Jag var med i ett Clubhouserum häromdagen. Clubhouse är en app där tusentals människor kan samtala online och diskutera olika ämnen. Rummet som jag hamnade i var ett muslimskt rum. Vi pratade förstås en hel del om islam och många blev otroligt arga på allting som jag sade om religionen, trots att jag bara citerade ur teologin. Men en mening i diskussionen som fastnade hos mig var den här:

”Du fattar väl att utan islam så hade Västcivilisationen inte existerat i dag?”

Den typen av resonemang skickar mig alltid tillbaka till Jemen. Jemen ligger längst ner i alla möjliga listor: över ekonomi, välstånd, fred, mänskliga rättigheter och så vidare. Men om någon nämnde det så kunde man alltid räkna med att jemeniten i gemen skulle börja tala om den islamiska guldåldern – då araberna var on top of the world.

Läs även: M och L i Malmö beviljar islamistkopplade Ibn Rushd bidrag

Det är magstarkt att påstå att utan den islamska världen skulle Väst inte vara den civilisation det är i dag, men det är möjligt att tro på om man förskriver sig till kaosteorin och fjärilseffekten, att ytterligt små förändringar kan leda till storskaliga och oförutsägbara omvälvningar – det klassiska exemplet är just en fjärils vingslag som i slutändan orsakar en tornado.

Det finns dock en sanning i berättelsen om muslimernas gyllene förflutna. En gång i tiden var den islamska världen ett under av civilisation. Den iranske matematikern Omar Khayyam beräknade längden på ett solår. Al-Battani vidareutvecklade i Mesopotamien trigonometri som en självständig gren av matematiken. Den syriske kirurgen Ibn Al-Nafis, som kallats ”cirkulationsfysiologins fader”, identifierade lungcirkulationen. Och på det sättet fortsätter det. När muslimerna var bra, var de riktigt, riktigt bra.

Den islamiska guldåldern, som tidsperioden kallas, var en period som såg en fantastisk kulturell, ekonomisk och vetenskaplig utveckling som varade 400–500 år och bäddade för utveckling och en ljus framtid. Det går inte att förneka, men man måste också med sorg fråga: Vad hände? Vad kan andra civilisationer göra för att slippa att gå samma öde till mötes?

Om man i dag vill ta del av världens mest utvecklade vetenskap, ekonomi och konst måste man komma till Väst. Men ville man uppleva det för tusen år sedan var man tvungen att ta sig till Mesopotamien och Babylon, samma del av världen som i dag är den mest konfliktfyllda och dysfunktionella.

Igår var Babylon världens centrum för vetenskap och konst. I dag föder den och är hemvist för Islamiska Staten. En svindlande tanke.

Läs även: Egyptson: Utred hela Islamiska Förbundets nätverk

Araber och muslimer betraktas i dag som de minst produktiva i världen när det kommer till vetenskap och teknologi, och det finns gott om empiriska skäl till det. Trots att muslimer utgör en femtedel av världens befolkning så är mindre än en procent av nobelpristagarna muslimer. Kristna utgör däremot 65 procent av pristagarna och judar 21 procent.

Fast hade Nobelpriset funnits på 1000-talet så hade det nog varit muslimer som både delade ut det och utgjorde en förkrossande majoritet av mottagarna. Och vi hade i stället för istället för Nobelpriset talat om ”Mohammedpriset” eller ”Abubakrpriset”.

Jag upprepar frågan med en klump i magen: Vad hände?

Det är riktigt bedrövligt att föreställa sig hur en civilisation som en gång producerade världens mest avancerade och nydanande vetenskap slutade utvecklas och började gå bakåt. Om man frågar historiker och antropologer om varför det blev som det blev kommer de att leverera hundratals svar. Men de centrala handlar om torka, konflikter och girighet. Och över dessa tornar det helt kritiska svaret: invasioner och krig.

Torka och konflikter, girighet, invasioner och krig – dessa tog kål på en civilisations utveckling och ledde till att den muslimska hjärnan fick ta baksätet medan religionen sattes bakom ratten för att trösta och styra samhällena. För tusen år sedan styrde filosofer, astronomer, matematiker och vetenskapsmän den muslimska världen. I dag styrs den av mullor och imamer som tolkar och våldsamt implementerar medeltida hallucinationer.

Det som oftast leder till konflikter, invasioner och krig är dåliga politiska beslut. Konflikter och krig kan undvikas med en rationell, konsekvenstänkande och intelligent ledning som ”ser saker komma”. En dålig pappa eller mamma som super ihjäl sig i stället för att jobba och se till familjens bästa skadar familjen på alla möjliga sätt. Det är inte komplicerad matematik.

Läs även: Ahmed: Behandla islamister som om de vore nazister

Deprimerande nog leds Sverige av politiker som inte ”ser saker komma”. Vi har en politisk ledning som bryr sig mer om sitt anseende och att framstå som goda, att hamna på ”rätt sida av historien”, än om svenskarnas väl och ve, de infödda såväl som den invandrade delen.

En fråga som ofta håller mig vaken om nätterna är: Vem bryr sig om ”rätt sida av historien” när Sverige håller på att förvandlas från Europas Babylon till Europas Baghdad?