Valdebatterna har avhandlat brännande frågor som gängkriminalitet, kärnkraft och skenande elpriser, men en fråga har lyst med sin frånvaro: islamiseringen av Sverige. Nu sitter vi i en situation där Partiet Nyans skördat framgångar i många förorter, och det är hög tid att ta frågan på allvar, skriver Luai Ahmed.
I oktober förra året skrev Partiet Nyans partiledare Mikail Yüksel en debattartikel i Göteborgs-Posten där han argumenterade för att Lars Vilks konstverk Nimis borde brännas ner, eftersom det enligt Yüksel skulle vara ”islamofobiskt”.
Läs även: Gustavsson: Inför andrahandsval till riksdagen: Slipp bortkastade röster
Mycket kan sägas om debattexten, men det mest fascinerande och talande för min del är den respons som den fick från en av vänsterns skickligaste debattörer, Myra Åhbeck Öhrman, återkommande skribent i tidningarna Arbetet och Syre bland andra.
Hennes svar på texten var en simpel tweet: ”Partiet Nyans” lol
Nu ska det sägas att Öhrmans respons främst är en drift med partiets namn. Det vill säga att Yüksels argument inte håller och är påtagligt onyanserat.
Man kan även se hennes tweet som symptomatisk för den generella reaktionen på Partiet Nyans: Man skrattar åt partiet i och med att deras politiska önskemål är så solklart opassande i Sverige. Partiet vill bland annat låta föräldrar uppfostra barn enligt religiösa övertygelser och med metoder som försvann slutgiltigt ur den svenska diskussionen på 60-talet.
I stort sett vill Nyans legitimera hedersförtryck. Om en familj är ”religiöst övertygad” om att dottern inte ska kunna välja kläder eller välja bort slöjan, på grund av koranverser som tyder på det, ja, då ska familjen kunna välja åt henne och ”uppfostra” dottern efter sina önskemål. Alla synpunkter från svenska staten i ämnet döms ut som – och här kan du välja från smörgåsbordet: rasism, kulturell okänslighet, neoimperialism eller kolonialism.
Från mitt perspektiv är dock responsen ”Partiet Nyans” lol en perfekt avspegling av svenskarnas återkommande förminskande av det islamistiska hotet. Förståelsen för hur stort problemet är, och att det är demografin som avgör dess magnitud, saknas helt.
Oj, nu skrev jag ordet ”demografi”. Skapar dålig stämning. Eller, bättre uttryckt, dålig samt högerextrem stämning.
Läs även: Brinkemo: Stenarna ingen vänder på trots att kulorna viner
Låt oss dyka lite djupare i det här med ”högerextremism” ett ögonblick. Jag vill ställa en fråga om ordet ”islamisering”, ett ord som alltså beskriver den ofta långsamma process genom vilken ett samhälle anpassar sig till islamiska normer, och i värsta fall övergår till islamiskt styre och till stor del blir muslimskt.
Är användandet av termen ”islamisering” fortfarande oacceptabelt efter detta valresultat? Över tio procent av rösterna i 54 distrikt gick till ”Övriga partier”. Gruppen utgörs av ett stort antal partier, men de flesta röster lär inte ha gått till Medborgerlig Samling, Piratpartiet eller Alternativ för Sverige, utan till Partiet Nyans.
Det gick fyra gånger bättre för Partiet Nyans än någon hade förutspått. I Rosengård Centrum i Malmö fick de hela 30,9 procent. I Rinkeby blev de näst störst parti efter Socialdemokraterna.
Den islamismgranskande stiftelsen Doku gjorde en valundersökning där de frågade folk som bor i invandrartäta områden om de känner till eller kan tänka sig att rösta på Partiet Nyans. Endast 30 procent kände till partiet, men av dessa 30 procent sade sig hälften att de kunde tänka sig att rösta på Partiet Nyans.
Vilket innebär att den dagen Partiet Nyans etablerat sig själva ordentligt i svensk politik, så kommer de att flerdubbla sina siffror på nolltid.
Läs även: Ahmed: Välkommen till islamiseringen
Under valdebatterna har frågor om elpriser, skatter och kriminalitet diskuterats intensivt, men mycket lite har sagt om Sveriges ödesfråga: islamiseringen. Samtidigt visar valet att stödet för islamismen ökar snabbt. Nyans – ett nytt och oetablerat parti – är största eller näst största parti i många utsatta förorter. Det är hög tid att börja prata om islamiseringen.
