Media följer bara sin egen logik, och medan bomberna regnar över Sanaa fylls flödena i sociala medier av kändisnyheter. Luai Ahmed skriver om religionskonflikter, klickbeten och svensk vapenexport.
Klockan fem på morgonen får jag ett meddelande från mamma.
”Hjälp! Jag har försökt övertyga din bror att komma tillbaka till Egypten men han vägrar.”
Vädret är svinkallt i Sanaa men alla har sina fönster öppna – när Saudiarabiens USA-ledda bomber slår ner så exploderar husfönstrens glas av tryckvågorna. Med tanke på hur dyrt allting har blivit sedan Saudiarabiens och USA:s krig mot arabvärldens fattigaste land drog igång, är det ingen som har råd att laga krossade fönster.
Under den senaste veckan har Saudiarabien bombat telekommunikationstationer i hamnstaden Hudaydah, vilket ledde till att internet inte fungerade i Jemen i tre hela dagar.
Så under tre dagar fick vi inte veta om något hade hänt våra nära och kära. Det enda vi visste var att bombningarna blev intensivare för var dag som gick.
I veckan som gick gjorde jag mitt bästa för att undvika sociala medier. Inte för att jag försökte undvika nyheter om Jemen. Jag var helt säker på att ingen brydde sig om Jemen, och det var just därför jag ignorerade sociala medier.
Min så kallade integration har varit så framgångsrik att alla mina timelines numera är fyllda med svenskar och åter svenskar. Mina jemenitiska vänners inlägg visas inte, tack var någon anonym algoritms dunkla prioriteringar. Lite bittersweet.
Läs även: Luai Ahmed: Tio år sedan den arabiska våren – var det värt det?
När jag till slut bestämde mig att bläddra igenom Twitter exploderade min newsfeed av tweets om Rihannas graviditet.
Jag läste mängder av virala tweets om hennes graviditet. Det var inget nytt i sig, att å ena sidan vänta på meddelanden från min familj om alla explosioner, samtidigt som mina timelines fylldes med synpunkter på Rihannas graviditet.
Det påminde mig om 12 december 2013, då USA råkade bomba ihjäl tiotals oskyldiga jemeniter som deltog i en bröllopsparad. Dagen därpå släppte Beyoncé ett ”surprise album”, det självbetitlade ”Beyonce”, som generade den dagens hetaste ämne och fetaste rubriker.
Oj, ett helt nytt album bara sådär från klar himmel? Ingen promotion, inga singlar eller puffar för det kommande släppet? Hur kommer albumet att sälja?
Många intressanta frågor väcktes av Beyoncés drag, och även jag följde nyheten och listorna med intresse. Albumet sålde i över 600 000 exemplar den första veckan och blev en gigantisk succé. Visst, en oerhörd masstragedi inträffade där USA råkade döda tiotals oskyldiga och lyckliga jemenitiska bröllopsfirare, men vem bryr sig om några jemeniter när Beyoncé är på väg att skriva pophistoria?
Hursomhelst…
Trots att Jemen räknas som ”ett land” är det i praktiken två länder i dag. Norra Jemen där huvudstaden Sanaa ligger, leds och kontrolleras av en religiös maffia i form av houthirebellerna, som tog över under 2014–2015.
Sydjemen, däremot, kontrolleras istället av den ”internationella maffian”. Där har Saudiarabien, USA, Förenade Arabemiraten och andra gått in. Nordjemeniter kallar dem ”den internationella maffian” eftersom de är en internationell samling, som precis som houthimaffian tagit kål på åtskilliga människor och åstadkommit stor förödelse.
Den ”internationella maffian” leds av Saudiarabien och USA, som fört krig mot houthierna sedan 2015. Saudiarabiens krig mot houthierna går dock tillbaka till 2004–2009.
Två år efter den arabiska våren, år 2011, ägde den jemenitiska Nationella Dialogen rum, en sorts temporär ”riksdag” med syftet att få till ”demokratiska samtal” i svallvågorna efter den arabiska våren. Där hävdade houthierna att Saudiarabien och den jemenitiska regimen hade dödat 60 000 houthier i Saada-provinsen under det tidigare kriget. De krävde även politisk makt och inflytande i den kommande regeringen.
Till slut fick de inte som de ville, så istället tog de sina gevär och tog över landet.
Läs även: Norell: IS och al-Qaeda fortfarande aktiva
Ni må hitta många artiklar skrivna av ”foreign affairs experts” som påstår att kriget mellan houthierna och Saudiarabien inte har med religion eller sunni- och shia-konflikten att göra, men fråga vilken jemenit som helst om det och de kommer att svara klart och tydligt att det just har med denna religiösa konflikt att göra.
Det hela är lite som när våra politiska experter i Sverige under åtskilliga år påstod att inga av landets problem hade med invandring att göra. Det går inte att lita på dessa politiska experter, vad det verkar. Dessa bildade och kunniga akademiker har ”läst bort förståndet”, som en svensk pensionär sa till mig en gång.
När medier efter 2017 så sakteliga började nämna Jemen och omtala situationen som ”världens värsta humanitära kris” eller liknande, så hade jag på inget sätt en känsla av att världen hade började bry sig.
Jemen har varit en av världens värsta humanitära kriser i över tre decennier. I dag lever mer än 65 procent av Jemens befolkning i fattigdom. Men redan 2010 var den siffran ungefär 50 procent. Att media började bry sig en smula när siffran rakade uppåt med 15 procent handlar inte om att man brydde sig, det handlade om smaskiga klickbeten.
Det genererar dock fortfarande betydligt färre klick än Rihannas graviditet. Enligt Google Trends genererade Rihannas graviditet fler klick på bara ett dygn än ordet ”Jemen” gjort under de senaste två åren.
Läs även: Brinkemo: Ny taktik för att relativisera hederskultur
Tystnaden kring Jemen kan kanske förklaras av Sveriges lukrativa vapenhandel med Saudiarabien, en annan sak det talas rätt lite om. Hur denna vapenhandel skulle kunna försvaras rent moraliskt är oklart, men det gäller ganska många frågor som kunde ställas.
Hade Saudiarabien bombat Rihanna så hade Sverige slutat sälja vapen till Saudiarabien.