Pessimism och defaitism är kraftfulla känslor som funkar suveränt som självmedicinering och tröst när man är sårad. Men det är inte den vägen vi borde gå, varken som samhälle eller privat.

Folk som går upp 30 kilo i vikt på grund av depression och ångest säger ofta till slut: ”Jag kan inte gå ner i vikt. Jag har dålig metabolism – det är kört.”

Den här typen av självbedrägerier är en lisa för själen i de bräckligaste stunderna. Som att ta en Alvedon när man har huvudvärk.

När man accepterar och uttrycker en känsla av uppgivenhet och hopplöshet så känns det som att man faktiskt har gjort allt man kan göra och ändå förlorat. I själva verket är det tvärtom – man lovar sig själv att inte göra något.

För närmare två veckor sedan avslöjade skribenten Eddie Råbock i ett hetsigt inlägg att han går med i den så kallade MGTOW-rörelsen (Men Going Their Own Way), och skrev ett inlägg om det på Facebook:

”Sedan jag lämnade allt vad dejting heter och varje tanke eller avsikt i den riktningen har jag fått ro i min själ. Jag mår bra. Rekommenderar alla mina bröder därute, alla grabbar, att radera alla konton på alla dejtingappar och lämna varje tanke på att hitta kärlek. Bli en munk, en asket. Du kommer att känna en lycka och inre styrka som du kanske aldrig tidigare har känt. Du kommer att bli fri.”

Läs även: Makram: Råd till mina framtida barn – om sexualitet och samtycke

Jag kommenterade direkt att jag tyckte att han hade fel. Att det finns hopp för honom om han bara fortsätter att leta. Att lösningen på den konstanta känslan av besvikelse är att ”grow thicker skin”, emedan världen är hård.

Han höll inte med.

“90% av kvinnor går efter 10% av män” hälsade han, och hänvisade till forskning för att bevisa att “det är kört”.

För mig var uttalandet lite komiskt. Som homosexuell är det knappast några fem procent av världens män som spelar på min planhalva alls till att börja med. Räkna därtill bort Södermalmsbögarna så minskar siffran till en halv procent, enligt min egenpåhittade statistik. Så egentligen borde jag vara ännu mer pessimistisk än Råbock med tanke på att min egen dejtingpool är två hundra gånger mindre än hans, men jag är otroligt hoppfull om mina chanser att hitta kärlek. Jag har haft meningsfulla relationer i mitt liv, och jag vet att det kommer att sluta bra för mig.

Läs även: Altstadt: Aldrig mer 2015

Å andra sidan och om jag ska vara ärlig: Hade jag fått syn på Råbocks inlägg sommaren 2017, då jag var helt förkrossad av en relation, då hade jag hållit med honom helt och hållet. Mitt dåvarande jag hade skrivit: ”Ja, du har helt rätt, Eddie. Go your own way. Jobba på dig själv och strunta i dejtandet och jakten på kärlek.”

Men 2017 var jag alltså svårt sårad och överväldigad av mörka känslor. Är man sårad och känner att allt är hopplöst så är det smidigt att ge upp och go your own way samt skylla på systematiska strukturer och deprimerande statistik.

Jag minns när jag hörde 2015 att i Sverige “måste man söka 50 jobb för att få en anställningsintervju, har man ett arabiskt namn ska man söka 200 jobb för en anställningsintervju”.

Jag gav aldrig upp, sökte jobb överallt tills jag fick napp, trots att oddsen var emot mig, något som människor och statistik aldrig var sena att klargöra för mig. Efter SFI, som jag klarade på tre månader, gick jag aldrig på några bidrag. Fast så såg det inte ut för alla. 2016 gav min etiopiska vän upp och slutade söka jobb efter ganska kort tid. Han pekade på oddsen och sa att “det är kört”. Sanningen är att han sökte tiotals jobb dagligen utan att någonsin bli kallad till intervju. Han var sårad och hans spontana reaktion var: “det är kört”.

Precis som Sverige i dag, eller som med många svenska skribenter. Sårade och överväldigade av mörka känslor.

Och det kan jag förstå. Det Sverige som de växte upp i är inte det Sverige som jag kom till – men hur kommer vi att kunna ta tillbaka det trygga Sverige om alla är defaitistiska och nästan övertygade om att det är omöjligt?

Jag kan inte minnas hur många gånger jag hört meningar som: ”Det är för sent för Sverige”, “det är kört”, “skeppet sjunger” och varianter på samma tema.

Med all respekt: Lägg av.

Läs även: Åberg: Sverige präglas av strukturell välvilja – inte strukturell rasism

Skriv och skrik högt din frustration. Säg att det går åt helvete. Du känner dig inte trygg. Jag känner mig inte trygg heller. Beskriv din frustration över de politiker som lett oss hit. Var hur arg du vill, men säg aldrig att det är “för sent” eller “kört”.

Barnen må höra vår frustration, men de ska inte behöva ta del av vår idiotiska defaitism och uppgivenhet.

Läget är utan tvivel högst allvarligt. Gängkriminella, islamister och högerextremister flyttar fram sina positioner – det vet ju alla, eller de flesta. Men varför gör de det? Jo, på grund av den ogenomtänkta politik som fördes och fortfarande förs.

Men precis som man kan förverkliga skadlig och katastrofal politik så kan man förverkliga sund och läkande politik. Det första steget är att inse att man gjort fel. Vi är på väg dit. Det finns goda tecken på det.

Det är varken för sent för Sverige eller Eddie Råbock.

Luai Ahmed
Skribent, debattör och författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden.