga universitet och organisationer har i åratal och i mängder av studier visat att kött är cancerframkallande.

När det kommer till processat kött är det lika farligt som rökning och alkohol.

Världens minst köttkonsumerande land, Indien, råkar också vara ett av världens minst cancerdrabbade länder enligt siffror från WCRF. 96 av 100 000 indier drabbas av cancer, medan vi i Väst drabbas ungefär tre gånger så ofta.

I Danmark är siffran 334 av 100 000, i Norge 312 i Frankrike 320 och i Sverige 271. Och så vidare, så ser det ut.

Kort sagt: mindre kött, mindre cancer.

Läs även: Altstadt: Så hit ledde oss krusandet för sultanen … dags att lägga ner nu?

Dock är kött givetvis inte den enda djävulen i rummet. Cancer är en combo av många demoner. Går man in i valfri mataffär – ICA är min favorit – och passerar den gröna avdelningen och charken så möts man av den sorgliga verkligheten att nästan hela affärens sortiment innehåller några av de farligaste ämnena för våra kroppar: Solros- och rapsolja, socker och vetemjöl återfinns numera i nästan alla matvaror: såser, kött, bröd, choklad, godis, you name it.

Anledningen till att dessa ämnen och oljor förekommer i allting är att de är billiga, smakar gott och fungerar utmärkt som bindemedel i olika sorters mat. De kompletterar mejeriprodukter gudomligt. Man kan säga att 30 procent av ICA:s matvaror består av någon kombination av mjölk, socker och rapsolja.

Detta eftersom dessa big corps inte har människans hälsa som prio, utan pengarnas tillväxt är A och O. Det är därför de flesta studier som visar att konsumtion av kött och mejeri är bra och nyttigt finansieras av samma företag, som Tyson eller Cargill.

Det vore dock bisarrt att råda eller förvänta sig att människan skulle sluta äta kött eller socker. Så svaret på det hela är ett mycket svenskt svar: lagom är bäst. Konsumera, inte för mycket och inte för lite.

Med facit i hand, är dock svenskens dagliga 219 gram kött för mycket.

Läs även: Brinkemo: Skjutningarna och samhällskontraktet som borde vara vi