Visserligen har det skett något slags ”paradigmskifte” i migrationsfrågan – dock mest i debatten och inte i den förda politiken.

Av de 15 758 uppehållstånd som beviljades under januari och februari i år har endast 3 157 gått till flyktingar och ytterligare 332 till flyktingars anhöriga.

Förutsätter vi att trenden fortsätter, som den brukar göra, så kommer vi ändå att ha välkomnat 20 000 flyktingar i slutet av året, mer än 20 gånger fler än vad Tidöavtalet lovade, där det siktades på 900 kvotflyktingar.

Läs även: Altstadt: Politiska gängslagsmål och en skandalrapport från Brå

Ett annat tecken på det så kallade “paradigmskiftet” är att majoriteten fick tidsbegränsade uppehållstillstånd och endast 700 personer fick permanent uppehållstillstånd.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd kan vara en positiv “integrationsåtgärd”, men bara om regeringen genast genomför drastiskt höjda krav på medborgarskap.

Som det ser ut just nu så kan de flesta tidsbegränsade uppehållstillstånd lätt förlängas, och efter fem år i landet kan samtliga ansöka om medborgarskap och få passet i brevlådan utan att behöva anstränga sig särskilt mycket. Allt som krävs är väl ett anställningskontrakt som på pappret bevisar att man har ett jobb innan uppehållstillståndet löper ut.

I Tyskland och Österrike behöver man bevisa att man de facto har jobbat i minst tre år. I Sverige behöver man bara bevisa att man jobbar under tiden man ansöker om en förlängning av uppehållstillståndet.

Trångsynt nog handlar invandringsfrågan i mångt och mycket om jobb, inte kultur och värderingar. Själv intresserar jag mig mest för kultur och värderingar, den del av integrationen som är klart svårare att uppnå, och som därmed ignoreras ihärdigt.

Men låt oss dyka ner lite i jobbdiskursen.

Moderater och marknadsliberaler har en fäbless för importerad arbetskraft. Invandrare ska komma till Sverige och utföra de jobb som svenskar inte kan eller vill utföra.

Men det verkar allt mindre handla om jobb som svenskar inte kan utföra, och allt mer och mer om jobb som svenskar inte vill utföra, som Foodorabud för att ta ett exempel.

Trots Timbros chefsekonoms uppmärksammade försök att framställa gigjobb som lukrativa är det svårt att se hur inrikesfödda som växt upp i utanförskap och marinerats i vänsterns offersås och således känner sig konsekvent orättvist behandlade och underordnade i Sverige av svenskar, kommer att ta några av dessa jobb.

Flertalet av de gigjobb och andra arbeten som svenskar inte vill utföra tas av invandrare från exempelvis Pakistan och Indien, där livsstandarden och lönerna ligger betydligt lägre än i Sverige. Den genomsnittliga lönen i Pakistan landar på cirka 1 000 kr i månaden. Tjänar man 26 000 i Sverige som Foodorabud så lever man ganska lyxigt i Pakistan.

Gigjobb lär alltså inte lösa den stora och omdiskuterade arbetslösheten som till viss del förvärras av massinvandringen.

Och låt inga tvivel råda - massinvandringen pågår fortfarande. Som ett tåg med trasiga bromsar på väg mot okänd destination. Det enda som vi är varse med detta tåg, med forna decenniers facit i handen, är att tåget inte har någon ljus destination, utan en mörk och våldsam.

Massinvandringen har visat sig skapa ett ganska stort antal problem – inte lösa dem, hur mycket de rödgröna än framhärdar om motsatsen.

Inga argument kring skjutningar, stenkastningar, bombningar, islamisering, segregation eller våldtäkter har lyckats stoppa massinvandringens tåg.

Inte ens Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna som regeringens underlag.

Läs även: Ahmed: Tack, Anders Lindberg!

“Paradigmskiftet” till trots så fortsätter massinvandringen. Paradigmskiftet har hittills endast varit retoriskt och enbart tvingats fram av Sverigedemokraternas högljudda iver och frustration. Men i politiken tycks ett verkligt paradigmskifte i invandringsfrågan vara svårt att få till.

En stor del av de invandrare som kommer till Sverige nu må inte lida av trauma. Många lär ”integreras” bättre, en liten del av dem som kommer tänker åka hem – som exempelvis majoriteten av ukrainarna, som inte ansökt om förlängning av sina uppehållstillstånd.

Några kommer säkert även att berika Sverige, som de 161 forskare som beviljades uppehållstillstånd i år. Det är uppenbart en fördel för Sverige att majoriteten som kommer till Sverige nu kan komma att verkligen blomma ut, bli ingenjörer, läkare eller lärare.

Det är en fördel att de som kommer hit inte är traumatiserade.

Dock glömmer vi ofta att medan de som kommer hit nu inte är traumatiserade som de som kommit till Sverige under föregående decennier, så anländer alla dessa kompetenta personer och deras barn till ett svårt traumatiserat Sverige.

Det ostoppbara massinvandringståget förefaller att sakna bromsar och ett par frågor ställer sig själva.

Hur lång tid kommer det att ta regeringen att laga tågets bromsar?
Är det ens möjligt att laga bromsarna eller var tåget dömt att krascha från början?

Läs även: Brinkemo: Kollektiv blodshämnd har kommit till Sverige