Facebook noscript imageAhmed: Jag tänker skämta om islam om jag vill
Luai Ahmed
Krönikörer
Ahmed: Jag tänker skämta om islam om jag vill
Får man skämta om islam? Luai Ahmed är krönikör på Bulletin. Foto: Jonas Ekströmer/TT / Joakim Eklöf.
Får man skämta om islam? Luai Ahmed är krönikör på Bulletin. Foto: Jonas Ekströmer/TT / Joakim Eklöf.

Att skämta om religioner är ett sätt att påminna oss om att det är människor som har rättigheter – inte religioner. Och det måste gå att skämta med alla religioner, även islam, skriver Luai Ahmed.

Häromdagen satt jag och bläddrade mållöst på sociala medier tills en gammal komedisketch av Gina Dirawi klädd i hijab dök upp. Hon talade med en stark och tjock arabisk brytning. I klippet introducerar hon oss till hennes ”familj” via en teckning som hon stolt visar upp för kameran.

Enligt mig var sketchen otroligt förtjusande och rolig. Jag kunde inte sluta skratta. Men när jag bläddrade igenom kommentarerna märkte jag att majoriteten av dem var från folk som blivit kränkta.

Kommentarer som ”Det här är inte roligt” eller ”hur kan folk tycka att det här är roligt”? fick hundratals gillamarkeringar.

Inga konstigheter. Det som uppfattas som roligt av en person, eller av en nation, kan vara förolämpande och oförlåtligt för en annan person eller nation.

Detta är en läxa som den globaliserade västvärlden, särskilt Danmark, har fått lära sig på det hårda sättet – genom invandring och det direkta mötet med andra kulturer – inte genom utbildning, insikt och en vuxen kulturell analys.

Frågor såsom arbetslöshet, otrygghet och skjutningar är en femma. Men de själsligt motsatta kulturerna, de medeltida religiösa ståndpunkter som inte tillåter andra att kritisera idéer eller att skratta, det är en helt annan femma. Som gjort en comeback i Europa.

Läs även: Altstadt: Vänsterns solidaritet efter 9/11 gav islamisterna segern

Det fanns en tid i Sveriges historia när man inte fick skämta om kristendomen. Sverige hade kristna hädelselagar. Idag kan komiker skriva artiklar under rubriker som ”Bibeln är en skitbok” i en av Sveriges största tidningar. Jag undrar – skulle Expressen någonsin köra rubriken ”Koranen är en skitbok”?

Den gudlösa och nihilistiska fas som Väst går igenom just nu är välkänd och det är en tid där man slår hårdast mot kristendomen. Googlar man ”jokes about Jesus/Christianity” så hittar man alla möjliga val på YouTube, Instagram, Facebook, TikTok, och så vidare.

Det finns även hela filmer som gör grov narr av Jesus och Gud – som Monty Pythons Life of Brian. Den filmen är hänsynslös. Och vi behöver flera sådana hänsynslösa filmer, men om islam. Inte bara för att det roligt att skratta åt religion, utan för att det är nödvändigt att visa att religioner inte har rättigheter – människor har rättigheter.

Skrattar du inte? Svep vidare.

Sorgligt nog är ”Skrattar du inte? Svep vidare” ett koncept som inte fungerar i många fall.

Den muslimska världen är så långt ifrån den västerländska separationen från religion på punkt efter punkt: Bara att starta en blogg som heter ”Liberaler” kan resultera i fängelsestraff. Raif Badawi sitter fortfarande i fängelse på grund av webbsidan.

Man skulle kunna jämföra dagens muslimska värld med 1700-talet då kyrkan fängslade Galileo Galilei när han upptäckte Jupiters månar. Tråkigt, skrämmande – men sant.

Någonstans i början av 00-talet på den arabiska halvön dyrkade jag Väst. Inte bara för att Michael Jackson, Queen, och Friends var mitt livs soundtrack. Utan främst för att South Park, Family Guy, Bill Maher, George Carlin och till och med slumpmässiga tv-program gjorde narr av Gud. Och inte bara Gud, utan även islam.

Läs även: Gudmundson: Ska Sverige bygga ett islamiskt emirat?

Nu är den tiden tragiskt förbi.

För svenskar, som är födda och uppvuxna i ett ateistiskt samhälle där ”Gud är död”, kan det här med att skämta med gud verka betydelselöst.

Men för en ung liberal muslim som kvävs av moderna islamiska teokratier, fungerade västerländska skämt om min kultur och religion som en säkerhetsventil.

När jag var 7 år förstod jag hur vansinnigt arga jemeniter blir av skämt om profeten Mohammed och islam. Så jag tillbringade en del av min oskyldiga barndom med att ställa löjliga frågor om Gud, som alltid fick mina familjemedlemmar att bli ursinniga på mig.

Varje fråga skulle vara komisk, men jag menade dem verkligen. De var alla legitima.

Vad gör Allah just nu?

Varför får man inte skämta om islam?

Är profet Mohammed emot bilder för att han inte är snygg?

Om Allah vet allt, hur kommer det sig att han inte visste att det skulle vara en riktigt usel idé att släppa runt 4 000 religioner? Och sedan blir upprörd – och chockad – över att så många människor väljer ”fel religion”?

Eftersom jag kommer från en minoritet av sekulära familjer i Jemen, kunde jag ställa dessa ”upprörande” frågor, och mitt straff blev bara att min farbror skrek på mig högt och menade att jag kunde hamna i helvete för mina frågor.

Hade jag fötts i en mer konservativ familj, hade dessa frågor kunnat bli min död.

Det är därför det var som gratis terapi när andra gjorde narr av min religion och kultur, när jag själv inte fick det. Ett balsam för min torterade liberala, antireligiösa, muslimska själ.

Läs även: Luai Ahmed: Islam förstörde mitt liv

Trots allt så gör ju muslimer narr av varje religion och kultur som finns. Vi skrattar åt och förminskar hinduismen: ”De dyrkar kor! Vem i hela friden dyrkar en ko hellre än Gud?”

Koranen själv gör narr av, förolämpar och förringar andra icke-islamiska religioner.

Självaste Allah kallar judar för grisar och apor. Profeten Mohammed gifte sig med ett barn och 12 andra kvinnor. Religionen, som alla andra religioner, har resulterat i en hel del katastrofer och massmord – och den ser ner på allt icke-muslimskt. Och vi får inte skämta om Profeten Mohammed?

Jag tänker skämta om Profeten Mohammed om jag vill.

Luai Ahmed
Skribent, debattör och författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden.

Luai Ahmed

Luai Ahmed är krönikör på Bulletin. Innan flytten till Sverige var han kolumnist för tidningarna Yemen Today, Yemen Times,  och YoO Youth Magazine. Han är också författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden. Ahmed har studerat International Business Studies på International Lebanese University i Jemen och flera kurser i International Migration and Ethnic Relations på Malmö universitet.

E-post: luai@bulletin.nu