Väljarna får inte de stora skattesänkningar eller sänkta bränslepriser som de lovades. Men de får åtminstone för första gången en rimlig invandringspolitik och en utrikesminister som sätter Sverige först, i stället för IS-terrorister. Det är värt att fira, skriver Luai Ahmed.
Inför valet berättade en väninna för mig att hon inte tänker rösta överhuvudtaget. Jag frågade henne varför. Hon hade trots allt tjatat om Sveriges höga skatter och ökande kriminalitet dag in och dag ut. Hennes svar var tydligt.
Läs även: Gustavsson: Sölvesborg är Moderaternas varningsskott till SD
”Alla svenska politiska partier är olika nyanser av Socialdemokraterna. Vi kommer inte få någon radikal förändring.”
Det visar sig att hon hade en smula rätt i det resonemanget. Den sittande regeringen tycks leverera typisk socialdemokratisk politik utan stora skattesänkningar.
”Det här är en budget som läggs i en väldigt speciell tid. Läget är svårt”, rättfärdigade finansminister Elisabeth Svantesson (M) regeringens budget under en presskonferens.
Det blev inga stora skattesänkningar som det tidigare utlovats och drivmedelspriserna sjunker bara lite grand – med en krona litern vid pump.
Sverigedemokraterna, regeringens basplatta, gick till val på rejält sänkta drivmedelspriser – 10 kronor vid pump per liter diesel och 6,50 per liter bensin. Partiet menade då att det var en av valets viktigaste frågor. Med hjälp av den politiken var det inte konstigt att de vann många av Centerpartiets landsortsväljare.
Dock kommer bränslepriserna nu alltså att bli 90 procent högre än vad SD lovade. Vad hände?
Sverigedemokraternas egen kanal Riks ställde frågan till Oscar Sjöstedt (SD) som svarade enligt följande:
”Det här är vad vi gör i den här budgetpropositionen. Vi ska komma ihåg att vi har jobbat under tidspress. Det finns ju en deadline för när den här budgeten skulle vara klar. Det är också eftersom vi är i en situation där inflationen är tvåsiffrig. [Lägre bränslepriser] skulle driva på inflationen.[min kurs.]”
Läs även: Altstadt: Kyrkans varumärkesstrategi är under all kritik
Här kunde man elakt trycka in Liberalernas partiledare Johan Pehrsons ökända citat då han i ett anfall av ärlighet sade att ”politiker säger det ena innan valet, sedan säger de något annat efter valet”.
Sjöstedt säger nu alltså att skattesänkningar skulle “driva på inflationen”, men före valet skrev han och Jimmie Åkesson en debattartikel i Aftonbladet där de föreslog en radikal minskning av bränslepriserna. Då lät det så här:
”Skattesänkningar och slopad reduktionsplikt är också bra för den finansiella stabiliteten. Det hjälper till att hålla inflationen i schack och bidrar till att skapa en långsiktig stabilitet. [min kurs.]”
Det gick således ganska fort från att minskade bränslepriser skulle “hålla inflationen i schack” till att det skulle “driva på inflationen”.
Man kan åtminstone konstatera att SD fortfarande är valets stora segrare. Och partiet har aldrig varit särdeles intresserat av andra frågor än invandring och brott och straff till att börja med. Och just i dessa frågor vann de, och det stort. Sverige sätter för första gången Sverige först – inte invandringen och inte IS-terrorister, och detta borde vi alla vara tacksamma för.
Det utopiska nordiska landet som för några år sedan tog emot IS-terrorister och relativiserade faran det utgjorde har nu en utrikesminister som vägrar släppa in terrorister i landet.
”Det är inte aktuellt att ta hem IS-terrorister med svenskt medborgarskap”, sa den nye moderata utrikesministern Tobias Billström i en intervju med Sveriges Radio.
Vilken fröjd för öronen. Vilka ord. Att för första gången höra en svensk utrikesminister, en moderat till råga på allt, vägra ta emot terrorister.
Det måste faktiskt firas. Ett land som vägrar att ta emot terrorister må låta normalt, men Sverige har inte varit ett normalt land under en väldigt lång tid.
Insikten att Sverige är under ett islamistiskt hot har varit obefintlig. De enda forum där man kunde läsa om, och höra folk rasa över, mottagandet av terrorister, var “högerextrema” forum. Och hux flux är det alltså regeringspolitik.
Ja, det blev ingen radikal borgerlig förändring.
Vi behåller fortfarande alla usla myndigheter som gör att statskassan blöder i onödan, som biståndspolitiken där vi fortfarande öser miljarder kronor på korrupta u-länder som Afghanistan. Det finns mycker mer att önska av regeringen.
Paradigmskiftet som ägde rum tycks bara ha gällt invandringen, kriminaliteten och kärnkraften. Och viktigast av allt: självbevarelsedriften. Och det är ett stort steg i rätt riktning. Och väl värt att fira.
Läs även: Sjölander: Hur lång tid kommer integrationen att ta?
